Jojje OlssonÅr 2020 blev sannerligen ett år av förändring. En sådan, som även den går att spåra till COVID-19, är att Kina i fjol passerade USA och blev EU:s största handelspartner.
Pandemi till trots så ökade handeln mellan EU och Kina under fjolåret, medan en dramatisk minskning sågs i dito mellan EU och USA, rapporterar Politico.
EU:s export från Kina ökade 2020 med 2,2 procent i fjol, och importen med 5,6 procent. Exporten från USA var dock 8,2 procent lägre än under 2019, samtidigt som unionens import till den amerikanska marknaden minskade med 13,2 procent.
Den ökade handeln med Kina står ut ännu mer med tanke på EU:s totala handel med alla länder förutom Kina under fjolåret minskade med 9,4 procent vad gäller export och 11,6 procent vad gäller import.
Sammantaget innebär den nya handelsstatistiken från Eurostat, unionens officiella statistikkontor, som släpptes i dag alltså att Kina är EU:s största handelspartner.
Men detta beror inte främst på Kinas lukrativa hemmamarknad. Tvärtom vad många verkar tro, så är unionens import från Kina på 383,5 miljarder euro långt större än exporten på 202,5 miljarder euro.
Quartz framhåller att den ökade handeln mellan EU och Kina sannolikt hänger samman med att den kinesiska ekonomin var den enda av världens största att växa under fjolåret. Den kinesiska tillväxten berodde i sin tur delvis på statliga investeringar i infrastruktur, som ökade Kinas efterfrågan på varor från Europa.
Vad gäller den europeiska importen från Kina så noterar Quartz att EU under fjolåret köpte stora mängder läkemedel, medicinsk utrustning samt munskydd och annan personlig skyddsutrustning från kinesiska tillverkare.
Quartz spår vidare att importtrenden kommer fortsätta under det nuvarande halvåret, samt att handeln mellan EU och Kina kommer öka ytterligare på sikt med tanke på det nya omdiskuterade ekonomiska samarbetsavtalet som de båda parterna ingick just innan nyår.
De nya siffrorna från Eurostat – som kan läsas i sin helhet via Europakommissionens hemsida – är ytterligare ett bevis på Kinas ökade ekonomiska betydelse för Europa, i en tid då kontinentens allians med USA är bräckligare än på länge.
Den ekonomiska relationen med Kina har givetvis olika betydelse för unionens individuella medlemsländer. Som jag tidigare noterat i InBeijing nyhetsbrev, så står Tyskland för över hälften av EU:s totala export till Kina.
Det är därför inte märkligt att det ofta är Tyskland som går i bräschen för förslag ämnade att utöka kontinentens ekonomiska samarbete med Kina, vilket jag tidigare i år skrev närmare om i artikeln ”CAI del 1: Tyskland tar befälet när EU ingår nytt ekonomiskt avtal med Kina”.
