Så mycket otäcka uppgifter har kommit från de fångläger i Xinjiang dit över en miljon etniska minoriteter tagits de senaste åren, att omvärlden verkar ha blivit en smula avtrubbad av hemskheterna. Ibland dyker dock vittnesmål upp som står ut även i detta sammanhang. Som då ett flertal kvinnor denna vecka berättade på BBC om de systematiska våldtäkter och det sexuella våld som äger rum i lägren.
Tursunay Ziawudun, en uigurisk kvinna som spenderade nio månader i Xinjiangs lägersystem, har valt att gå ut med namn för att berätta hur hon och hennes cellkamrater under denna tid utsattes för flera våldtäkter. Ziawudun säger att männen alltid var maskerade, då de vanligtvis någon gång efter midnatt kom till cellerna för att föra de kvinnor de behagade till ett så kallat mörkrum utan bevakningskameror.
Detta skedde varje natt i ett av de läger där Ziawudun hölls fången. Ofta genomfördes våldtäkterna av flera män samtidigt. Ziawudun blev själv ”torterad och gruppvåldtagen” av två eller tre män vid tre tillfällen. Tortyren var ofta sexuell och inkludera bland annat elektriska batonger uppkörda i vaginan:
”The woman took me to the room next to where the other girl had been taken in. They had an electric stick, I didn’t know what it was, and it was pushed inside my genital tract, torturing me with an electric shock.”
Ziawudun’s torture that first night in the dark room eventually came to an end, she said, when the woman intervened again citing her medical condition, and she was returned to the cell.
(…)
According to Ziawudun’s account, the perpetrators did not hold back.
”They don’t only rape but also bite all over your body, you don’t know if they are human or animal,” she said, pressing a tissue to her eyes to stop her tears and pausing for a long time to collect herself.
”They didn’t spare any part of the body, they bit everywhere leaving horrible marks. It was disgusting to look at.
”I’ve experienced that three times. And it is not just one person who torments you, not just one predator. Each time they were two or three men.”
Hon berättar även hur kvinnorna försökte skydda varandra, men då ofta blev våldtagna själva som vedergällning. Det hela ledde till tragiska scener då kvinnorna grät ut i varandras armar, medvetna om vad som skett, men utan att säga ett ord av rädsla för att föras till mörkrummet på nytt.
Flera kvinnor i cellerna där Tursunay Ziawudun satt ”förlorade förståndet”.
BBC intervjuar även en äldre kazakisk kvinna från Xinjiang vid namn Gulzira Auelkhan, som spenderade 18 månader i regionens fångläger. Under en tid hade hon som uppgift att förbereda unga flickor för våldtäkt genom att klä av dem och kedja fast dem i sängar:
”My job was to remove their clothes above the waist and handcuff them so they cannot move,” said Gulzira Auelkhan, crossing her wrists behind her head to demonstrate. ”Then I would leave the women in the room and a man would enter – some Chinese man from outside or policeman. I sat silently next to the door, and when the man left the room I took the woman for a shower.”
The Chinese men ”would pay money to have their pick of the prettiest young inmates”, she said.
På en rak fråga från BBC om det förekom systematiska våldtäkter i fånglägren, svarade Auelkhan ”ja, våldtäkter”. Hon hade själv givetvis inget annat val än att utföra medhjälpen och därmed bli medskyldig till övergreppen; en vanlig taktik i fångläger genom historien.
Tursunay Ziawudun berättar även om hur unga intagna kvinnor fick sina skallar rakade, utsattes för medicinska tester, samt tvingades ta piller och injektioner med sprutor.
Flera kvinnor blev även steriliserade mot sin vilja, vilket verkar vara en del av en kampanj att minimera födelsetalen för etniska minoriteter, som jag i fjol skrev närmare om under rubriken ”Steriliseringar, aborter och födelsekontroller i syfte att minska antalet muslimer i Xinjiang”.
BBC framhåller vidare att detta inte är de första vittnesmålen om våldtäkter och sexuell tortyr i Xinjiangs fångläger, och påminner om ett par tidigare kvinnors vars berättelser har mycket gemensamt med Ziawudun och Auelkhan.
De nya vittnesmålen har skapat frustration, ilska och hopplöshet över den systematisk tortyr som av allt att döma verkar äga rum inom delar av det lägersystem i Xinjiang där en miljon etniska minoriteter låsts in utan föregående rättsprocess.
Förutom rubriker och rapporter i medier och från organisationer världen över, så har även myndigheter i bland annat USA, Storbritannien och Australien reagerat.
Amerikanska utrikesdepartementet uppgav i veckan att man är ”djupt bekymrad” över rapporterna om systematiska våldtäkter och sexuella trakasserier mot kvinnor i Xinjiangs fångläger för etniska minoriteter. Man sade vidare att ”allvarliga konsekvenser” för de som gör sig skyldiga till övergreppen är ett måste.
Australien å sin sida har uppmanat Kina att ge FN tillträde för att genomföra utredningar i de fångläger där övergreppen ska ha ägt rum, rapporterar Australian Financial Review:
The Morrison government has called on China to allow the United Nations into the western province of Xinjiang to investigate allegations of human rights abuses against more than 1 million Uighur Muslim people believed to be held in mass detention facilities.
Foreign Minister Marise Payne made the call on Thursday after the BBC, Britain’s public broadcaster, released a report with a series of accounts from former detainees and a guard who said they experienced or witnessed systematic rape and torture inside the facilities.
Hur har då reaktionerna på de senaste hemskheterna sett ut bland medier och politiker i Sverige? BBC:s uppgifter publicerades tidigt på onsdagen. Jag har nu väntat två dagar med att skriv om vittnesmålen, vilket ger möjligheten att invänta dessa reaktioner.
Under det första dygnet såg jag endast en notis från Sveriges Radio om saken. Sedan verkar nyhetsbyrån TT ha plockat upp saken, vilket det senaste dygnet resulterat i kortare texter i bland annat Expressen, Aftonbladet och Arbetaren.
Det handlar dock i svenska medier om totalt en handfull kortare notiser, utan någon större kontext eller ingående skildringar vare sig av situationen som sådan eller det allvarliga läget i Xinjiang.
På andra sidan spektrat finner vi Dagens industri, vars ledarredaktion en knapp dag efter de nya vittnesmålen publicerades, jämförde USA med Kina inte bara inom mänskliga rättigheter utan även vad gäller att driva politiska fångläger:
Realiteten är att Sverige och EU alltid har handlat med länder som utövar förtryck och har dödsstraff, som Kina. Även EU:s största handelspartner USA utfärdar dödsstraff, och håller fortfarande runt 40 människor fängslade utan rättegång i Guantanamo.
Ledarartikeln fokuserade på det nya ekonomiska avtalet mellan Kina och EU. Förmodligen – och förhoppningsvis – kände ledarskribenten Lotta Engzell-Larsson inte ens till de nya uppgifterna om systematiska våldtäkter mot Kinas muslimer när hon skrev texten.
Men förutom den fruktansvärt dåliga och för alla drabbade mycket förnedrade timingen, så är jämförelsen mellan Guantanamos 40 fångar och det pågående folkmordet i Xinjiang givetvis lika orimligt som ofattbart.
Från svenska myndigheter har det inte hörts någonting alls. Jag har letat, och dessutom frågat runt på sociala medier, inklusive direkta frågor till såväl Utrikesdepartementet som utrikesminister Ann Linde. Men det verkar inte vara intressant att fördöma övergreppen mot kvinnor i västra Kina.
Frågan är seriöst menad, då jag skriver en text på ämnet. Har inte sett något – finns något uttalande? Vore ju ganska passande med tanke på att Sverige har en uttalad feministisk utrikespolitik.
— Jojje Olsson (@jojjeols) February 4, 2021
Så mycket, alltså, för vår feministiska utrikespolitik. Inslaget från BBC kan ses nedan eller via Youtube: