I oktober skrev jag en artikel här på InBeijing om en undersökning från PEW Research, som gav vid handen att inställningen till Kina i en stor majoritet av världens 14 största demokratier är mer negativ än någonsin sedan tankesmedjan startade sina mätningar på detta område.
Sverige var ett de länder där Kinas anseende sjunkit mest på senare år. Hela 85 procent av svenskarna hade enligt PEW Research en negativ bild av Kina, vilket var mer än i något annat land förutom Japan. Vidare saknade 82 procent av svenskarna förtroende för den kinesiska presidenten Xi Jinping och hans utrikespolitik.
I veckan publicerade Utrikespolitiska institutet (UI) en rapport baserad på en ännu mer ingående undersökning om uppfattningen av Kina i 13 europeiska länder, lett av ett universitet i Tjeckien. Det visade sig återigen att bilden av Kina är mer negativ i Sverige än i något annat europeiskt land.
UI:s rapport baserad på denna undersökning är 26 sidor lång och innehåller en hel del intressanta svar som man har gjort grafik av. Rapporten – som är på engelska och har titeln “What Do Swedes Think about China?” – omfattar endast den svenska delen av undersökningen, vilket gjordes genom att tillfråga 1 534 personer i åldern 18-70 år.
Jag har nedan valt ut ett drygt dussin diagram och staplar som visar på svenskarnas uppfattning om Kina, och skrivit några egna kommentarer i fetstil. Rapporten går att läsa i sin helhet via UI:s hemsida.
Liksom undersökningen från PEW Research, så visar UI:s rapport att en försvinnande liten del av svenskarna har en positiv bild av Kina.
Så är fallet även när man uppger tilliten till Kina jämfört med andra länder; Kina hamnar här på en liknande nivå som Ryssland.
Ovanstående stapel gör det ännu tydligare hur svenskarna ser på Kina jämfört med ett dussintal andra länder. Endast Ryssland och Nordkorea har en mer negativ bild än Kina i Sverige.
Likaledes vill väldigt få svenskar att Sverige ska anpassa sig till Kinas utrikespolitik. På denna punkt är inställningen till Kina och Ryssland närmast identiskt bland svenskarna, medan den amerikanska utrikespolitiken ses som långt mer positiv.
Den kinesiska propagandan kring COVID-19 har inte alls slagit rot i Sverige, visar UI:s rapport. Det finns även fler staplar i rapporten som visar hur svenskarna inte alls upplever att Kina har varit någon hjälpande kraft under pandemins gång, vilket Peking försöker framställa sig som.
Inte heller vad gäller andra områden verkar den kinesiska propagandan bita särskilt effektivt. Tillståndet för mänskliga rättigheter bedöms av svenskarna vara sämre i Kina än i Ryssland.
Mot denna bakgrund så är det kanske inte särskilt lustigt att betydligt fler svenskar vill att den svenska utrikespolitiken gentemot Kina ska fokusera på mänskliga rättigheter och demokrati, snarare än bara handel och investeringar.
Svenskarna vill heller inte se några kinesiska aktörer i 5G-nätet, trots Huaweis intensiva försök att ändra på myndigheternas förbud mot Huawei och ZTE.
Mindre än tre procent av de svarande anser att Sverige är att skylla för den dåliga diplomatiska relationen som just nu råder med Kina.
Den dåliga relationen beror till stor del på Kinas hantering av Gui Minhai. De svarande är i sin tur heller inte alls nöjda med regeringens relativt försiktiga hantering av fallet.
Trots den negativa uppfattningen om Kina, så motsätter sig svenskarna fortfarande drastiska åtgärder som att utvisa landets kontroversielle ambassadör.
Något fler ställer sig dock positiva till att svenska städer avslutar relationen som systerstad med kinesiska städer, även om en majoritet av de svarande heller inte anser detta vara positivt eller saknar uppfattning i frågan.
På en punkt verkar Kinas propaganda eller åtminstone tillvägagångssätt dock röna framgångar. Trots att USA:s BNP fortfarande är mycket större än Kinas, så upplever fler svenskar att Kina är mer ekonomiskt kraftfulla än USA. Detta var också en uppfattning som var vanlig bland många länder i undersökningen från PEW Research.
Den kinesiska kulturen fortsätter även att vara mer lockande för svenskar än den ryska, även om man ännu inte når upp till amerikanska eller europeiska nivåer.
Bland de olika politiska partierna i Sverige råder ingen dramatisk skillnad i synen på Kina. Det är dock värt att notera att Socialdemokraterna, det enda regeringspartiet i diagrammet ovan, har den mest positiva inställningen till Kina.
UI drar flera slutsatser i rapporten, som alltså kan läsas via institutets hemsida.
Själv kan jag tycka att politiker eller beslutsfattare som läser denna rapport kanske kan finna det särskilt intressant att många svenskar föredrar mänskliga rättigheter snarare än ekonomi som fokus i politiken gentemot Kina, samt att man inte vill veta av kinesiska företag i viktig infrastruktur samt nu verkar se landet som en lika allvarlig geopolitisk fiende som Ryssland.
Hej.
Petigheter, men som hör till ämnet:
Vad som tyvärr alltid saknas i dylika studier, på grund av kostnaden, är mätning av hur mycket respondenterna kan om ämnet (och en jämförelse svar/kunskap).
Det är betydligt mer intressant med mätningar som visar att gruppen med högst/lägst kunskap har en genomgående uppfattning, särskilt om gruppen i sig också är definierad.
Sannolikt är det så att 99% av respondenterna (jag inkluderad om jag vore sådan) skulle demonstrera kunskaper på löpsedelsnivå, medan resterande procent (där du sannolikt skulle hamna givet din erfarenhet av Kina) skulle ligga långt ifrån både i kunskap och åsikter.
Vidare blir det alltid mer givande med konkreta frågor, istället för tämligen abstrakta. Jämför PEWs som du refererar ovan med Arab Youth Survey där man genomgående ställer just konkreta frågor, t ex om den svarande anser sharia stå över sekulär lag, eller om könsstympning skall vara påbjudet/tillåtet/förbjudet.
En sådan mätning där man dels frågar konkret “Bör EU kopiera Kinas internet/social medier-strategi?” dels kontrollerar vad svaranden vet om respektive, och dels undersöker attityden till det hela ger betydligt mer kött på benen för att kunna påstå något alls.
Annars blir det lätt som så att man upptäcker att man inte fått mycket till användbara svar: inte mer än om man frågat om folk föredrar varm- eller kallförzinkad spik i foten, i handen eller i ögat. Vet då den som svarar varken vad skillnaden på spiken är, vad en spik är eller för den delen vad händer, fötter och ögon är så är också svaren meningslösa.
Men en sådan undersökning med explicita konkreta svar kan ju inte användas till en färdig agenda, vilken den än är. Dessutom är det magnituder mer jobb och mycket dyrare.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Visst finns det alltid brister i undersökningar som dessa. Men å andra sidan kan man ju tänka att det är intressant underlag för svenska politiker och beslutsfattare. För oavsett hur mycket en väljare kan om Kina, så har de ju lika många röster i nästa val. Därför vore det ju användbart om politiker tittade på resultaten, och kom till insikt med att man kanske borde bedriva en tuffare linje mot Kina, eftersom det potentiellt även skulle kunna öka stödet bland väljarna, vilket ju till syvende och sist torde vara varje politikers främsta prioritering.
Innan pandemin reste 146 miljoner kinesiska turister utomlands alla återvände. Skulle Kina vara det slavläger som den amerikanska propagandan och därmed Jojje Olsson säger skulle ju inte en enda kines återvänt. Jag tar Olssons propaganda med en nypa salt. Skall man förstå Kina bör man läsa boken ” Has China Won” av den förre karriärdiplomaten Kishore Mahbubani, som varit Singapores representant i FN. Att läsa hans nyanserade bok är en ljuvlig läsning i jämförelse med den ensidiga propaganda som svenska folket matas med via Expressen. Att jämföra dagens Kina med Hitler är lika dumt son när amerikanarna påstod att den vietnamesiske ledaren Ho Chi Minh var en ” ny Hitler”. Under efterkrigstiden har västvärlden benämnt ett hundratal ledare för att vara ” en ny Hitler” . Reagan sa att Nicaraguas ledare Ortega var en ”ny Hitler” och engelsmännen hävdade i samband med Egypten nationaliserade Suezkanalen attEgyptens ledare Abdul Nasser var en ny Hitler, och håller det på. Denna gång av Jojje Olsson.