Jojje OlssonI veckan stod det klart att Kina väljs in i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) för treårsperioden 2021-2023. Bland de femton länderna som valdes in till rådets 47 platser fanns även Ryssland, Kuba och Pakistan.
Detta har inte oväntat kritiserats av flera rättsgrupper och politiker. Inför omröstningen drog den icke-statliga organisationen UN Rights Watch en parallell mellan att välja in dessa stater i rådet och låta en handfull pyromaner bli en del av brandkåren.
Såväl USA:s utrikesminister Mike Pompeo som landets FN-ambassadör Kelly Craft menade efter omröstningen att dessa auktoritära staters plats i UNHRC är ett bevis för att USA gjorde rätt som lämnade rådet 2018. Craft kallar valet av Kina, Ryssland, Kuba och Venezuela för ett hån mot rådets egentliga syfte.
Kinesiska diplomater och statliga medier framhöll samtidigt valet av Kina till UNHRC som ett kvitto på omvärldens uppskattning för att landet respekterar de mänskliga rättigheterna.
?? is elected a member of #HRC for the term 2021-2023.
??sincerely appreciates the strong support from the wide UN membership.
??will work with other members to advance the Council’s work of promoting and protecting human rights. pic.twitter.com/cZYEYqnr5d
— Chinese Mission to UN (@Chinamission2un) October 13, 2020
China was elected a member of the Human Rights Council for the term 2021-2023 on October 13. This is the fifth time China has been elected. We will make greater contributions to the healthy development of international human rights. pic.twitter.com/YeqVHTOqSl
— Spokesperson发言人办公室 (@MFA_China) October 14, 2020
Och visst framstår det för många som ironiskt hur Kina – särskilt med tanke på fånglägren för etniska minoriteter i Xinjiang – väljs in i detta råd. Men samtidigt framhåller bland andra Human Rights Watch att detta skedde med mindre stöd än någonsin tidigare.
Kina var nämligen det land som fick allra minst röster av de invalda medlemmarna. Än viktigare så föll antalet röster till 139 från 180, som var det antal då Kina 2016 valdes in till samma råd.
Årets antal röster var inte bara 41 stycken mindre än 2016. Det var också det lägsta antalet röster Kina någonsin fått när man ställt upp i valet till UNHRC. År 2009 fick Kina 167 röster; 2013 fick man 176 röster.
Det går alltså att skönja en negativ trend bland FN:s medlemsländer vad gäller uppfattningen om Kina och mänskliga rättigheter. Detta har på senare tid också uttryckts i olika FN-sammanhang. I oktober 2019 kritiserade 23 stycken regeringar Kina för övergreppen i Xinjiang inför FN:s generalförsamling.
På detta följde att Tysklands FN-ambassadör förra veckan framförde svidande kritik mot Kina å 39 länders vägnar inför samma generalförsamling. Kritiken gällde nu inte bara Xinjiang, utan även utvecklingen i Tibet och Hongkong.
Human Rights Watch noterar att kinesiska diplomater verkar ha uppfattat den negativa trenden. Man har nämligen i tystnad dragit tillbaka ett par föreslagna och planerade FN-resolutioner, snarare än att riskera att de röstas ned och blir bevis på det minskade stödet för Kinas framfart i FN:
That criticism may explain why China opted to withdraw rather than press ahead with another initiative that is losing altitude at the Human Rights Council. In 2018, China introduced a resolution claiming to support “win-win” cooperation on human rights – in fact, the proposal’s underlying premise weakens state accountability for serious violations. At the time, 28 states voted for it, 17 abstained, and only 1 voted against. Fast forward to June 2020, and only 23 supported it, while opposition grew to 16 votes against and 8 abstentions. China had also planned another resolution this month, but quietly withdrew it.
And this June, an unprecedented call by 50 UN human rights experts for greater scrutiny of China – echoed by more than 400 civil society groups around the world – reflected growing concern about China’s rights record and its disdain for UN human rights scrutiny.
En annan tänkbar anledning till det minskade stödet för Kina i FN, är de kinesiska diplomaternas alltmer aggressiva beteende mot sina kollegor i syfte att söka stöd för sin egen politik.
Med anledning av det ovan nämnda uttalandet av 39 länder som Tyskland förra veckan levererade, så publicerade Deutsche Welle nyligen en artikel med fascinerande vittnesmål angående detta.
I artikeln ges ett par exempel på hur Kina tidigare hotat enstaka länder med att skriva under eller inte skriva under deklarationer eller utlåtande situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Enstaka diplomater berättar också för Deutsche Welle hur de kinesiska påtryckningarna kan gå till i praktiken:
Several UN diplomats told DW that they were being hounded by their Chinese counterparts in the run-up to issuing statements critical of the Asian country. One spoke about how aggressively she was pursued by a diplomat from Beijing. ”They’re in your face all the time,” she said. ”They call you, they text you, in the evenings, on the weekends, it’s incessant.”
One time, she recalls her Chinese counterparts deliberately creating a situation to intimidate her. ”They would gang up on me, ask me to come outside where more of their colleagues were waiting, it was a three-on-one situation and they were really aggressive.”
Several other diplomats, who wished to remain unnamed, told DW that Chinese embassy staff had, on various occasions, presented them with false information about what their superiors had allegedly agreed to, to wrest compliance.
Peking har under flera års tid med synbar framgång expanderat sitt inflytande över FN. Även om Kina nu på nytt väljs in i UNHRC, så finns alltså flera tecken på att motståndet mot landets metoder börjar växa bland medlemsländerna.
Detta följer i sin tur på en trend där synen på Kina bland invånarna i flera demokratiska länder blir alltmer negativ. Om detta skrev jag närmare här på InBeijing förra veckan, i en text med rubriken ”PEW Research: Rekordlågt anseende för Kina och Xi Jinping i omvärlden”.
