Jojje OlssonI dag kom domen mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt, misstänkt för egenmäktighet i förhandling med främmande makt efter att har lurat Gui Minhais dotter Angela Gui till Stockholm för möten med kinesiska agenter som försökte skrämma henne till tystnad.
Liksom många förväntat sig, så friades Lindstedt på alla punkter. Redan på förhand hade åklagaren endast yrkat på en villkorlig dom. Sveriges Radio rapporterar:
Anna Lindstedt har nekat till brott och säger sig ha agerat utifrån sina befogenheter och skyldigheter. Åklagaren Henrik Olin yrkade på att Anna Lindstedt skulle dömas till villkorlig dom om hon skulle dömas för brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.
Stockholms tingsrätt meddelade under fredagen att hon frias från brottet. Tingsrätten anser att hon agerat på ett sätt som ligger i linje med hennes uppdrag som Kinaambassadör. De anser även att båda affärsmännen som medverkade under mötet inte kan anses ha företrätt främmande makt.
Som läsare av InBeijing redan vet, anser undertecknad att en fällande dom hade varit mer rättvis. Detta dels för att Lindstedt med sitt vårdlösa agerande inte främst försatte sig själv utan den redan utsatta Angela Gui i fara, dels därför att hon uppmanade Angela Gui att gå med på de kinesiska så kallade affärsmännens krav, det vill säga att hålla tyst om sin far i utbyte mot ett halvhjärtat löfte om att då eventuellt få träffa honom.
Vidare framstår det för alla som tagit del av förundersökningen som utom allt rimligt tvivel att Lindstedt ignorerade Utrikesdepartementets instruktioner och agerade helt på eget bevåg. Men i rättegången så blev bevisbördan närmast omvänd, och det blev ju mycket svårt för åklagarsidan att bevisa hur Lindstedt de facto hade uppfattat de stundtals förvisso något oklara instruktionerna från Stockholm.
Den som vill veta mer om fallet kan med fördel läsa den serie i sju delar som jag skrev på InBeijing tidigare i år:
Ӂtalet mot Anna Lindstedt del 1: Kevin Liu (26 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 2: Lista över möten och viktiga händelser (29 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 3: Kinas förföljelser, krav och hot mot SVT” (30 januari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 4: Kritiken från chefer och kollegor” (1 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 5: Ambassadörens reaktion då hon tvingades lämna Peking i förtid” (6 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 6: Ambassadörens försvar” (14 februari)
”Åtalet mot Anna Lindstedt del 7: Därför är det rätt att åtala ambassadören” (10 mars)
När denna historia nu är över, kan vi alltså konstatera att en svensk ambassadör manipulerades till att lura dottern till en kidnappad förläggare till möten där kinesiska agenter hotade henne att hålla tyst eller aldrig mer få se sin far i livet.
Enligt det svenska rättsystemet är detta tydligen helt i sin ordning, eftersom alla inblandade friades på alla punkter. I Peking skrockar man säkert gott åt detta. Man kan ju undra vad som hade hänt om en kinesisk ambassadör agerat på samma vis.
