Utrikesministrarna för G7 – USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien – gjorde sent i går ett kraftfullt uttalande där man uppmanade kinesiska myndigheter att tänka om gällande den nationella säkerhetslagen i Hongkong.
Intressant nog så stödjer även EU uttalandet, då unionens utrikespolitisk toppchef Josep Borrell också står som undertecknare. Uttalandet lyder som följer:
We, the Foreign Ministers of the United States, Canada, France, Germany, Italy, Japan, the United Kingdom, and the High Representative of the European Union underscore our grave concern regarding China’s decision to impose a national security law on Hong Kong.
China’s decision is not in conformity with the Hong Kong Basic Law and its international commitments under the principles of the legally binding, UN-registered Sino-British Joint Declaration. The proposed national security law would risk seriously undermining the “One Country, Two Systems” principle and the territory’s high degree of autonomy. It would jeopardize the system which has allowed Hong Kong to flourish and made it a success over many years.
Open debate, consultation with stakeholders, and respect for protected rights and freedoms in Hong Kong are essential.
We are also extremely concerned that this action would curtail and threaten the fundamental rights and freedoms of all the population protected by the rule of law and the existence of an independent justice system.
We strongly urge the Government of China to re-consider this decision.
Uttalandet är ett av det kraftfullaste hittills vad gäller Hongkong, då det inte bara uttrycker oro för den nationella säkerhetslagen, utan dessutom uppmanar kinesiska myndigheter att tänka om.
Särskilt intressant är det faktum att även EU:s utrikesminister har skrivit under. Som jag tidigare skrivit vid upprepade tillfällen här på InBeijing, så har unionen undvikit att göra denna slags uttalanden om situationen i Hongkong, och istället begränsat sig till att tala om hur ”viktiga” stadens politiska och civila rättigheter är.
Tillsammans med tidigare uttalanden som även inkluderar Australien, så har nu nästan hela den demokratiska västvärlden tydligt uttryckt sitt motstånd mot att Hongkong ska påtvingas en nationell säkerhetslag. Och det har heller inte skett enbart som ett resultat av amerikanska påtryckningar.
För som jag skrev i förra upplagan av InBeijing nyhetsbrev, så var det Japan som erbjöd sig att leda arbetet med ett gemensamt uttalande för G7 vad gäller Hongkong.
Premiärminister Shinzo Abe sade inför mötet att G7 hålls samman av att länderna delar en rad universella värderingar som frihet, demokrati och lagstyre, och att det därför är viktigt att gruppen leder internationell opinionsbildning.
Enligt Japan Times har utrikesminister Toshimitsu Motegi nyligen kallat till sig Kinas ambassadör för att uttrycka sitt missnöje över situationen i Hongkong, som enligt är Japans nionde största handelspartner. Omkring 1 400 japanska företag har närvaro i staden.
Nu är det förvisso osannolikt att blott uttalanden som inte backas upp av handling kommer få Kina att omvärdera situationen. Mycket tyder tvärtom på att den nationella säkerhetslagen kan komma att implementeras redan till helgen, och bli mycket mer omfattande än vad många trott på förhand.
#BREAKING Draft of the national security law for Hong Kong has been tabled to the meeting of National People's Congress Standing Committee which starts today – Xinhua https://t.co/q8aI2KYEHc
— Xinqi Su 蘇昕琪 (@XinqiSu) June 18, 2020
Bland annat har stadens säkerhetsminister sagt att en hemlig polisstyrka kommer upprättas i samband med lagen, samtidigt som kinesiska myndigheter förbehåller sig rätten att i ”vissa särskilda fall” ta individer från Hongkong till Kina för att ställa dem inför kommunistpartiets domstolar.
Detta innebär, i praktiken, att den nationella säkerhetslagen införs tillsammans med ett utlämningsavtal, vilket ju var vad som startade fjolårets våldsamma proteströrelse.
It’s (almost) official: National People’s Congress delegate confirms plans for Hongkongers deemed as a threat to the Communist Party government to be sent to mainland China for trial.
In short, Article 23 + extradition in one go. https://t.co/A1xAPPwR03
— Stuart Lau (@stuartlauscmp) June 17, 2020
Jag återkommer med en närmare analys av den nationella säkerhetslagen då den väl är antagen, antingen här på bloggen eller i särskilt utskick till prenumeranter av InBeijing Premium.
Hej,
Det har redan varit klart sedan den ny EU kommissionen kom pa plats under forra aret att EU tankte gradvis ta en mycket starkare stallning gentemot Kina pa manga viktiga och mera strategiska fragor.
Det har jag bl.a sett direkt genom mitt eget arbete, hur vissa Kinesiska foretag investerar i Europa i icke strategiska industriomraden t.ex. i Brittiska Universitet (som soker att locka Kinesiska studenter – detta har varit en lukrativ inkomstkalla for manga univesitet i detta landet under flera ar); kommersiella fastighets affarer i kontors byggnader runtom i Europa m.m.
Basta haelsningar,
Marc
Hur har de tagit en starkare ställning gentemot Kina då rent konkret? Gjort någonting för att kontrollera dessa investeringar? I vilket fall som helst så är väl de flesta kandidater bättre på platsen som EU-kommissionens ordförande än Juncker.
Manga Kinesiska foretag investerar i en rad olika industrisektorer runtom i Europa, som ocksa hjalper Europeiska foretag fa in kapital, kunskap samt dom anstallda behalla sina arbeten. Har sett detta genom mitt arbete, all Kinesisk investering i Europa ar inte negativ. Forandringar inom EU tar tid att genomfora, speciellt med Brexit forhandlingar som pagar i oandlig tid med ett Storbritannien, som aldrig riktigt vet vad dom egentligen vill fa ut av en framtida relation med EU, Covid-19 halsokrisen samt den ekonomiska kris som nu foljer.
Klart ar att det finns mycket kompetenta personer inom den nya EU kommissionen sasom Margretha Vesteger fran Danmark, Thierry Breton som har haft en lang karriar att leda Franska teknologi foretag, f.d. Fransk finansminister m.m. Det ar personer som har en klar insyn om dom utmaningar som EU star infor gentemot bade USA och Kina, for att forsoka hjalpa till att utforma en ny industripolitik. Men EU och Bryssel behover ocksa fa hjalp fran och klarhet fran alla medlemslanderna hur dom ar beredda pa att stodja EU’s framtida hallning gentemot Kina. Det ser vi redan nu i vissa kommentarerna under juni manad som kommer fran bade EU och Tyskland, som nu tar over EU’s roterande ordforande post.
Att 27 länder ska bedriva en gemensam utrikespolitik resulterar oundvikligen i motsättningar, som gör att nödvändiga handlingar uteblir. Och att inte vidta nödvändiga handlingar är också ett ställningstagande. Kanske borde EU inte sträva efter en gemensam utrikespolitik trots allt? Titta på Storbritannien, som efter Brexit blivit fria att på egen hand bestämma vilken linje man ska driva mot ett alltmer hotfullt Kina.