Jojje OlssonUnder gårdagen meddelades att åtal väcks mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt. Detta sedan hon hjälpt till att arrangera ett möte mellan Gui Minhais dotter Angela Gui och två affärsmän med nära band till Kinas regim.
Mötet blev resultatlöst, förutom att hot framfördes mot Angela att hon måste lyssna på de båda männen om hon någonsin vill se sin far igen. Hon blev erbjuden något slags halvhjärtat löfte om att hälsa på sin far i utbyte mot att hon slutade tala om fallet, medan Lindstedt satt och nickade bredvid.
Angela gjorde det enda rätta och avfärdade männens förslag och hot. När mötet blev känt i början av detta år var frågorna många. Varför agerade ambassadör Lindstedt på detta vis, och hur mycket kände egentligen övriga Utrikesdepartementet till?
I samband med åtalet kommer en del nya detaljer fram, samtidigt som andra gamla uppgifter bekräftas. Göteborgs-Posten framhåller hur UD länge var missnöjda med Lindstedts vis att hantera fallet Gui Minhai på, och att det var främst därför som hon kallades hem från sin post i Peking i förtid.
I förhör med Säpo säger kabinettsekreterare Annika Söder nu att Lindstedt ”hade svårt att förstå vårt förhållningssätt” vad gäller Gui Minhai, och att hon hade problem med relationen till Guis dotter Angela Gui. Det blev ofta så att Angela fick trösta ambassadör Lindstedt snarare än tvärtom.
Det är svårt och pinsamt att föreställa sig hur Lindstedt i sin kommunikation med Angela tycker synd om sig själv på grund av det jobbiga med fallet Gui Minhai, brister i gråt och måste bli tröstad av den kidnappade förläggarens dotter. Framför allt är det givetvis oprofessionellt.
För att ”rädda hennes ansikte” erbjöds Lindstedt en hög post relaterad till Sveriges globala klimatarbete, samtidigt som hon fick veta att hon inte längre var önskvärd som ambassadör i Peking.
Under de sista månaderna innan hon skulle lämna sin post, ville Lindstedt sannolikt ta revansch genom att visa att hon minsann kunde lösa fallet. Det säger Jon Åström Gröndahl, chef på den konsulära avdelningen inom UD, till Göteborgs-Posten.
Han menar att Lindstedt ”gripit efter ett halmstrå” då hon arrangerade det misslyckade mötet, och vidhåller att hon agerat helt utan instruktioner från UD.
Häri ligger också det som förmodligen kommer avgöra huruvida Lindstedt fälls eller inte. Enligt en professor i internationell rätt som SVT talar med, så vore det osannolikt med fällande dom om ambassadören förankrat sitt agerande inom UD.
SVT rapporterar vidare i en annan artikel hur Lindstedt påstår att hon i ett mail ”informerat relevanta UD-chefer” om planerna på ett besök i Stockholm.
Lindstedt uppger dock inte huruvida hon informerat UD om själva mötet. Men via sin försvarsadvokat Conny Cederberg förmedlar hon en rad ömsom motsägelsefulla, ömsom skamlösa försvarspunkter.
För samtidigt som Lindstedt säger att hon informerat UD om resan till Stockholm, menar hon också att hon inte hade något att göra med mötet som ”ombud för Sverige” utan blott som förmedlare mellan Angela Gui och de kinesiska affärsmännen.
Hon menar vidare att affärsmännen inte företrädde den kinesiska staten, utan bara privat ville verka för bättre relationer mellan Kina och Sverige(!)
De mest skamlösa delarna av hennes argumentation innefattar anklagelser om felaktiga medieuppgifter, samt skuldbeläggning av Angela för att hon uppfattat situationen felaktigt.
Lindstedt säger vidare att ett åtal mot henne skulle skada Sveriges anseende i omvärlden(!!). SVT sammanfattar:
Den före detta Kinaambassadören Lindstedt hävdar att ”felaktiga medieuppgifter” framställt mötet på Sheraton i Stockholm som en förhandling. Hon beklagar att Angela Gui ”i ett upprört tillstånd” uppfattat situationen som ”förhandlingsliknande”. Lindstedt anser sig inte vara ansvarig för hur ”andra människor beter sig och uttrycker sig”.
Anna Lindstedt menar att ett åtal mot henne skadar UD, Sveriges anseende i omvärlden och relationen till Kina. Ett åtal skulle ”leda till irreparabel skada” och försvåra möjligheten för Sverige att få Gui Minhai frigiven ur fängelset, anser hon.
Det är alltså allas fel förutom hennes eget när Lindstedt försöker slå sig fri från skuld.
Redan från början argumenterade jag för att Lindstedt agerade på egen hand, efter att ha låtit sig lurats av de kinesiska affärsmännen genom deras löften och nära relation till Kina.
Att Kina försöker utnyttja diplomater och affärsmän för egna syften med liknande metoder är mycket vanligt världen över. Lindstedt svalde helt enkelt betet, och gick på att hjälpa de kinesiska agenterna att arrangera ett hemligt möte där de kunde hota Angela Gui.
Det verkar nu stå klart att Lindstedt fått ”tunnelseende” efter att dessa kinesiska agenter övertygat henne om att de sitter inne med lösningen på Gui Minhais fall. Hon har sedan agerat på egen hand för att ta revansch efter att hon blivit uppsagd, i hopp om personlig ära och beröm.
Det vårdslösa handlandet har inte bara visat på brist på kompetens inom diplomatkåren, utan främst försatt Angela Gui i en hotfull och farlig situation.
Det är bara hoppas att Lindstedts fula försök till försvar inte lyckas. Att frikänna hennes skulle snarare skada svenska Utrikesdepartementets ”anseende”.
RELATERAD LÄSNING:
”Kinaambassadören kallades hem i förtid efter brister i hantering av fallet Gui Minhai” (Göteborgs-Posten, 9 dec)
”Anna Lindstedt: ’Jag har inte förhandlat med Kina’” (SVT, 9 dec)
”Unikt rättsfall i den svenska historien” (SVT, 9 dec)
”Varför lät sig ambassadör Anna Lindstedt manipuleras av de två affärsmännen som hotade Angela Gui?” (InBeijing, 27 feb)
”Han hotade Angela Gui – på uppdrag av Kina” (Expressen, 28 feb)
”Hur mycket visste UD om svenska ambassadörens möte med Angela Gui?” (InBeijing, 19 feb)
