Jojje OlssonDen senaste veckan har tal om ekonomiska sanktioner och annan hotfull retorik från den kinesiska ambassaden dominerat det svenska nyhetsflödet vad gäller Kina. Sverige är dock långt ifrån ensamt om att utsättas för kinesisk påverkan. Dessutom finns det länder i Europa som vågar svara mer resolut på översitteriet, framför allt då Tjeckien.
Redan i oktober rapporterades hur Prag bröt sin status som systerstad till Peking, efter krav på myndigheterna att omfamna den så kallade ”ett Kina-politiken”, det vill säga i realiteten ett erkännande att Taiwan tillhör Kina.
Prags borgmästare Zdenek Hrib hade innan dess flera gånger uttalat sig på ett vis om exempelvis Taiwan och Tibet som inte föll de kinesiska myndigheterna på läppen. Efter att Kina ställt ovanstående ultimatum, valde Hrib att inte ge in för de underliggande hoten och istället klippa banden med Peking.
I veckan rapporterar bland andra Hong Kong Free Press om hur Prag nästa månad kommer skriva ett avtal om att istället bli systerstad med Taipei, bland annat sedan utrikesminister Joseph Wu besökt staden tidigare i år. Förhandlingarna om detta ska ha pågått minst från mars månad.
Som en reaktion på detta har kinesiska myndigheter nyligen bland annat stoppat fyra framträdanden av tjeckiska organisationer som var planerade att äga rum i Kina.
Hrib låter sig dock inte skrämmas, utan uttrycker tvärtom förhoppningar att studenter från Prag i framtiden ska kunna plugga i Taiwan för att lära sig mer om exempelvis innovation inom hälsosektorn och järnvägstransport.
Debaclet i Prag är bara en liten del av det bakslag som Kinas påverkan i Tjeckien har framkallat. I en text med rubriken ”China tries, and fails, to influence the Czechs”, ger The Economist en bakgrund till kinesiska aktiviteter i landet – samt hur tjeckiska myndigheter har hanterat situationen.
Tidningen framhåller hur Kina under flera års tid använt välbekanta metoder för att vinna inflytande i Tjeckien:
In its courtship of the Czech Republic, China has employed many of the same tactics it has honed elsewhere. It has courted public figures (including by putting some on the payroll), promised substantial investment, sponsored cultural programmes and events, and applied diplomatic pressure when necessary. Analysts call the process “elite capture”.
Det noteras också hur taktiken till en början verkade fungera väl. Men sedan uteblev de lovade investeringarna, samtidigt som översitteriet nådde nya nivåer.
The Economist beskriver särskilt en händelse för ett knappt år sedan, där Kinas ambassadör efter ett möte med Tjeckiens premiärminister triumferat uppgav att premiärministern sade sig vara mot den säkerhetsvarning som landets säkerhetstjänst utfärdat för de kinesiska telekombolagen Huawei och ZTE.
”Jag har ingen aning om vad ambassadören pratar om”, blev premiärministerns svar, och det delvisa förbudet mot telekombolagen som följt på varningen stod kvar.
Det kanske var lika bra, för under sommaren avslöjade tjeckisk radio hur Huawei försåg kinesiska ambassaden med information om deras användare. I november stängdes vidare ett tjeckiskt-kinesiskt center vid Charles University i Prag, efter uppgifter om att dess personal i hemlighet fått betalt av Kinas ambassad.
Förutom att Prag avbrutit samarbetet med Peking, visade en årlig undersökning från PEW Research nyligen att 57 procent av alla tjecker nu har en negativ bild av Kina, jämfört med de 27 procent som ser på landet positivt.
Därmed finns i Tjeckien den mest negativa bilden av Kina i hela Europa, förutom Sverige där 70 procent ser negativt på världens näst största ekonomi.
Tjeckien sätter ett gott exempel, och Prags intiativ är intressant med tanke på de röster som höjts för att Göteborg ska avsluta sitt samarbete som systerstad med Shanghai. Kanske kan man istället sträcka ut en hand till Taiwans största hamnstad Kaohsiung?
Oavsett vilket så är det helt möjligt att ha en sund ekonomi samtidigt som man säger ifrån till Kina, vilket bland annat Taiwans fina tillväxtsiffror tydligt visar.
Och som Csaba Bene Perlenberg understryker i en ledartext i Göteborgs-Tidningen i dag, så är Kina mer beroende av Sverige än vad landet vill ge sken av. Inte ens Peking kan göra sig ovän med alla.
