Jojje OlssonI artikeln ”Australiensisk författare försvinner i Kina i fall identiskt med Gui Minhai” här på InBeijing förra veckan, nämnde jag det öppna brev som drygt 140 forskare och före detta diplomater skrivit till Kina president Xi Jinping.
Brevet uppmanade Xi att frige de två kanadensiska medborgare som just nu hålls fångna i Kina, som en uppenbar hämndaktion för att Huaweis finanschef Meng Wanzhou i december arresterades i Vancouver med anledning av en arresteringsorder från en amerikansk domstol.
Försvinnandet av de två kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor har sänt chockvågor genom akademiska och politiska cirklar som arbetar med Kina. SVT Nyheter intervjuade under gårdagen Torbjörn Lodén, professor emeritus i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet och tillika en av de nio svenskar som undertecknade den ovan nämnda öppna brevet.
Lodén kallar läget för ”tragiskt” och säger till SVT att det nu är förenat med en personlig fara att besöka Kina: ”Efter det att de kinesiska myndigheterna gripit dessa två kanadensare känns det tyvärr inte längre säkert att besöka Kina”.
De två kanadensarna hålls enligt Lodén de facto som gisslan av Kinas regim, vilket han pekar ut som ”ett exempel på hur en stormakt struntar i grundläggande rättsprinciper”.
Torbjörn Lodén har vidare en gästprofessur vid ett universitet i Peking, men stoppades förra hösten från att slutföra sin tid där och skickades istället hem i förtid efter att myndigheterna kontaktat hans universitet.
Det är i sammanhanget värt att peka ut hur SVT:s dramatiska rubrik ”Svenska forskare och ex-diplomater skriver öppet kravbrev till Kina” är helt missvisande. Ingen av de nio svenskarna har författat brevet, utan blott undertecknat det.
Vidare ”kräver” brevet heller inte att Kina ska släppa de två kanadensarna, utan ”uppmanar”. Brevet är heller inte utställt till Kina, utan direkt till landets president Xi Jinping. Detta kan tyckas vara små petitesser, men samtidigt extremt viktiga detaljer i diplomatisk och politisk språkbruk.
Icke desto mindre är innehållet extremt relevant. Det är nämligen inte bara Lodén som ger uttryck för en känsla av risk med att åka till eller vara verksam i Kina, efter det växande antalet utomrättsliga arresteringar som skett där på senare år, och som i allt högre grad även drabbar utländska medborgare.
I intervjuer och på sociala medier kan allt fler journalister, akademiker eller företagare ses resonera på samma vis.
Hur tänker ni läsare kring denna fråga, och kring säkerhetsläget med att resa till Kina i stort?
