Jojje OlssonTidigare i veckan intervjuades jag i Mediepodden om hur Kina använder sina statliga medier för att öka regimens inflytande globalt och bedriva allehanda påverkan i utlandet.
Samtalet kom främst att handla om det statliga tv-nätverket China Central Television (CCTV) och dess utlandssändningar på sex språk via nätverkets nyetablerade utlandsavdelning China Global Television Network (CGTN).
Just CCTV:s aktiviteter har av flera anledningar debatteras flitigt i Sverige och på andra platser under de senaste månaderna. Dels har CGTN – tillsammans med statliga nyhetsbyrån Xinhua – blivit beordrade att registrera sig under Foreign Agents Registration Act i USA, vilket innebär att medierna anses agera i utländska makters intressen.
Dels lämnade Peter Humphrey – med hjälp av svenska aktivisten Peter Dahlin – förra månaden in en stämningsansökan mot CCTV i Storbritannien, som potentiellt kan innebära att nätverket förlorar sin licens där.
Detta eftersom CCTV anses ha brutit mot brittiska sändningsregler när man paraderade Humphrey i ett framtvingat erkännande i tv under tvångsmedicinering och hot.
Om dessa ”erkännanden” talar jag närmare i veckans avsnitt av Mediepodden, samt det faktum att sju stycken korrespondenter för statliga kinesiska medier får verka helt fritt i Sverige, medan svenska och andra utländska journalisters arbete i Kina på senare tid försvåras dramatiskt.
Lyssna på hela avsnittet här nedan, eller via Mediepoddens hemsida.
Eftersom detta är ett mycket brett ämne så fanns det inte plats för all nödvändig eller ens viktig information under den dryga halvtimmen som Mediepoddens format tillåter.
Exempelvis sakandes utrymme för att förklara hur nyhetsbyrån Xinhua och tidningen China Daily vid sidan av CCTV spelar en mycket viktig roll för statliga kinesiska mediers expansion och ökade inflytande samt påverkan i utlandet.
Mer information om detta finns i den lika långa som utmärkta artikeln ”Inside China’s audacious global propaganda campaign” som The Guardian publicerade tidigare denna månad.
Där finns exempelvis grafik över räckvidden av ”China Watch”, en bilaga med kinesisk propaganda som China Daily redigerar och betalar flera utländska tidningar för att publicera med sin ordinarie pappersupplaga.
I tider av besparingar inom media så har över 30 tidningar på fem kontinenter accepterat pengar från den statliga tidningen China Daily för att sprida dess material till utländska läsare. Ett exempel som återges i The Guardian är hur brittiska Daily Telegraph för cirka 10 miljoner kronor om året publicerar bilagan månadsvis.
