Jojje OlssonJag har för avsikt att här på InBeijing fortsätta följa handelskriget mellan Kina och USA, den överlägset viktigaste konflikten i världen i dag, vars utgång inte bara kommer forma relationen mellan världens två största länder, utan också få stora ekonomiska och politiska känningar i hela världen.
Inför helgens G20-möte i Argentina, skrev jag bland annat texten ”Risken ökar för totalt handelskrig” för magasinet Fokus. Anledningen var att ett möte skulle äga rum mellan Xi Jinping och Donald Trump för första gången på över ett år, enbart för att diskutera hur det pågående handelskriget ska lösas.
Låt mig först bara ge en kort bakgrund av denna konflikts utveckling. I somras införde USA tio procents extraskatt på kinesiska importvaror värda 250 miljarder årligen. Man hotade sedan att höja dessa tullar till 25 procent vid årskiftet, om kinesiska myndigheter inte gav efter för en rad amerikanska krav för att utjämna den på många sätt orättvisa handelsrelationen mellan de båda länderna.
De amerikanska kraven gällde inte bara själva handelsbalansen. Kanske än viktigare att korrigera är företeelser som amerikanska företags bristande tillgång till den kinesiska marknaden, stöld av immateriella rättigheter, samt tvång för amerikanska företag att dela med sig av sin teknologi för att få ha produktion i Kina.
Kina har å sin sida visat upp en hård front. Man har i stor utsträckning förnekat existensen av en ojämn handelsbalans, och istället svarat med att införa strafftullar på amerikanska importvaror till ett värde av 110 miljarder dollar.
Det har dock varit tydligt att dessa tullar besvärat en redan ansträngd kinesisk ekonomi, varför Kinas myndigheter ständigt har tryckt på för att genom förhandlingar lösa konflikten. Inför mötet de båda presidenternas möte i Buenos Aires, kom även uppgifter om att USA hotade att införa strafftullar på de resterande drygt 250 miljarder dollar av importer från Kina, om ingen lösning presenterades på konflikten.
Därav den dramatiska rubriken till min artikel i Fokus. Vad som nu skedde när de två presidenterna – tillsammans med varsin delegation – mötes i Buenos Aires för att diskutera saken har dock i flera medier kallats för en ”vapenvila” eller ett ”eldupphör”.
Enligt de inledande och mest ytliga rapporterna ska parterna ha kommit överens om att inga nya tullar ska införas vid nyåret. Däremot ska de båda sidorna under 90 dagar arbeta för att hitta en lösning på konflikten.
Det är visserligen korrekt att ingen eskalering skedde som en konsekvens av mötet. Men som bland annat Financial Times uppger, så handlar detta ingalunda om en lösning, utan kanske snarare om lugnet före stormen:
America has offered nothing except a 90-day deadline, after which it will increase tariffs on $200bn of Chinese imports from 10 per cent to 25 per cent — as it originally planned to do on January 1 — if Mr Trump is not satisfied with Beijing’s concessions.
Since it is virtually impossible for Mr Xi to implement or even agree to such far-ranging changes to China’s economy, it is almost certain that the trade war will resume with a vengeance by the end of February 2019.
Man har alltså inte löst ett dugg, utan blott gett ytterligare 90 dagars betänketid för att komma till bukt med en konflikt som snart pågått i ett år och under den tiden bara förvärrats. På klassiskt manér råder även stora meningsskiljaktigheter om vad som egentligen sades eller beslutades under mötet.
Enligt vita huset har Kina inte bara gått med på att köpa stora mängder amerikanska produkter för att jämna ut handelsbalansen. Givet den knappa tidsrymden ska Peking även ha gått med på att genast börja förhandla om strukturella förändringar gällande skydd för bland annat immateriella rättigheter, teknologistöld, cyberintrång och allehnda hinder för amerikanska företag som verkar på den kinesiska marknaden.
Men i såväl officiella kinesiska uttalanden som rapporter i landets statliga medier, utelämnas helt det faktum att USA kommer implementera de redan nämnda tullarna efter 90 dagar, om USA tills dess inte är nöjda med de kinesiska eftergifterna.
Som Financial Times uttrycker det: för den som endast läser den kinesiska sammanställningen, framstår det som att Xi Jinping har vunnit en stor diplomatisk seger genom att på egen hand tvingat Trump att överge handelskriget.
Bland annat CNBC understryker vidare hur den amerikanska ambassadens återgivning av vita huset sammanställning censurerats på kinesiska sociala medier. Användare på bland annat WeChat har förhindrats från att läsa eller dela uppgifter om mötet som kommer från amerikanskt håll.
I artikeln ”The U.S. and China’s Trade Truce Statements, Compared”, jämför Bloomberg de båda parternas sammanfattning efter mötet. Som ni kan se via listan nedan så är skillnaden stor:
En jämförelse av amerikanska och kinesiska uttalanden efter mötet i Buenos Aires.
Bland annat Inkstone påpekar att det knappast är ett gott tecken för framtida förhandlingar, att de båda sidorna inte ens kan komma överens om vad man egentligen kom överens om under mötet(!):
Nick Marro, an analyst at the Economist Intelligence Unit, said the different statements suggested that the two countries had failed to agree on how the disputes would be addressed.
“A lot of what the US is asking lies in conflict with China’s economic policies,” Marro said, citing the “structural changes” the White House has demanded in its statement. The Chinese statement does not mention contentious issues such as intellectual property theft and cyber attacks.
“There’s no indication on the Chinese side that these are going to change,” he said. “The underlying economic tensions are still there. The frictions are going to persist.”
Det råder också delade möten om vem som egentligen var ”vinnaren” efter mötet i Argentina. Visserligen lyckades Xi Jinping med att köpa tid, och undvika de planerade amerikanska tullarna utan några som helst eftergifter. Men samtidigt behöll Donald Trump initiativet, genom att inte göra avkall på dessa tullar eller på annat vis framstå som svag.
Det enda som är säkert är att världens viktigaste konflikt i och med helgens möte inte har kommit närmare någon lösning.
