Kinas hamn i Lysekil: Nya uppgifter och dokument

I artikeln ”Sanningen bakom Kinas miljardinvestering i Lysekil” skrev jag igår i magasinet Fokus kopplingarna den kinesiska affärsman som vill bygga Nordens största hamn i Lysekil har till Kinas militär och kommunistparti.

Under gårdagen lovade jag även att här på InBeijing publicera en rad uppgifter som inte fick plats i artikeln i Fokus, samt lägga upp de dokument som bevisar att Lysekils kommunstyrelses ordförande Jan-Olof Johansson ljög i Sveriges Radio.

Om vi börjar med dokumenten. I Sveriges Radio Studio ett sade Johansson i tisdags som svar på en direkt fråga från Magnus Sederholm att kommunen var ”på väg” att skriva under en överenskommelse med ett par konsulter om att starta en undersökning angående hamnbygget.

Johansson hade dock redan innan debatten i Studio ett skrivit på dessa papper, som jag tagit del av och nu delar med mig av till er läsare enligt nedan:

Det finns alltså ytterligare några uppgifter av intresse som av utrymmesskäl inte fick plats i gårdagens artikel i Fokus. Några av dem har jag återgett i en artikel på engelska för den lokala publikationen Taiwan Sentinel med rubriken ”China’s Bid to Build the Largest Port in Scandinavia Raises Security Concerns”.

Jag tänkte även återge dessa – och ett par uppgifter till – här nedan i punktform:

1) Förutom byggnationen av den 1 800 meter långa och 1 000 meter breda kajen vid Brofjorden planeras alltså en terminal för kryssningsfartyg vid den nuvarande hamnen i Gullmarn. Detta skulle enligt Magnus Sederholm innebära omfattande ekologiska skador eftersom Gullmarn är en tröskelfjord. Enligt Sederholm måste man, kanske såväl vid Brofjorden som Gullmarn, spränga bort delar av skärgården för att uppnå nödvändig längd och djup.

2) Det lyxhotell som planeras på den orörda ön Stora Skeppsholmen ska innefatta stora faciliteter för hälsovård samt ”restauranger med Michelin-stjärnor”, för att året runt locka inte bara europeiska utan även ryska och kinesiska turister. Något som – särskilt tillsammans med de nya hamnfaciliteterna – helt kommer omforma Lysekils skärgårdsmiljö.

3) Ovanstående uppgifter kommer från en presentation som Lysekils kommunstyrelse tog del av innan de redan nämnda pappren från konsultföretagen skrevs under. I denna presentation står även att kommunen ska hålla ett nytt möte med den kinesiska investeraren Sunbase i januari 2018. Till mötet ska Sunbase sätta samman en styrkommitté och presentera en detaljerad finansieringsplan.

Till mötet i januari ska Lysekils kommun även förbereda ”nödvändiga beslutsfattningsprocesser” som ska integreras med projektets tidslinje. Kommunen ska även förbereda ”nödvändig kompetens” för att medverka i olika delar av projektet. Kort sagt så kommer mötet i januari utgöra startskottet för byggnationen av den kinesiska hamnen.

4) Bland de fyra ”lobbyister” som Sederholm pekar ut som drivande för projektet märks Tommy Niklasson. Genom TMY Consulting råkar Niklasson händelsevis även vara en av konsulterna bakom den presentation som kommunen tog del av innan de skrev på ovanstående papper, och har dessutom enligt Sederholm egna särintressen inom sjöfarten.

5) Gunter Gao Jingde, ägare och ordförande för Sunbase, har tidigare varit inblandad i omfattande misstänkt röstfusk i Hongkong. Förutom de positioner han hållit inom olika organisationer kopplade till kommunistpartiet som jag presenterade under gårdagen, är Gao även ordförande för ”Association of Chinese Culture of Hong Kong”, en organisation vars uttalade uppdrag är att ”medverka till den stora återföreningen av moderlandet” genom att sprida kinesisk kultur.

6) Som jag förklarade i går så har projektet i Lysekil kunnat framskrida på detta närmast hemliga vis eftersom Sverige, i motsats till många andra EU-länder, inte har någon central mekanism för att bedöma huruvida utländska direktinvesteringar kan utgöra ett hot mot den nationella säkerheten. Tvärtom så har regeringen en uttalad policy om att attrahera så mycket utländska investeringar som möjligt, med särskilt fokus på Kina tillsammans med Indien och USA.

Under hösten motsatte sig Sverige även ett ramverk som EU-kommissionen föreslog för att granska utländska direktinvesteringar av säkerhetsskäl. Tyskland, Frankrike och Italien har drivit på för detta ramverk, som främst utarbetats på grund av oron för de kraftigt ökade kinesiska investeringarna i Europa.

Svenska myndigheter pekade dock på risken för protektionism; givetvis skulle ett ramverk enligt ovan försvåra den uttalade policyn att locka utländska investeringar från Kina. Wallström har dock vid tidigare tillfällen talat om att det kan bli aktuellt med en lag som ger Sveriges centrala myndigheter större makt över investeringar som kan tänkas hota den nationella säkerheten. Men en sådan lag kan börja debatteras först våren 2018, alltså för sent för att hindra byggnationen av hamnen i Lysekil.

7) I veckan framhöll Csaba Perlenberg i en ledare i Göteborgs-Tidningen med rubriken ”Låt inte Lysekil bli ett nordiskt Troja” att försvarsberedningen i sin nya rapport understryker just västkusten som ”avgörande” för att Sverige ska kunna motstå ett militärt angrepp.

Bland annat skriver försvarsberedningen att:

För att kunna motstå ett angrepp är möjligheten att upprätthålla förbindelser västerut avgörande för Sverige. Att upprätthålla dessa förbindelser är också en förutsättning för att kunna erhålla hjälp av tredje part. De svenska västliga förbindelserna är samtidigt viktiga för Finland i händelse av kris eller krig i vårt närområde. Dessa förbindelser är därmed av existentiellt intresse för både Sverige och Finland. De viktigaste svenska västliga förbindelserna går via Västkusten och Göteborg, via västra Svealand till Osloområdet samt via Jämtlands- och Norrbottens län till de norska hamnarna Trondheim och Narvik.

Mot denna bakgrund vore det ju fullständigt orimligt att en högt uppsatt profil inom kommunistpartiet tillåts bygga Skandinaviens största hamn på den svenska Atlantkusten.

Det vore alltså inte bara ett hot mot den svenska säkerheten, men även mot Finland och NATO-landet Norge vid en eventuell konflikt med Ryssland, eftersom Moskva ju delar en hel rad säkerhetspolitiska intressen med Peking.