Jojje OlssonNär Liu Xiaobo belönades med Nobels fredspris 2010 för sin ”långa och fredliga kamp för fundamentala mänskliga rättigheter i Kina”, blev han den andra pristagaren någonsin som vid ceremonin i Oslo representerades av en tom stol eftersom han året innan dömts till elva års fängelse.
Den första var journalisten och pacifisten Carl von Ossietsky, som satt i koncentrationsläger när han tilldelades priset 1936. Och liksom Adolf Hitlers regim, så förbjöd även Kina pristagarens anhöriga att åka till Oslo för att ta emot fredspriset.
När Liu nu har avtjänat åtta år av sitt straff för ”omstörtande verksamhet” meddelades i går att han flyttats från fängelset till ett sjukhus. Detta för att han är i sista fasen av en dödlig levercancer.
Beskedet väckte under gårdagen såväl avsky som flera frågetecken. Hur länge har Liu haft cancer, och varför har han inte fått hjälp tidigare? Har han ådragit sig cancern på grund av dåliga villkor under fängelsevistelsen? Det är allmän kännedom att många politiska fångar i Kina vägras vård eller medicinering för sina hälsoproblem, vilket sannolikt har bidragit till att Lius cancer nu är livshotande.
I The Guardian kallar en kinesisk aktivist fallet för ”politisk mord”, samtidigt som även norska Nobelkommittén understryker kinesiska myndigheters ansvar för vad som skett:
“This is simply a political murder, this is how the Communist party deals with its enemies, a prisoner of conscience dying just outside a jail cell,” said Hu Jia, a fellow activist who has known Liu for more than a decade and previously collaborated with him. “I’ve been to prison in China. The medical care is terrible and I’m sure China’s leaders were hoping for this outcome.”
In a rare statement, the Norwegian Nobel committee, which awarded Liu the prize in 2010, said: “Liu Xiaobo has fought a relentless struggle in favour of democracy and human rights in China and has already paid a heavy price. Chinese authorities carry a heavy responsibility if Liu Xiaobo, because of his imprisonment, has been denied necessary medical treatment.”
Liu Xiaobos fru Liu Xia har under de senaste åren endast fått träffa sin make en timme i månaden, och då med en tjock glasvägg dem emellan. Hon har dessutom suttit i en sträng husarrest sedan redan innan utmärkelserna nobelpriset, och endast fått träffa ett fåtal vänner, alltid under bevakning av de poliser som ständigt står utanför hennes dörr.
Enligt dessa vänner har lider Liu Xia av en rad hälsobekymmer, inklusive djup depression och hjärtproblem. Detta kunde ses när AP som enda media lyckades lura polisbevakningen och ta sig fram till Lius hem 2012. Gråtande och skälvandes på golvet berättade hon då om de ”Kafka-liknande” förhållandena som hon hölls under.
Också hennes bror har dömts till tretton års fängelse för ”ekonomiska brott”, sannolikt sedan han hjälpt sin syster ekonomiskt, samt hjälpt till med kommunikationen mellan henne och den fängslade maken.
Av alla artiklar som skrivits om Liu Xiaobos öde sedan i går så är några av särskilt intresse. The Guardians tidigare Kinakorrespondent Tania Branigan, som skulle ha träffat Liu den dagen han arresterades för snart tio år sedan, framhåller att behandlingen av honom är ett tecken på den repressiva riktning som Kina har tagit på senare år.
I en artikel med rubriken ”Liu Xiaobo’s unbearable fate is stark symbol of where China is heading” skriver hon:
Since security agents seized him that night in December 2008, many more have followed him into detention and jail. Many more relatives have been targeted for highlighting what has happened to their loved ones.
“Where is China headed in the 21st century?” asked Charter 08. “Will it continue with ‘modernisation’ under authoritarian rule, or will it embrace universal human values, join the mainstream of civilised nations, and build a democratic system? There can be no avoiding these questions.”
Beijing has given its answer, and his name is Liu Xiaobo.
Liu Xiaobo och Liu Xia gifte sig i en fängelsecafeteria 1996, eftersom Liu då avtjänade sitt första fängelsestraff. Paret fick sedan endast spendera nio år tillsammans i frihet, och nu är det oklart om Liu Xia ens tillåts återse sin make innan han avlider.
Trots förfrågningar från såväl familj som flera internationella organisationer så vägrar kinesiska myndigheter att släppa Liu Xia från hennes husarrest, eller ens låta Liu Xiaobo få behandling för sin cancer i Peking, där de bästa sjukhusen finns.
Han hålls fortfarande i ett sjukhus i nordöstra Kina. Och i en tårfylld video från i går, så säger Liu Xia att han där inte tillåts få operation eller strålbehandling.
Och från kinesiskt håll hanterar man frågan med sedvanlig arrogans. Under en pressträff i går låtsades utrikesministeriets taleskvinna inte känna till någonting alls om Liu Xiaobo när hon fick frågan från en utländsk journalist. Samtidigt skrev China Daily att den ”dömde brottslingen” Liu Xiaobo fått ”medicinsk paroll” för att vårda sin cancer på sjukhus.
En av få bilder på nobelpristagaren Liu Xiaobo och hans fru Liu Xia tillsammans i frihet.
Fallet med Liu Xiaobo understryker den tveksamma behandlingen av politiska fångar i Kina, vilken även sågs tidigare i år i och med flera fall av grym tortyr mot många av de 300 aktivister och människorättsadvokater som försvann sommaren 2015.
Mot denna bakgrund är det givetvis ännu viktigare att svenska förläggaren Gui Minhai, som suttit inlåst i 620 dagar, släpps fri. Detta påpekades under gårdagen bland annat av Sophie Richardsson vid Human Rights Watch:
Esp in light of #LiuXiaobo news, @stefanlofven should not leave #China w/o #GuiMinhai. @hrw @KooyJan @angelagui_ https://t.co/sBqxdXWc2E
— Sophie Richardson (@SophieHRW) June 26, 2017
Statsminister Stefan Löfven, som befinner sig på statsbesök i Kina, talade under gårdagen om Gui Minhai med president Xi Jinping. Svenska PEN uppmanar nu Löfven att även ta upp det akuta fallet med Liu Xiaobo.
