Jojje OlssonI dag var det 50 år sedan kulturrevolutionen startade. Kampanjen lanserades av Mao Zedong i syfte att ta tillbaka den makt och prestige inom kommunistpartiet som han förlorat efter den stora svält som hans beslut orsakat vid början av 1960-talet.
Kulturrevolutionen kom att hålla på i ett drygt årtionde och kastade Kina in i ett kaos som gränsade till inbördeskrig. Cirka 1,5 miljoner människor miste livet då fanatiska rödgardister attackerade dem, innan olika fraktioner sedan attackerade varandra med vapen från militärens arsenal.
Till slut sattes militären in för att hindra våldsamheterna – och sedan beslutade Mao att rensa ut bland såväl rödgardister som den kvarvarande tjänstemannakåren.
Förutom den höga dödssiffran slogs otaliga liv i spillror då minst 35 miljoner individer öppet förföljdes för sin bristande revolutionära anda. Den kulturella förstörelsen blev ofattbar då rödgardisterna uppmanades att förstöra alla påminnelser av den gamla världen.
Dessutom påverkade Kinas ekonomiska tillväxt negativt. Svälten gjorde sig återigen påmind i Kina då konsumtionen av såväl spannmål som kött sjönk till nivåer lägre än vid mitten av 1950-talet.
Ett av de otaliga kritikmöten som hölls under kulturrevolutionen och ofta urartade i våldsamheter.
Förvisso kallade kommunistpartiet redan 1981 kulturrevolutionen för en tio år lång katastrof. Men man har inte tagit itu med händelserna ordentligt, som exempelvis Tyskland har gjort vad gäller förintelsen.
Anledningen till att någon vidlyftig diskussion om kulturrevolutionen inte tillåts i dagens Kina är enkel; att ta upp kommunistpartiets och Mao Zedongs felsteg till ytan skulle potentiellt hota det historiska narrativ som kommunistpartiets använder för att legitimera sitt maktmonopol.
Att dra upp Mao Zedongs våldsbejakande beteende och de övergrepp som med partiets goda minne skedde mot så många oskyldiga i den egna befolkningen kan potentiellt leda till ett ifrågasättande av förtroendet för hela systemet.
Därför har 50-årsdagen av denna ofattbart grymma kampanj bemötts med nästan total tystnad i Kina. Redan tidigare denna månad fick landets akademiker direktiv att inte diskutera kulturrevolutionen alls, och i synnerhet inte med utländsk media.
I kinesisk media har det som väntat varit nästan helt tyst om årsdagen, skriver bland annat The Guardian:
However, on Monday newspapers in mainland China were bereft of any coverage of the Cultural Revolution’s anniversary.
The party-run Global Times tabloid completely ignored the event leading instead with a story about Beijing’s anger over a Pentagon report detailing its land reclamation activities in the South China Sea.
Stories about Donald Trump and Boris Johnson’s comparison of the EU with Hitler both found their way into the pages of the Beijing Morning Post but there was not a single mention of Mao Zedong or his mass mobilisation.
The Beijing Times also shunned the anniversary dedicating its front page to a story about police efforts to find missing children.
No official memorial events were reported by China’s heavily controlled media and Chinese academics were forbidden from talking about the sensitive period.
Den nästan totala avsaknaden av debatt om kulturrevolutionen i Kina gör att många oroar sig för att kampanjen kan komma att upprepa sig. President Xi Jinping för nu en bred kampanj mot korruption som främst drabbar hans politiska fiender, samtidigt som kontrollen av media ökar och civilsamhällets befogenheter minskar.
Akademiker och tidigare rödgardister menar dessutom att det blivit ännu mer känsligt och farligt att tala om kulturrevolutionen sedan Xi Jinping tog makten. Vid 40-årsdagen av kulturrevolutionen 2006 tilläts nämligen debatter och tv-inslag i en långt större utsträckning än vad som var fallet i år.
Konsekvenserna av att inte göra upp med sin historia syns på flera platser i Kina i dag där maoismen gjort ett stilla återtåg. Runtom i landet sjungs hyllningssånger till såväl Mao Zedong som kulturrevolutionen; perioden romantiseras framför allt av fattiga och marginaliserade medborgare som de senaste åren sett samhällsklyftorna växa.
Många kineser som uttalat sig negativt om Mao Zedongs livsverk eller kulturrevolutionen på internet har fått motta dödshot av ilskna ny-maoister. Dessa menar att utlänningar och kinesiska förrädare använder kulturrevolutionen för att ”attackera Kina och kommunistpartiet”.
Under dagen fick Kinas utrikesdepartement frågan om kulturrevolutionens årsdag under en pressträff. En talesman svarade då med enda mening att landets myndigheter redan har uttalat sig om händelsen, med referens till det dokument från 1981 där kampanjen som hastigast kallade för en katastrof.
Jag har tidigare sett Kinas anklagelser mot Japan angående deras hantering av övergreppen under andra världskriget som definitionen av att kasta sten i glashus. Nästa gång Kinas myndigheter är på japanerna om nutidshistoria så borde någon påminna dem om kulturrevolutionens 50-årsdag (vid sidan av exempelvis massakern vid Himmelska fridens torg och svältkatastrofen det stora språnget).
Föga överraskande så är tystnaden kring kulturrevolutionens årsdag lika stor i svensk media som i kinesisk. Däremot finns otaliga artiklar om ämnet i utländsk media. Här nedan ett urval från de senaste dagarna:
Explaining China’s Cultural Revolution – En kort förklaring för dummies från New York Times. Här ges svar på typiska frågor som varför kulturrevolutionen startade och vilka rödgardisterna egentligen var. Beskriver även rollen för de politiker som var mest inblandade under kampanjens gång och återger en tidslinje över de viktigaste datumen.
Cultural Revolution, 50 years on – the pain, passion and power struggle that shaped China today – En mycket längre och mer utförlig ”guide” över kulturrevolutionen från South China Morning Post. Innehåller flera intervjuer, bilder, tidningsurklipp och videosekvenser. Det berättas även hur kulturrevolution påverkade de sju politiker som i dag utgör politbyråns ständiga utskott.
’What mistake did we make?’ Victims of Cultural Revolution seek answers, 50 years on – The Guardian intervjuar ett av kulturrevolutionens offer vars far misshandlades till döds med järnrör av rödgardister, varpå familjen tvingades betala för kremeringen. Än i dag vet han inte vad familjen gjorde för ont och är frustrerad över faktumet att ingen förklaring erbjuds.
Fifty years on, one of Mao’s ‘little generals’ exposes horror of the Cultural Revolution – The Guardian intervjuar även en av rödgardisterna under kampanjen. Yu Xiangzhen var 13 år gammal då kulturrevolutionen bröt ut, och berättar här om hur hjärntvätt ledde till beundran av Mao. Hon berättar även hur hon inte kunde sova på nätterna då skriken från misshandlade lärare ekade över skolgården. Yu har skrivit en blogg om sina upplevelser, som lett till häftig kritik från kinesiska nationalister.
China buries memories of violent Cultural Revolution 50 years later – Zhang Hongbing var en av de forna rödgardisterna som tidigast började tala öppet om sina minnen från kulturrevolutionen. Hans erfarenheter är också särskilt sorgliga. Som 15 år gammal rödgardist blev han vansinnig då hans mor kritiserade det kaos som Mao Zedong skapat i och med kulturrevolutionen. Han anmälde henne till myndigheterna och rekommenderade att hans mor bör avrättas. Detta skedde också, och efter att Zhang ett årtionde senare insåg vad han gjort har han levt sitt liv i ånger.
How political hatred during Cultural Revolution led to murder and cannibalism in a small town in China – Skrämmande artikel om de allra mörkaste sidorna av kulturrevolutionen. AFP besöker staden Wuxuan i den fattiga provinsen Guangxi där minst 38 personer åts upp av sina studenter eller politiska motståndare under så kallade ”köttbanketter”. Fruktansvärda berättelser gör gällande hur lärare under dödshot tvingas slita ut hjärtat på sina kollegor, varpå studenterna grillade och åt upp sina lärares organ.
Maoists still a force 50 years after the Cultural Revolution – Då AP besöker staden Luoyang i centrala Kina finner man grupper av äldre och fattiga invånare som sjunger hyllningssånger till Mao och kulturrevolutionen. Romantisering av denna period är vanlig över Kina i dag, dels som en konsekvens av att kommunistpartiet inte velat diskutera perioden. Man talar med en person som är glad över att Xi satt igång ”en ny kulturrevolution” och säger sig vara ”redo att slåss” för sin president om det behövs.
HKFP Interview: More people should be able to discuss the Cultural Revolution, says HKUST expert Ding Xueliang – Hong Kong Free Press intervjuar Ding Xueliang som är professor vid Hong Kong University of Science and Technology. Han är även expert på kulturrevolutionen, mycket på grund av att han själv genomgick den som rödgardist. Han talar bland annat om sina erfarenheter och faktumet att det blivit allt mer känsligt för akademiker att diskutera kampanjen sedan Xi Jinping blev president.
För den som verkligen vill lära sig mer om kulturrevolutionen rekommenderar jag Frank Dikötters nya bok ”The Cultural Revolution: A People’s History, 1962-76” som släpptes i maj och som jag skrev om tidigare denna månad här på InBeijing.
