Ny och viktig bok om kulturevolutionen

I dag släpps boken “The Cultural Revolution: A People’s History, 1962-76” till försäljning. Det är den tredje och sista boken i en serie kallad “People’s trilogy” av den holländska författaren Frank Dikötter, forskare vid mitt gamla lärosäte University of Hong Kong.

De två tidigare böckerna i denna serie har behandlat perioden efter att kommunisterna tog makten i Kina, samt svältkatastrofen det stora språnget då cirka 40 miljoner kineser miste livet 1958-1961.

Serie är uppmärksammad; boken om det stora språnget belönades 2011 med prestigefyllda Samuel Johnson Prize och gjorde Dikötter till en bästsäljande författare.

Materialet till trilogin har han hämtat dels från andra publikationer men främst från intervjuer och besök vid stängda kinesiska arkiv som öppnades under en kort tid innan Peking arrangerade olympiska spelen 2008.

Därmed har de tidigare två böckerna varit fyllda med ny information och nya berättelser från människor som faktiskt upplevt alla de tragedier som Kina genomgick under Mao Zedongs tid vid makten.

Och “The Cultural Revolution” är inget undantag. Jag har nämligen redan läst boken eftersom Dikötter skickat mig ett recensionsexemplar, och just nu är jag i färd med att skriva en recension som snart kommer publiceras i ett svenskt magasin.

Därför vill jag inte tala för mycket om detaljerna i själva boken – men redan nu måste jag passa på att rekommendera denna viktiga och skrämmande läsning för alla som är intresserade av det moderna Kina.

Kulturrevolutionen är en dimhöjd epok i Kinas moderna historia; många akademiker kan inte ens komma överens om under vilka år den i själva verket pågick (1966 till 1969 eller 1971 eller kanske 1976?), och än mindre om vilka aktörer som egentligen bär ansvar för allt det råa våld som inträffade då landet stod på randen till inbördeskrig.

Med hjälp av arkivmaterial och intervjuer erbjuder Dikötter nu en ny syn på kulturrevolutionen på många vis; dels vad gäller detaljer men även omfattningen och brutaliteten av våldsamheterna.

Flera exempel ges på tortyr av barn och kannibalism; såväl kadrer som studenter såg det som ett ultimat segertecken att äta upp de offer som de torterat till döds. Vittnesmål gör gällande hur olika organ tillagades tillsammans med fläsk och hur hela grytor kokades med människokött för att avnjutas på banketter där “klassfiender” förkastades.

Vidare fick personer som av olika skäl fördömts sina tungor avskurna eller sina ögon urgröpta ur ögonhålorna. Vid ett enda tillfällen dödades 60 personer genom att deras huvuden slogs sönder med hammare mot klippblock.

Enligt Dikötters beräkningar förlorade sammanlagt över en miljon kineser livet i denna hätska kampanj där tidigare grannar och vänner attackerade varandra, ofta av ren rädsla för att själva bli uppfattade som icke-lojala mot kommunistpartiet och Mao Zedong.

Kulturrevolutionen var nämligen noga orkestrerad ovanifrån. Kärnan till upprinnelsen var Mao Zedongs rädsla för att förlora makten och bli fördömd för sina tidigare grymheter – just som Khrushchev tidigare fördömt Stalin i Sovjetunionen.

På grund av detta förtrycktes utan pardon varje politiker och varje samhällsskikt som kunde tänkas ha invändningar mot Maos tidigare politiska beslut. Boken är full av otäcka detaljer om maktspelet bakom kulisserna och de många ofattbara vändningar som denna stora våldsspiral till politiska kampanj kom att ta.

Men ännu mer intressant så kommer Dikötter med ett par nya och väl underbyggda teorier. Bland annat finns gott om exempel på såväl politiker som bönder vilka gjorde allt för att motstå de politiska beslut som fattades under kulturrevolutionen. I hemlighet odlades grödor på privata marker, djur uppfostrades i undangömda ladugårdar och varor producerades i undangömda fabriker.

Denna farliga verksamhet skapade en stor sektor av privat företagsamhet som enligt Dikötter lade grund till den snabba ekonomiska utveckling som skedde då Mao slutligen dog – en död som trots officiell landssorg firades med storglädje bakom stängda dörrar.

Men framför allt menar Dikötter att kulturrevolutionen med dess våldsamma rödgardister och oförutsägbara politiska vändningar innebar det definitiva slutet för maoismen i Kina.

Efter allt lidande som denna Maos sista, desperata och kanske mest förödande politiska kampanj orsakade så var kampanjen för maoistisk dogma helt förbrukad i Kina.

“The Cultural Revolution” går redan att beställa från Adlibris eller som e-bok till alla stora plattformar. Missa inte detta mästerverk!