I dag sände Sveriges radios luncheko ett två och en halv minuts långt inslag om den anhållna svensken Peter Dahlins framtvingade erkännande på Kinas statliga tv. Ni kan lyssna på det här nedan:
Vad får ni för känsla efter att ha lyssnat? Läsare av InBeijing hörde nämligen av sig och uppmärksammade att inslaget i det närmaste okritisk återger Dahlins framtvingande erkännande. Och jag är beredd att hålla med.
Inslaget, som också finns i artikelform, inleds på följande vis:
Svensken Peter Dahlin som sitter fängslad i Kina har framträtt i kinesisk tv i natt. I ett inslag i statliga CCTV anklagas Dahlin för att ha bildat en olaglig organisation som spridit fabricerad och förvrängd information och för att ha finansierat verksamhet som äventyrat den kinesiska statens säkerhet.
I ett åtta minuter långt inslag i den statliga tv-kanalen läggs påstådda bevis för Dahlins och hans organisations illegala aktiviteter fram punkt för punkt.
Grafiken är välgjord och i inslaget syns förutom Peter Dahlin också flera andra som anklagas för kopplingar till den grupp Dahlin varit med och grundat och som ger rättsstöd till kinesiska människorättsaktivister.
I tv-inslaget framträder Peter Dahlin med något som kan ses som en bekännelse.
Till att börja med så sitter Dahlin inte fängslad i Kina; det skulle förutsätta brottsrubricering och rättegång. Dahlin är anhållen på ytterst oklara grunder och har tvingats att erkänna brott som inte är sanna.
Men det är bara en detalj. Än värre är det att Sveriges radios inslag:
1) Inte nämner något om bakgrunden med den upptrappade kampanjen mot aktivister i Kina, som började med arresteringen av ett par hundra advokater förra sommaren.
2) Inte berättar om att framtvingade offentliga erkännanden sedan 2013 blivit en vanligt metod att hänga ut regimkritiker som skyldiga redan innan rättegång.
3) Återger och översätter i stort sett hela Dahlins framtvingande erkännande, precis så som det skrivits av kinesiska myndigheter.
Och detta sker i det närmaste okritiskt. I det två och ett halv minuter långa inslaget finns en kritisk mening: ”Peter Dahlins organisation kallar anklagelserna och erkännandet falska och förvrängda”.
Detta följs omedelbart av information om hur väl Dahlin har behandlats under den tid han suttit anhållen med bra mat, mycket sömn och möjlighet att träffa företrädare från ambassaden.
Vidare påpekas att hans blick ofta är fäst snett nedåt. Konsekvensen av detta inslag är att de som inte känner till fallets bakgrund – vilket borde vara över 90 procent av lunchekots lyssnande – tyvärr mycket lätt kan få intrycket av att det handlar om ett genuint erkännande.
Det är ju nästan så att man undrar huruvida det pågår något slags samarbete mellan kinesisk och svensk statlig media.