Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong

Föregående vecka försvann bokhandlaren Lee Bo spårlöst i Hongkong. Han blev därmed den femte publicisten i Hongkong som går detta öde till mötes, vilket även inkluderar den svenska medborgaren Gui Minhai som nu varit borta i tre månader.

Lee var dessutom affärspartner med Gui, och liksom i Guis fall så finns misstankar om att kinesiska myndigheter ligger bakom, eftersom Lee var på väg att publicera en bok om president Xi Jinpings kärleksaffärer.

Bland annat The Guardian skriver om fallet och talar med Lees fru:

Lee’s wife, Sophie Choi, told reporters her husband appeared to have been snatched on Wednesday afternoon after being lured to a warehouse in Hong Kong where his company stored its sensational tomes on communist party chieftains.

Claudia Mo, an outspoken member of Hong Kong’s legislative council for the Civic party, said Lee’s apparent abduction – which many suspect is the work of mainland security agents – was a violation of the “one country, two systems” formula under which Hong Kong has operated since its return to Chinese control in 1997.

South China Morning Post frågar sig om detta är början på slutet för Hongkongs industri av kinesiska böcker som är förbjudna i Kina. De fem kidnappningarna som skett under de senaste månaderna har nämligen skrämt slag på många av stadens bokhandlare.

Trenden är särskilt värd att uppmärksamma för Sverige, eftersom en av de fem kidnappade personerna alltså är svensk medborgare.

Men som jag skrivit tidigare på InBeijing (här, här, här och här) så har Sveriges myndigheter hittills visat ett svalt intresse för att hjälpa den svenska medborgaren Gui Minhai.

Detta kan sorgligt nog bero på att Gui inte är etnisk svensk och inte har ett svenskt namn, och att därmed inte tas lika allvarligt som då exempelvis Martin Schibbye och Johan Persson kidnappades.

Samtidigt har fallet också rönt långt mindre uppmärksamhet än den kidnappade Dawit Isaak, som ju inte heller är etnisk svensk. En trolig förklaring är därför att svenska myndigheter är rädda att uppröra Kina, eftersom landet är en mycket viktigare handelspartner än Eritrea, och dessutom extremt känsliga för kommentarer från utländska diplomater.

Hur det än må vara ställt med anledningen, så har den senaste kidnappningen gjort Sverige till lite av ett skämt på Twitter. Vi anses genom vår tystnad vara ryggradslösa och frångå våra diplomatiska principer.

Se nedanstående för en av många dialoger på ämnet, här mellan journalister på New York Times, The Guardian, AFP och Time som både förundras över och skämtar om Sveriges uteblivna reaktion.