Jojje OlssonNågra av de populäraste och mest delade artiklarna jag skrivit här på InBeijing under det senaste året rörde en flyktingpojke kallad Kim, som länge levt som ett gatubarn i Nordkorea.
Kim hade sedan lyckats fly från Nordkorea till Sverige via Ryssland och Finland. Men väl på plats i Sverige bedömde Migrationsverket att han var kines. Beslutet kom efter en minst sagt bristfällig utredning.
Migrationsverkets handläggare hade bland annat inte lyckats lokalisera flera orter som Kim uppgett i förhören, eftersom som stavat de koreanska ortsnamnen fel. Vidare gjordes ett språktest av det ljusskygga företaget Sprakab, som gick emot sin egen lingvistiker då det hävdade att koreanska inte var Kims modersmål.
Vid utvisning till Kina hade Kim med största säkerhet skickats vidare till Nordkorea och fångläger eller dödsstraff. Men efter en utredning från Sveriges radio och högljudda protester från många håll – inklusive en namninsamling som samlade över 80 000 underskrifter – beslutade sig Migrationsdomstolen för att i mars i år bevilja en ny prövning i pojkens ärende.
Och under förra veckan kom det nya beslutet – Kim har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige!
Kim, som redan varit i Sverige i cirka två år men ständigt hotats av utvisning, befann sig på lektion vid sin restaurangutbildning då TT nådde honom för en kommentar. Enligt nyhetsbyrån var han överlycklig och kunde inte sluta skratta.
Bilden föreställer en kinesisk vakt utanför Sydkoreas ambassad i Peking som försöker hindra nordkoreanska flyktingar att ta sig in för att söka asyl. Lyckas han stoppa dem så skickas de tillbaka till en osäker framtid i Nordkorea.
Själv har jag med anledning av detta kontaktat Kims advokat Arido Degavro, samt även Greg Scarlatoiu, som är vd vid Committee for Human Rights in North Korea baserad i Washington.
Degavro kallades till en muntlig utredning utredning hos Migrationsverket 5 juni 2015, där han fick veta att Migrationsverket – på grund av bristerna i den tidigare utredningen – inte längre ifrågasatte Kims nationalitet som nordkorean.
I sitt nya beslut påpekar Migrationsverket enligt Degavro att ärendet blivit uppmärksammat medialt runtom i världen, inklusive i Sydkorea, och att Kim därför riskerar förföljelse om han skulle skickas tillbaka till Nordkorea. Mediauppbådet och namninsamlingen gav alltså önskat resultat.
Fokus i den nya utredningen låg istället på Kims anknytning till Sverige, och huruvida det fanns möjlighet för honom att istället bosätta sig i Sydkorea. Men då han redan stannat i Sverige så pass länge och till och med påbörjat en utbildning här, så fick han alltså svenskt permanent uppehållstillstånd.
Så vitt Degavro vet så har ingen från Migrationsverket eller Sprakab ställts till svars för den felaktiga utredning som höll på att få Kim utvisad till Nordkorea.
Scarlatoiu gav mig svar på fallet utifrån ett globalt perspektiv. Han säger att det finns ungefär 28 000 nordkoreanska flyktingar i Sydkorea, och drygt 5 000 i andra länder världen över, främst i Asien. I väst är antalet fortfarande litet – även i USA finns enligt Scarlatoiu färre än 190 flyktingar från Nordkorea.
Han säger vidare att Kims fall kommer få betydelse för den nordkoreanska flyktingfrågan ur ett globalt perspektiv, eftersom de vet att det finns möjlighet till förhör och en rättvis undersökning i Europa.
Detta är ett privilegium som inte ges i alla länder; Scarlatoiu nämner exempelvis att Laos arresterade och utvisade nio nordkoreanska flyktingbarn 2013.
På frågan om Kinas roll i den nordkoreanska flyktingfrågan, är Scarlatoiu fortfarande förfärad över att Kina ser dessa som ”ekonomiska flyktingar” snarare än politiska flyktingar, och därmed regelbundet skickar dem tillbaka till Nordkorea där de sedan straffas för sin flykt.
Detta, menar Scarlatoiu, är ett uppenbart brott mot FN:s flyktingkonvention.
Stort tack till alla er läsare som såg till att artiklarna om Kim på InBeijing delades hundratals gånger, och särskilt tack till er som även skrev på den namninsamling som jag länkade till!
