Gott nytt år för relationen Sverige-Kina?

I går firades det kinesiska nyåret och i dag är första dagen i ”getens år”, efter att vi alltså lämnade ”hästens år” då klockan sist slog midnatt.

Getens år kan möjligen betyda ett utökat samarbete mellan Sverige och Kina på flera områden – i alla fall sänder statsminister Stefan Löfven signaler som visar på detta.

I en intervju för en knapp vecka sedan talade Löfven med det statliga tv-nätverket CCTV varmt om möjligheterna till djupare samarbete inom miljö och grön energi:

Under gårdagen utmärkte sig Löfven också som en av få statschefer som i ett särskilt uttalande önskade det kinesiska folket gott nytt år. Han klämde även i med den kinesiska frasen ”xinnian kuaile” (新年快乐) vilket alltså är en nyhetshälsning på mandarin – se en video över detta här.

Givetvis vore det välkommet med en närmare samarbete med Kina, särskilt vad gäller miljöteknik, eftersom världens väl och ve bokstavligen hänger på Kinas förmåga att kunna minska sina utsläpp. Jag håller själv på att skriva ett par artiklar om detta för svenska magasin, och kan tills dess rekommendera denna artikel på SvD Brännpunkt för några kloka riktlinjer om hur detta samarbete bör gå till rent praktiskt.

Värt att notera med de två ovanstående inslagen är att Stefan Löfven i båda fallen poängterar Sveriges historiska relationer med Kina. Statsministern framhåller att vi i år firar 65 år av goda diplomatiska kontakter med Folkrepubliken Kina, eftersom Sverige var ett av de första länderna att internationellt erkänna Mao Zedongs nya kommunistiska stat.

Vidare talar Löfven båda gångerna om att Sverige och Kina har haft ett nyttigt handelsutbyte ända sedan 1600-talet. Att måla med en så bred pensel och spela på historiska relationer ser i alla fall jag som ett tecken på att den nya regeringen vill samarbeta närmare med Kina inom flera områden än bara miljön.

Klicka på bilden för att se en video med Stefan Löfvens kinesiska nyhetshälsning.

Och det är givetvis inget fel med det – global handel och internationellt samarbete är företeelser som bör främjas. Men just då det gäller Kina så finns det naturligtvis en jättelik elefant i rummet; demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är alltid en svår balansgång mellan att handla med en diktatur och ställa krav på dess inre förhållanden, vilket inte minst visats av allt rabalder angående Saudiarabien den senaste tiden.

Som bekant har många länder – även i väst – upprepade gånger svikit sina egna ideal i jakten på handelsavtal med den ekonomiska stormakten. Ett tydligt exempel är Storbritanniens premiärminister David Cameron som i det närmaste helt upphört att tala om mänskliga rättigheter med Kina i utbyte mot lukrativa kontrakt.

Detta sticker i ögonen på många, tydligen också vår nya utrikesminister Margot Wallström som förra veckan i riksdagens utrikespolitiska debatt sade att hennes nya regeringen kommer ta initiativ till en dialog med Kina om mänskliga rättigheter:

Snacka går ju som bekant – och i sammanhanget bör även nämnas att den borgerliga regeringen har ett uselt track record vad gäller denna slags dialog med Kina. Vi bör inte glömma bort hur Centerpartiets ledare Annie Lööf i Sveriges radios lördagsintervju i själva verket ifrågasatte om Kina bör klassas som en diktatur.

Jag finner denna sorts hyckleri högst intressant och kommer därför här på InBeijing noga följa huruvida den nya regeringen faktiskt lever upp till sina högtflygande löften om att tala mänskliga rättigheter med Kina. Särskilt med tanke på att situationen i Kina försämrats betydligt de senaste två åren.

Som sagt så ser jag i sig inget fel med bilateral handel och tekniskt samarbete – eller för den delen en varm nyårshälsning.

Men samtidigt är i alla fall min personliga uppfattning att sådana relationer också innebär ett visst ansvar vad gäller att inte legitimera förtryck, samt förstå vad motparten egentligen använder dessa ekonomiska vinningar till.