Jojje OlssonDi Kina i början av 2011 antog sin tolfte ekonomiska femårsplan, talades det om en ”grön revolution”.
Jag uppmärksammade femårsplanens innehåll här på InBeijng i mars 2011. Tusentals miljarder kronor skulle satsas på att bland annat sänka kolets andel av energiframställningen från 70 till 63 procent till år 2015, samt att nästan halvera Kinas totala koldioxidutsläpp innan 2020, jämfört med 2005 års nivåer.
De ambitiösa planerna mottogs givetvis med jubel och beundran. Men då nästan halva tiden av femårsplanen har passerat, visar en officiell rapport till Kinas parlament att man ligger långt efter de utsatta målen.
Exempelvis var en av målsättningarna att förbättra energieffektiviteten, genom att sänka andelen energi som används för att framställa varje BNP-enhet med 16 procent åren 2011-2015. Men i slutet av 2012 hade man endast förbättrat effektiviteten med 5,54 procent.
Likaledes planerade man att sänka koldioxidutsläppen per BNP-enhet med 17 procent till år 2015, men vid slutet av 2012 hade man bara lyckats minska dessa med 6,6 procent.
Ciggpaus utanför ett koleldat kraftverk
Och trots de stora satsningarna på icke-fossila bränslen, har man endast lyckats öka andelen som dessa bränslen utgör av den totala energiframställningen med 0,8 procentenheter sedan 2010. Målet var att öka andelen med 2 procentenheter till år 2015.
Rapporten menar att den ekonomiska tillväxten 2011-2012 varit snabbare än beräknat, vilket lett till att Kina hamnat på efterkälken vad gäller en rad miljömål, allt från energianvändning till utsläpp av kväveoxid.
Detta är alltså ett praktexempel på hur man i kinesisk politik – och säkert även i många andra länder – inte bör lägga för mycket vikt vid storslagna planer, utan snarare se vad som egentligen sker.
Reuters påpekar att den långsamma förbättringen under 2011-2012 kan sätta extra press på lokala myndigheter att införa tuffare regler gällande föroreningar, eller till och med stänga ner fabriker som tillverkar exempelvis stål och cement.
