Jojje OlssonUnder december månad bjuder jag på tio luckor i en ”julkalender” här på InBeijing, som ”öppnas” 6, 8, 10, 12, 14, 16, 18, 20, 22 samt då på julafton 24 december.
Dessa tio luckor kommer var och en presentera samtliga tio kapitel i min bok ”Peking – förändringarnas stad” lite närmare. Varje lucka kommer sammanfatta ett av kapitlen; berätta om efterforskning och intervjuobjekt, samt bjuda på en kort stycke av innehållet i det aktuella kapitlet.
I dag är det dags att ”öppna” kapitel nummer tre:
Kapitel 3: ”Förbjudna målningar och minnen”
Detta kapitel på 20 sidor handlar främst om Kinas och Pekings mörka nutidshistoria. Kommunistpartiet – som ju legitimerar sin makt på historiska grunder – försöker ofta gömma undan sina egna snedsteg.
Kapitlet börjar med att jag besöker professor Xu Weixin vid ett av stadens största universitet. Han har målat över 100 jättelika svartvita tavlor från Kulturrevolutionen, som landets myndigheter inte låter honom ställa ut i Kina.
Xu var själv med och fördömde sin lärare under den tragiska kampanj som tog sin början 1966, och slutade först efter att någon miljon människor slagits ihjäl eller tagit självmord, och landet stod på randen till inbördeskrig.
Liksom många andra kineser så plågas Xu Weixin av negativa minnen från denna period, vilket han försöker bota genom att måla. Under vår intervju är han nästan farligt kritisk mot Kinas regering, och menar att landet aldrig kan gå framåt innan man gjort upp med det förflutna.
Det kan ibland vara svårt att få folk att tala om Kulturrevolutionen. Men då jag tar med en bok av Xu Weixin och visar för min vän Hou Leis far, så kom minnena tillbaka och han berättar om sina egna minnen från denna tid:
”Rödgardisterna brukade komma till vårt bostadsområde ett par gånger i veckan. Ofta slogs de mot varandra, men ibland även mot folk som de ansåg vara högerelement eller på något vis feodala. Ett par i 60-70-årsåldern bodde helt ensamma i en lägenhet, vilket räckte för att misstänkas. Rödgardisterna fick nys om detta, störtade in och höll någon form av debatt med dem. Till slut kom man fram till att paret var feodalt. De drogs ut på gatan och förnedrades. Under tiden slog jag och mina kompisar sönder parets lägenhet. Vi förstod ju ingenting, och tyckte mest att det var kul”, minns Hou Leis far.
”Men det värsta under denna tid var osäkerheten. Vem som helst kunde bli påhoppad av vem som helst, när som helst. Skrek man att någon på gatan var kapitalist så blev det slagsmål. På arbetsplatserna fanns ofta två eller tre grupper av rödgardister som slogs mot varandra. Tyckte man illa om någon kunde man anklaga denne för vad som helst, som han gjort för hur länge som helst. Det behövde inte ens vara sant. Sedan attackerade alla personen, för om man avstod från att attackera så kunde man bli misstänkliggjord själv”.
Förutom Kulturrevolutionen berör detta kapitel även Det stora språnget och massakern vid Himmelska fridens torg, som många av stadens invånare inte hört talas om, trots att det skedde för bara 24 år sedan.
Kapitlet innehåller även ett besök vid Kinas nationalmuseum, där historien förvrängs, och Hou Lei sätter sin egen säkerhet på spel genom att fråga personalen var man kan hitta utställningarna om just Kulturrevolutionen och massakern vid Himmelska fridens torg.
”Peking – förändringarnas stad” (september 2013) rekommenderas till alla som har intresse eller nyfikenhet av Kina, främst vad gäller hur dess befolkning har påverkats och formats av landets otroligt snabba förändringar. Här kan ni läsa mer om boken, samt recensioner från flera svenska medier.
Boken är givetvis en perfekt julklapp, och kan köpas via exempelvis Adlibris (199 kronor) eller Bokia (197 kronor), samt direkt via Laurella & Wallin förlags webbutik.
