Jojje OlssonUnder gårdagen höggs en person ihjäl med kniv och ytterligare tre skadades, då en man gick bärsärkagång i en av Pekings matbutiker.
I helgen satte en rullstolsbunden man av en bomb på Pekings flygplats. Lyckligtvis var det endast han själv som blev skadad.
Några dagar innan dess, förra onsdagen, dog två personer, varav en amerikansk kvinna, då en man började hugga folk på måfå utanför ett av Pekings största köpcentrum.
Ovanstående är alltså våldsdåd som, till synes oprovocerat, har ägt rum i Kinas huvudstad på mindre än en vecka.
Eller vänta nu – är det verkligen oprovocerat?
Mannen i rullstol har varit förlamad sedan 2005, då han fick stryk av ett gäng poliser. Trots upprepade försök att skapa ett rättsfall, har mannen inte fått någon upprättelse för detta, eller ens någon ursäkt. Efter åtta års kamp mot rättssystemet, smällde han i frustration av en bomb på flygplatsen.
Det var även frustration som fick en man i staden Xiamen att förra månaden sätta eld på en buss, med 46 dödsoffer som följd. I sitt självmordsbrev berättade mannen, som var gatuförsäljare, hur polisen oupphörligen trakasserade honom och försvårade hans affärsverksamhet.
Chengguans våldsamma metoder skapar ofta ilska hos många kineser
Ett mått av samma slags frustration kan antas finnas även hos de munkar och muslimer som i Kinas västra provinser nu tänder eld på sig själva eller attackerar byggarbetare och civilpersoner som är etniska kineser.
Till och med då det gick en våg av knivattacker mot kinesiska småskolor 2010-2011, med 20 döda barn som följd, talades det om att gärningsmännen var personer som kände sig utanför eller orättvist behandlade samhället.
Och att denna känsla existerar hos så många kineser är inte lustigt. I Kina är domstolarna fortfarande statliga, och att vinna ett rättsfall mot polis eller myndigheter är väldigt sällsynt. Mannen i rullstol fick ju inte ens till stånd ett rättsfall trots åtta år av envisa försök.
Samtidigt är det gott om orättvisor i samhället. Korruption, byråkrati och narcissism har existerat länge i Kina, och existerar givetvis i andra länder också. Skillnaden är dock att polis, myndigheter och statliga företag ofta går hårt och våldsamt fram, då det exempelvis gäller att beslagta mark eller tysta oppositionella.
Kinas ordningspolis ”chengguan” är förmodligen de som har sämst rykte av alla inom detta område. Det var chengguan som hade gjort den rullstolsbundna mannen invalid 2005, och det var chengguan som hade trakasserat den man som tände eld på bussen i Xiamen förra månaden.
Förra månaden lade jag här på InBeijing också upp en video på en berusad ordningpolis som hoppar jämnfota på en cykelförsäljares huvud. Förra veckan var det dags igen, då ordningpolisen slog ihjäl en åldrande vattenmelonförsäljare. De dödande slagen var mot huvudet, med ett stålrör.
Många kineser har ingen möjlighet att få upprättelse för orättvisor och våldsamheter – eftersom rättssystemet är korrupt och fristående domstolar inte existerar – och därmed byggs en frustration upp, som allt oftare renderar i våldsamheter.
Detta är en teori jag först hörde då jag intervjuade författaren Frank Dikötter i Hongkong för ett par år sedan. Ju mer jag tänker på denna teori, desto mer vettig framstår den, särskilt med den senaste tidens ”oprovokativa” våldsdåd i baktanke.
Läs gärna denna artikel jag i går skrev för Finansliv, där jag även beskriver hur jag ser denna frustration hos några av mina närmaste vänner. Och bara några timmar efter att jag skrivit klart den artikeln, så skedde alltså ett nytt knivdåd i Peking, med en död och tre skadade som följd.
