Jojje OlssonDe senaste dagarna har media världen över rapporterat om de luftföroreningar som omsvept Peking från förra fredagen till mitten av denna vecka.
Denna sorts föroreningar mäts ofta enligt den internationellt vedertagna skalan AQI (Air Quality Index), där värdet PM2.5 fås genom att mäta antalet skadliga partiklar i luften ner till en storlek av 2,5 mikrometer.
I lördags kväll uppgick detta värde enligt amerikanska ambassadens mätningar i Peking till 755. Snittvärdet för ett dygn, lunchtid mellan lördag och söndag, uppgick till 586.
Vid en av de lokala myndigheternas egna mätstationer PM2.5 under lördagskvällen till otroliga 993.
Som referens rekommenderar Världshälsoorganisationen (WHO) att ett dygns snittvärde aldrig bör överskrida 50. I Hongkong rekommenderas folk hålla sig inne då PM2.5 överstiger 100.
WHO relaterar också värden på över 500 med hjärnskador, hjärtattacker och nervsjukdomar.
Debatten som uppstått om smutsig luft i svenska städer kommer givetvis inte i närheten. I Stockholm sattes det som ett delmål att hålla PM2.5 under 12.
Så här såg delar av Pekings huvudstad ut föregående fredag-onsdag
Föregående veckas siffror är ”rekord” sedan PM2.5 började mätas i Peking. NY Times menade att ”hela staden känns som ett rökrum”, och Al-jazeera publicerade en rad bilder på hur sikten på många platser begränsats till cirka 100 meter.
Att Pekings föroreningar utgör ett problem är ett faktum. Men varför är luften här egentligen så fruktansvärt skitig?
South China Morning Post skrev i går en lång artikel i ämnet, där bland annat koleldning och bilism beskylls.
I Peking finns nu över fem miljoner bilar – fler än i hela Sverige – och trots gällande restriktioner så tillkommer ytterligare en kvarts miljon varje år.
Denna vinter har också varit ovanligt kall, vilket fått koleldningen att eskalera, då majoriteten av stadens växande antal bostäder är beroende av kol för uppvärmning.
Vädret spelar också in. Just dessa dagar har det varit vindstilla, och föroreningarna som skapas har legat kvar över staden för att först i onsdags börja röra på sig.
De senaste dagarnas luft har varit en klar kontrast mot den blåa himmel som låg över staden under stora delen av de Olympiska spelen 2008.
Då begränsades biltrafiken, kraftstationer drevs med naturgas och tunga industrier flyttades ut till stadens förorter eller till grannprovinsen Hebei.
Just de omkringliggande industrierna i fabriken Hebei är enligt South China Morning Post en stor anledning till Pekings föroreningar:
One of the city’s flagship enterprises, the Shougang Group, relocated all its steelmaking facilities to the new port of Caofeidian in neighbouring Hebei province 200 kilometres away.
But such moves simply shifted rather than eliminated pollution sources, and air quality has continued to deteriorate.
“You can’t tell pollution not to come over to my territory – this really needs to be nationwide,” said Sung.
The China Academy of Sciences estimates a quarter of the lethal PM2.5 emissions drifting across Beijing originate from beyond its borders, with the industrial heartland of Hebei province, which surrounds the capital, a major culprit.
Hebei står nämligen nu för en fjärdedel av Kinas enormt stora stålproduktion, och producerar även en hel del cement.
De senaste dagarnas föroreningar har inte varit begränsade till Peking. Än värre har många städer i Hebei drabbats, samt det kolbälte som utgörs av provinserna Shanxi, Sha’anxi och inre Mongoliet.
Många regleringar har visserligen införts på senare år för att förbättra huvudstadens luft. Men som ofta är fallet i Kina, så följs de helt enkelt inte.
Ett exempel ges av en forskare som i dag modigt talar ut om hur bland annat den bensin som används i Peking innehåller mer sulfur än vad som är tillåtet enligt nationella standard.
Det mäktiga statliga jätteföretaget Sinopec har nämligen gång på gång lyckats förhala de lagar som har varit på tal om sulfur-halten i den bensin som finns i Pekings pumpar.
Sinopecs slingrande är givetvis ett bevis för att profit ofta ställs före miljön.
Intervjuade analytiker i såväl South China Morning Post som Financial Times menar att de kinesiska ledarna ”bara ser på den ekonomiska utvecklingen”.
Samtidigt påpekar Financial Times att de politiker som är ute efter ekonomisk tillväxt samtidigt skjuter sig själva i foten:
Beijing and the surrounding region lose Rmb120bn-Rmb240bn ($19bn to $39bn) a year because of the side effects of PM2.5 pollution – a measure of tiny particulates that are the most dangerous to human health – most of which is generated by cars and industry, Mr Wang said.
That is equivalent to a loss of 3.4 to 6.7 per cent of gross domestic product for those regions, a much higher cost than previous studies have shown.
Air pollution causes respiratory and cardiovascular disease, and is correlated with a spike in lung cancer rates about seven years after exposure, according to scientific studies.
Kostnader för bland annat sjukvård och att städa upp i miljön växer alltså oavbrutet.
Kan det komma någon ändring till stånd nu då? En sak är i alla fall värt att notera: Statlig media har ändrat metoden på hur man rapporterar i ämnet.
Tidigare har Kina, såväl via diplomatiska kanaler som statlig media, kallat amerikanska ambassadens mätningar av Pekings luft för ”olagliga”, och menar att mätningarna ”utgör ett hot” mot samhället.
Samtidigt har man från officiellt håll inte bara undanhållit de korrekta siffrorna, utan även manipulerat dem, och för sina egna medborgare avblåst den livsfara som faktiskt existerar.
Men nu har man gjort en kovändning.
China Daily skriver att antalet patienter vid stadens sjukhus med respiratoriska problem – många av dem barn – ökade kraftigt då PM2.5 stod högt.
Global Times, en annan statlig och dessutom mer nationalistisk tidning, citerar en rapport från världsbanken som menar att 750 000 kineser dör i förtid på grund av luftföroreningar.
Såväl statliga tv-kanalen CCTV som partitidningen Folkets Dagblad har i dagarna varnat folk för att vistas ute.
Nu är det upp till den nya kinesiska ledningen att göra allvar av löften, planer och gällande regleringar.
