Jojje OlssonI dag vid lunch, nästan en timme senare än beräknat, gick de sju medlemmarna i Kinas nya politbyrås ständiga utskott upp på scenen i regeringsbyggnaden för att möta media och världen.
I likhet med Financial Times hoppades och gissade jag i går på en mer liberal sammansättning av de sju. Jag hade fel. Det verkar som att de konservativa politikerna vunnit maktspelet bakom gallerierna, då det nya ständiga utskottet består av:
Xi Jinping, Li Keqiang, Wang Qishan, Zhang Dejiang, Zhang Gaoli, Liu Yunshan och Yu Zhengsheng.
Rätt hade istället NY Times, Economist och South China Morning Post, tillsammans med InBeijings skribent Linus Magnusson som lyckades pricka in alla sju medlemmar i ett tweet under gårdagen.
De två kandidaterna jag själv hoppats på – Wang Yang och Li Yuanchao – men som ändå lämnas utanför är betydligt mer liberala politiker än ersättarna Liu Yunshan (propagandachef) och Yu Zhengsheng (Shanghais partiordförande).
Liu Yunshan, i dag chef för Kinas propagandaministerium, anses vara mest politiskt konservativ bland de nya kinesiska ledarna
Alla sju medlemmarna i toppen, undantaget Li Keqiang, har istället nära band till den politiskt konservativa ex-presidenten Jiang Zemin. AP sammanfattar vad detta innebär:
The new lineup is heavy on conservatives and leaves out reform-minded politicians who are allies of Hu, suggesting the leadership is unlikely to significantly liberalize the authoritarian government.
Except for Xi and Li, who are both in their 50s, the rest of the leaders are in their 60s and will reach the party’s unofficial retirement age by the time of the next congress in five years, likely leading to continued political infighting.
”Political reform will be put on the back burner,” said Willy Lam of the Chinese University of Hong Kong. ”Politically it will be frozen. It will be totally frozen.”
Ledarbytets stora förlorare är alltså avgående president Hu Jintao. Han fick dessutom kliva ner från posten som överbefälhavare för landets militär.
Såväl Jiang Zemin som den förrförra presidenten Deng Xiaoping satt kvar på denna post i två år efter att de klivit ner från sina ämbeten som president, för att behålla sitt inflytande och påverka den politiska balansen.
Men att Xi Jinping nu får beträda även denna post, ses av de flesta bedömare som att Hu Jintao, Wen Jiabao och mer liberala politiker förlorat stort mot Jiang Zemins läger. Wall Street Journal förklarar:
What’s especially interesting is Hu’s abrupt departure from the Central Millitary Commission, leaving the seat to Xi instead of holding on tight. Jiang Zemin’s refusal to give up the same post 10 years ago was controversial, and undermined Hu’s attempts to consolidate power. With Hu stepping down, Xi will have less to worry about in terms of political challenges.
I det stora torde de som hoppas på politisk reform i Kina blivit besvikna över partikongressens resultat. Wall Street Journal fortsätter:
At the same time, there was a lot in Xi’s address that indicated that the Party doesn’t have to be bolder, just better. The self-congratulations about the “courage, bravery, and wisdom of the great Chinese people” betray a sense of contentment about what Beijing has already accomplished.
In another sign of reluctance, the larger Politburo remained at its previous size of 25, disappointing those who had hoped for an expansion of democracy within the party. Nearly half of the cohort were the same faces, and they’re likely to go through the same paces.
Shanghaiist påpekar dessutom att antalet kvinnor bland centralkommitténs ledamöter minskade från 13 av 204 tidigare, till 10 av 205 i fortsättningen.
Just efter att de sju gått upp på scenen, höll Xi Jinping ett kortare tal. Där skröts det om allt som uppnåtts de senaste åren, samt det kinesiska folkets storhet och visdom, med en ”kultur på 5 000 år”.
Den nya presidenten erkände dock även att det finns problem att arbeta med, genom att säga:
Inside the party, there are many problems that need be addressed, especially the problems among party members and officials of corruption and taking bribes, being out of touch with the people, undue emphasis on formalities and bureaucracy, and other issues.
Han sade vidare till världens samlade presskår att ”Kina behöver lära känna omvärlden bättre, och omvärlden behöver lära känna bättre”.
Sedan gick han och de övriga sex ledamöterna av scenen, utan att svara på en enda fråga.
