De senaste två veckorna har luften varit alldeles förfärligt dålig här i Peking, och den amerikanska ambassadens mätare har återigen gått över skalan för Air Quality Index (AQI) där maxvärdet är 500.
”Du kan inte uppnå så dålig kvalité någonstans [i USA] om du inte står just nedanför en skogsbrand”, sade en forskare till LA Times.
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att AQI-värdet under ett dygn bör ligga under 50 i snitt, och då det överstiger 100 råder myndigheterna i Hongkong folk med hjärt- och lungproblem att inte vistas ute.
I Kina nöjer man sig dock inte endast med att inte rapportera siffrorna; man ljuger dessutom för sin befolkning genom att i officiella mätningar säga att luften är bra.
Los Angeles Times korrespondent Barbara Demick visar det i dag med all tydlighet, genom en tabell där mätningarna av Pekings luft från den amerikanska ambassaden ställs vid sidan av mätningarna från Kinas miljöministerium:
Den 9 oktober var Pekings luft av så kass kvalité att WHO associerar värdet med hjärnskador och hjärtattacker, men enligt Kinas myndigheter bara var samma luft ”slightly polluted”.
Dessa är de siffror som visas på statlig tv och i en majoritet av alla tidningar.
Anledningen till denna skillnad beror främst på att de kinesiska mätstationerna endast mäter partiklar som är 10 mikrometer eller större, medan den amerikanska klarar av en storlek ända ner till 2,5 mikrometer.
Experter menar dock att det är de mindre partiklarna som i själva verket är farliga, då de lättare letar sig in i lungor och andra mänskliga organ.
De större partiklarna kommer främst från sandstormar, vilka har avtagit något i styrka de senaste åren.
Resultatet blir att den officiella statistiken nu visar hur luften de senaste åren blivit bättre, trots att den i själva verket är sämre och farligare än någonsin.
De små partiklarna uppstår bland annat av biltrafik. Antalet bilar i Peking passerade 5 miljoner i år, jämfört med 3,5 miljoner år 2008.
Ändå var det (enligt myndigheterna) i peking 286 ”dagar med blå himmel” i Peking förra året, jämfört med 274 sådana dagar år 2008.
Vi som bor här vet att det i verkligheten inte förhåller sig så. Men sådan kritik slås snabbt undan av myndigheterna här.
En amerikansk doktor vid ett sjukhus i Peking rekommenderade tidigare i oktober på sin blogg att stadens invånare bör bära ansiktsmask.
Statliga tidningen Global Times sågade doktorn med en artikel som bland annat sade:
The suggestion to wear air masks will make trouble out of nothing, as we’ve had polluted air for a long time, and we shouldn’t be living with an American standard.
2009 ska även myndigheterna i Peking ha ordnat ett möte med amerikanska ambassaden, där de sade åt tjänstemännen att sluta med mätningarna, eller åtminstone censurera dem för kinesiska internetanvändare.
Man menade från kinesiskt håll att mätningarna – som visade värre resultat än de officiella – orsakade ”förvirring” och kunde ”leda till social oro”.
Statliga Global Times skrev nyligen även så här i ytterligare en artikel i samma ämne:
No one can neglect air pollution, but the condition in China is not mature enough to make eliminating air pollution its top goal in social development. However, it is not its last goal either. The goal will get increasingly closer to the core of China’s social development as it moves forward. It will probably be a main theme of China’s modernization at a higher level.
Det är alltså klara signaler från myndigheterna: De vill inte veta av någon utländsk mätning av föroreningarna, invånarna måste härda ut minst en generation till och det är förresten inte önskvärt att leva efter ”amerikansk standard”, då man ju istället kan vänja sig vid luft som spräcker skalan.