Jojje OlssonGlobe and Mail skrev i helgen att kinesiska vapenföretag erbjudit Libyens diktator Gaddafi att köpa vapen och ammunition för över en miljard kronor i slutet av juli i år.
Enligt ett dokument som tidningen kommit över, skulle vapnen ha smugglats in via Sydafrika och Algeriet.
”Jag är nästan säker på att dessa vapen levererades och användes mot vårt folk”, säger chefen för Libyens nationella övergångsråd, och uttrycker ilska över att kineserna ens förhandlade om denna sorts affär med Gaddafis regim.
I dokumentet framgår att libyska tjänstemän åkt till Peking för att träffa representanter för tre stora och statligt ägda vapentillverkare.
Vapenföretagen ska sedan ha tackat libyerna för att vara diskreta och förstå nödvändigheten till hemlighetsmakeri och leverans via ett tredje land.
Försäljning av stora vapen som missiler och raketer att montera på fordon diskuterades.
Uppgifterna är naturligtvis genanta för Kina, och anses av många vara tecken på dubbelspel.
Kinas utrikesministerium svarade i måndags att de var ovetande om affärerna, och försäkrade samtidigt att inga hade levererats till Libyen.
”Gaddafis regim skickade folk till Kina för att kontakta kinesiska företag utan våra myndigheters vetskap”, sade utrikesministeriets talkvinna Jiang Yu.
”Kinesiska företag har inte tecknat några militära avtal med Libyen, och än mindre levererat några vapen till Libyen”.
Om en leverans i själva verket har skedde, innebar det att Kina bröt mot FN:s säkerhetsråds förbud mot vapenförsäljning till Libyen.
”Kina står för en försiktig och ansvarsfull attityd angående vapenexport”, säger Jiang Yu, och menar att myndigheterna strikt kontrollerar alla vapen som förs ut från Kina.
The Diplomat menar att Jiang Yus uttalande förmodligen stämmer – Kina levererade i juli inga vapen till Libyen.
Men, anser tidningen, uppgifterna är ändå skandalartade.
Att förhandlingar har ägt rum visar att Kinas regering har svårt att kontrollera de statligt ägda vapenföretagen, vilka fungerar som kapitalistiska bolag ute efter att göra vinst genom att sälja varor till i stort sett vilken kund som helst.
Man påpekar att statligt ägda företag inom många områden i Kina ofta går emot myndigheternas direktiv.
The Diplomat menar också att kinesiska politiker – i alla fall i detta ärende – verkar ha lärt sig av tidigare misstag, då man blåst upp frågor genom total förnekelse eller korkade uttalanden.
Nu erkänner man i alla fall att förhandlingar ägt rum, må vara utan myndigheternas påstådda vetskap.
Kina är fortfarande det enda landet i FN:s säkerhetsråd som inte erkänt Libyens nationella säkerhetsråd som landets nya ledning efter Gaddafi.
En annan intressant artikel i ämnet kommer från Wall Street Journal, som skriver att relationen mellan Kina och Gaddafi länge varit kantad av bekymmer och bråk.
Detta beror bland annat på Libyens diplomati med Taiwan, och uttalanden om en ”kinesisk nykolonisering” av Afrika.
Förra året skrev jag även en artikel om Kinas potentiella vapenexport till Sudan, också i strid med vapenembargo från FN.
