Jojje OlssonFör en dryg månad sedan skrev jag artikeln ”Kinas sällsynta jordartsmetaller kan avgöra handelskriget” här på Kinamedia. Sedan dess har kinesiska myndigheter identifierat dessa viktiga mineraler som västs största sårbarhet i pågående handelskonflikter, och använt sin dominans som ett verktyg mer effektivt än vad många kunnat föreställa sig.
I mitten av maj höll Kina och USA samtal i Geneve som resulterade i en tillfällig paus i tullkriget länderna emellan. En av punkterna i avtalet som ingicks var att Kina även skulle rulla tillbaka de så kallade ”kontraåtgärder” som införts sedan tullkrigets början i april, som inte var tullhöjningar.
Den mest kännbara enskilda sådana åtgärd är Kinas begränsningar av exporten av sällsynta jordartsmetaller. Som jag förklarade i artikeln för en dryg månad sedan, så står Kina för över 90 procent av förädlingen av dessa viktiga mineraler som är nödvändiga för snart sagt all högteknologisk tillverkning världen över.
Men Kina har fortsatt att begränsa exporten av sällsynta jordartsmetaller även efter mötet i Geneve, främst genom att strunta i att utfärda de exportlicenser som sedan i april krävs för att föra mineralerna utomlands.
Trumps plötsliga utbrott på Truth Social förra veckan, där Kina anklagades för att bryta mot överenskommelsen i Geneve, berodde av allt att döma på att exporten av sällsynta jordartsmetaller från Kina till USA inte återgått till det normala:
Donald J. Trump Truth Social 05.30.25 08:09 AM EST pic.twitter.com/PNbI9tYYLI
— Commentary Donald J. Trump Posts From Truth Social (@TrumpDailyPosts) May 30, 2025
Samma dag som denna ”truth” från Trump, sade USA:s handelsrepresentant Jamieson Greer enligt bland annat Financial Times att exporten av de viktiga mineralerna ”inte flyter” på det vis som de borde.
Samtidigt uppgav finansminister Scott Bessent att samtalen med Kina har ”avstannat”.
Det går inte att underskatta potensen som Kinas dominans inom detta område innebär som vapen i det pågående handelskriget. Trots att Kina redan 2012 använde sällsynta jordartsmetaller som verktyg i en handelskonflikt med Japan, så har omvärlden fortsatt förlita sig på kinesiska mineraler istället för att utveckla en egen industri.
Detta dels för att utvinning och förädling av sällsynta jordartsmetaller förknippas med miljöföroreningar som gör det svårt att få nödvändiga tillstånd i väst. Dels är framför allt förädlingen en avancerad och kostsam process som inte är särskilt lönsam.
Den globala försäljningen av sällsynta jordartsmetaller uppgår årligen till fem miljarder dollar; en spottstyver av värdet för koppar eller järnmalm. Men Kina har säkerställt sin dominans genom slappare miljökrav och subventionering av statliga företag i sektorn som inte behöver gå med vinst.
Resultatet har blivit ett enastående punggrepp som redan nu har börjat lamslå delar av amerikansk tillverkningsindustri. New York Times beskrev för ett par dagar sedan situationen enligt följande:
American automakers are the hardest hit, with executives warning that production at factories across the Midwest and South could be cut back in the coming days and weeks. Carmakers need the magnets for the electric motors that run brakes, steering and fuel injectors. The motors in a single luxury car seat, for example, use as many as 12 magnets.
Factory robots depend on rare earth magnets, too.
“This is America’s, and the world’s, Achilles’ heel, which China continuously exploits,” said Nazak Nikakhtar, who was the assistant secretary of commerce overseeing export controls during Mr. Trump’s first term.
Som tidningen mycket riktigt uppger så påverkar situationen även europeiska företag. De exportbegränsningar som Kina införde i början av april som svar på Trumps tullar var globala, delvis för att förhindra att USA skulle kunna komma över dem via tredje land.
Förra veckan citerade bland andra Nikkei Asia Jens Eskelund, ordförande för EU:s handelskammare i Kina, säga att flera europeiska företag riskerar få slut på mineraler som är nödvändiga för deras produktion redan inom en vecka.
Om inte situationen förändras ”väldigt, väldigt snart” så kommer den leda till ”väldigt signifikanta kostnader för europeiska tillverkare”, menar Eskelund.
Olika företag har olika stora reserver av sällsynta jordartsmetaller, och tillika olika leverantörer som de köper dessa mineraler från. Men som denna tabell jag tog fram via Grok visar, så är det inga västerländska allierade länder som har någon förädling av betydelse:
Men det finns fler anledningar för Kina att begränsa försäljningen av sällsynta jordartsmetaller till Europa än att undvika export till USA via tredje land.
Det pågår en handelskonflikt även mellan Kina och EU. Den grundar sig i att såväl Kina som USA försöker få över andra länder på sin sida, vilket jag förklarade närmare i artikeln ”Trump vill att EU inför tullar mot Kina som del av handelsavtal” här på Kinamedia förra veckan.
Rent konkret kan Kina exempelvis använda sin dominans av sällsynta jordartsmetaller i förhandlingarna om tullar på kinesiska elbilar till EU, som man vill att unionen skrotar.
Vid sidan av Jens Eskelunds kommentarer ovan, så skrev Noah Barkin i sitt väl underbyggda nyhetsbrev Watching China in Europe för German Marshall Fund denna vecka att situationen i Europa är värre än vad många ger uttryck för offentligt:
China’s decision in early April to restrict exports of rare earths and permanent magnets that are vital for the production of electric vehicles, medical equipment, chipmaking tools, and military hardware, is affecting Europe to a greater extent than has been publicly acknowledged by governments and companies. I was told that European leaders have held crisis talks on the issue, and that major firms in the medical equipment and car sectors have already been forced to shut production lines. Hundreds of smaller companies are also reeling.
Crucially, although China’s controls were a response to Trump’s self-styled “Liberation Day” tariffs, it has become clear over the past weeks that Europe is not the victim of unintentional collateral damage. Rather, officials say, Beijing is sending an unmistakable message to Europe and other developed countries about the consequences of erecting trade and technology barriers against China. “It is the most extreme case of economic coercion that I’ve ever seen from China,” a veteran diplomat from a large European country told me. “The goal is to show us [that] if you restrict things that we need, there will be a cost, and it will be a big one.” An EU trade official added: “We are entering perilous territory. The disruption has been immediate and it has been lethal. The Chinese have tasted blood.”
Kina har ”fått blodsmak”, säger alltså EU-tjänstemannen i slutet av stycket ovan. Mycket tyder på att man avser använda detta övertag för att framtvinga andra eftergifter även utanför rent handelspolitiska sådana.
Med rätt eller orätt så slår Kina tillbaka mot USA:s anklagelser om att man bryter mot överenskommelsen i Geneve. Och det verkar som att detaljerna kring just sällsynta jordartsmetaller, samt i vilken utsträckning de ska exporteras, inte stakades ut särskit noga i Geneve – i alla fall inte annat än muntligt.
Kinesiska myndigheter anklagar därför tvärtom USA för att bryta mot vad man kallar ”Geneve-konsensuset”, bland annat genom exportrestriktioner på mikrochip och att dra in visum för kinesiska studenter vid amerikanska universitet:
Without any factual ground, the U.S. falsely accuses China of violating the Geneva consensus, and has issued harmful extreme measures against China such as new chip export controls, blocking EDA sales, and pledging to revoke Chinese students’ visas. Those actions have seriously… pic.twitter.com/SNOEn26ytr
— CHINA MFA Spokesperson 中国外交部发言人 (@MFA_China) June 3, 2025
Oavsett vem som har rätt angående vad avtalet i Geneve innefattar, så har Kina alltså överhanden i de handelspolitiska samtalen med väst tack vare dominansen av den relativt lilla men oerhört viktiga industrin sällsynta jordartsmetaller.
Vidare rapporterade kinesiska medier för ett par dagar sedan att flera regioner i landet nu vidtar koordinerade åtgärder för att hindra så kallat olagligt utflöde av dessa mineraler från Kina.
Och för allt detta har USA och EU endast sig själva att skylla. I över ett årtionde har det skadliga beroendet av Kina på denna punkt varit övertydlig. Ändå har man av miljöskäl och marknadsekonomiska principer struntat i att utveckla egna alternativ.
