Jojje OlssonVad förväntar sig egentligen Donald Trump i ett handelsavtal med EU? Det är en fråga som många nu ställer sig då USA hotar med 50 procent tullar mot importvaror från unionen.
Det talas ofta om amerikanskt missnöje med europeiska skatter och regleringar. Men en sak som verkar ha utelämnats nästan helt i svensk rapportering och debatt är EU:s handelsrelation med Kina som en av anledningarna till Trumps tullhot.
I Kinamedia nyhetsbrev #265 för en dryg månad sedan, så skrev jag om hur USA planerar att använda tullarna från ”befrielsedagen” den 2 april för att förhandla med sina handelspartners om att begränsa det ekonomiska utbytet med Kina.
Nyligen citerade Wall Street Journal åter personer med kännedom om samtalen EU och USA efter tullhoten på 50 procent. De vittnar om att USA ännu inte har lyckats få något löfte från EU att införa tullar på kinesiska varor, vilket beskrivs som en amerikansk prioritet i samtalen.
Hur otroligt ett sådant ultimatum än låter, så är det tydligt att det tas på allvar inom EU. Förra veckan rapporterade Euractiv hur Bernd Lange, ordförande i EU-parlamentets utskott för internationell handel, ser det som en lösning att införa tullar mot Kina för att slippa att utsättas för dito av USA:
Europe and the US could jointly slap tariffs on China if Washington pledges to remove its duties on EU exports, said Bernd Lange, chair of the European Parliament’s international trade committee.
Brussels’ oft-repeated proposal to “work together” with the US to tackle Beijing’s “overcapacities” could include a “threat” to impose duties on Chinese goods, he told reporters on Wednesday.
Lange pratade alltså om att rikta tullar mot Kina i samspel med USA. Enligt Euractiv ska tullarna ”främst” omfatta stål, då Kina nu står för över hälften av den globala tillverkningen och exporterar prisdumpat stål världen över.
Positiva brittiska signaler om att införa tullar på kinesiskt stål var enligt uppgift en av de viktigaste beståndsdelarna då Storbritannien tidigare denna månad ingick ett nytt handelsavtal med USA.
Men de tänkbara amerikanska kraven upphör inte där. Vissa brittiska medier rapporterar hur USA även vill att landet Storbritannien ska inför ett förbud mot kinesiska elbilar. Detta har inte ännu genomförts, men kan bli en del av fortsatta handelssamtal länderna emellan.
Det kan även bli en del av förhandlingarna mellan USA och EU, med tanke på att unionen är den största exportmarknaden för kinesiska elbilar.
Det är oklart hur EU skulle agera om valet mellan kinesiska elbilar och amerikanska tullar blev skarpt. Men som Euractiv noterade i en separat artikel, så kommer samtal om att minska det ekonomiska samarbetet med Kina sannolikt att skapa allvarliga splittringar inom unionen, var medlemmar har vitt skilda åsikter i denna fråga.
Ett visst utrymme för västerländskt samarbete inom detta område märktes också när G7:s finansministrar träffades till helgen. Det var på förhand oklart om något gemensamt uttalande skulle komma efter mötet, på grund av meningsskiljaktigheter kring allt från tullar till kriget i Ukraina.
Men ett uttalande kom, och bland annat The Guardian framhåller hur innehållet fokuserar på att motverka kinesisk handelspolitik:
Top finance officials from the world’s seven wealthiest democracies have set aside stark differences on US tariffs and agreed to counter global “economic imbalances”, a swipe at China’s trade practices.
(…)
The communique said the G7 members would continue to monitor “nonmarket policies and practices”, which contribute to imbalances in global trade. The statement did not mention China, but “nonmarket policies” typically refer to that country’s export subsidies and currency policies that the Trump administration says give it an advantage in international trade.
Förvisso nämns inte Kina i det gemensamma uttalandet. Men som bland andra Bloomberg påpekar, så nämnde chefen över Bank of Canada vid den avslutande presskonferensen ”orättvisa handelsmetoder i Kina” som något man talade samstämmigt om.
Vid sidan av USA, Kanada och Japan så innefattar G7 även Europas fyra största ekonomier: Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien.
Men G7-enighet och amerikanska krav försätter EU i en mycket svår sits. Samtidigt som unionen förhandlar med USA, så förs även samtal med Kina som bland annat vill se att tullarna på landets elbilar försvinner eller åtminstone ersätts med ett minimipris. Alltså åtgärder i rakt motsatt riktning från vad Trumps regering förväntar sig.
I utbyte vill EU bland annat se mindre prisdumpade kinesiska varor på export till unionen, samt bättre marknadstillgång och konkurrensvillkor för europeiska företag i Kina. Dessutom råder fortsatt oro för kinesiska begränsningar i exporten av sällsynta jordartsmetaller.
Men som South China Morning Post rapporterade till helgen så präglas de handelspolitiska samtalen mellan EU och Kina av en sådan total brist på framsteg att Bryssel överväger att lämna förhandlingarna.
Som artikelns författare konstaterar nedan så verkar det som att Kina inte är redo att vika en tum gentemot EU, trots att mycket lite sannolikt skulle krävas för att få över unionen på sin sida i ljuset av Trumps agerande:
One thing worth pointing out:
Trump is doing his best to hand the Europeans to Beijing on a plate.
That China is unwilling to give even an inch in negotiations with Brussels, even as it puts on the charm with European capitals, is telling on how it views Europe. https://t.co/LJeTxOiH6u
— Finbarr Bermingham (@fbermingham) May 23, 2025
Att EU hamnar i kläm kan inte komma som någon överraskning. För över en månad sedan skrev jag artikeln ”Dragkampen om världens länder mellan Kina och USA har börjat” här på Kinamedia.
Kommer ett splittrat EU att välja sida när världens två största ekonomier ställer oförenliga krav? Eller kommer man förhala beslutsfattningen men hänvisning till inre byråkratiska mekanismer, och göra sig ovän med båda?
