Jojje OlssonEn av de märkligaste aspekterna med Donald Trumps tullpolitik är att så många verkar vara förvånade. Visst har det varit ryckiga turer med många irrationella inslag, men samtidigt verkställer han i stora drag löften som utfärdades under valkampanjen.
Efter gårdagens möjligen något oväntade besked om att de tullar som meddelades förra veckan tillfälligt stoppas i tre månader mot alla länder utan Kina, så är det för tidigt att kommentera vad USA:s nya handelspolitik innebär för länder som Japan eller Taiwan. Låt oss därför istället fokusera på handelskriget mellan två världens största ekonomier.
Redan i november, då Donald Trump just vunnit valet, skrev jag följande i artikeln ”Ny nivå av handelskrig att vänta” för Affärsvärlden:
Trumps löften under årets valkampanj om att införa minst 60% tullar på alla varor från Kina och frånta landet sin status som mest gynnad nation kan låta överdriven, eller rentav så dramatisk att många avfärdar dem som struntprat. Men precis som sist bör retoriken tas på största allvar, vilket märks av att förberedelserna för en bredare konfrontation med Kina redan har påbörjats.
Även om det möjligen tog lite längre tid än väntat så är tullarna mot Kina alltså i sig ingen överraskning. Desto mer oklart var hur Kina skulle reagera.
Det är värt att notera hur Kina svarade på ett helt annorlunda vis än något annat land som utsattes för höjda tullar under vad Donald Trump kallade ”frihetsdagen”, den 2 april. Japan, Sydkorea, Vietnam, Singapore, Sydkorea samt både EU och Asean har uppgett sin ambition att förhandla ned tullarna, vilket uppenbarligen var själva syftet med den chockverkan som tullarna medförde.
Men Kina gav igen med samma medel. Man svara först med att införa 34 procent tullar på alla amerikanska importvaror, samt införa sanktioner mot enskilda amerikanska företag och begränsningar av exporten av sällsynta jordartsmetaller till USA.
Just som Donald Trump varnat för så ledde till ytterligare höjning av tullarna mot Kina till vad som många medier under gårdagen beskrev som 104 procent, men som i själva verket är högre ändå om tidigare tullar från förra Trump-administrationen räknas in:
Why is everyone saying 104%?
Shouldn't it be 129% as the 2018 tariffs of 25% has never been lifted?
To sum up: 25% (first term) + 20% (February 2025) + 34% (April reciprocal) + 50% (April escalation) = 129%. pic.twitter.com/fTZXZvjJXF
— Henry Gao (@henrysgao) April 9, 2025
Den onda spiralen fortsatte då Kinas meddelade ännu en tullhöjning på 50 procent, vilket följdes av ett meddelande från Trump tidigare i dag om en höjning till 125 procent – vilket alltså innebär tullar på omkring 150 procent mot alla varor som Kina exporterar till USA.
Detta har försatt Kina i en minst sagt knepig sits. Flera medier och analytiker – som jag återgett regelbundet i Kinamedia nyhetsbrev – har påpekat att Kina har mycket mer att förlora på ett handelskrig än USA.
Dels beror detta på att Kina exporterar drygt tre gånger så mycket varor till USA som vice versa. Dels dras Kina redan med ekonomiska problem i form av en fastighetskris och trög konsumtion, samtidigt som investeringar i infrastruktur inte längre ger samma avkastning som i ett tidigt stadium.
Det innebär i sin tur att tillväxten nu är mer beroende av exportsektorn än tidigare. Trots detta är kinesiska myndigheter av uppfattningen att man har överhanden i denna handelskonflikt. Washington Post summerade fördelaktigt upp varför i en artikel under gårdagen:
Chinese officials have long said that a trade war will only hurt the American economy. The last week of market turmoil and cracks in support for Trump’s tariffs have further cemented the view that Beijing need only wait a little longer for backlash to build, according to Wu.
“By then Trump will be under a ton of pressure and is maybe willing to negotiate with China, and by then China will be in a better position to bargain,” he said. “If we offer to negotiate right now, that plays into Trump’s hands.”
Citaten kommer från Wu Xinbo som är dekan över institutet för internationella studier vid Fudan University i Shanghai, som är av uppfattningen att USA kommer mjukna med tiden.
Andra argument innefattar att det nästa år är mellanårsval i USA, och att republikanerna riskerar tappa sin majoritet i den lagstiftande församlingen om ekonomin presterar dåligt som en följd av tullarna.
Det finns också en – inte helt ogrundad – uppfattning om att Kina har kapaciteten att utstå mer ekonomiskt lidande utan att ge. Detta är en vanlig hållning bland diktaturer som hamnar i konflikter med demokratier, vars ledare måste lyssna på folket. Kinas utrikesministerium hintar om detta på flera vis genom att sprida videos på Mao Zedong:
We are Chinese. We are not afraid of provocations. We don’t back down. 🇨🇳 pic.twitter.com/vPgifasYmI
— Mao Ning 毛宁 (@SpoxCHN_MaoNing) April 10, 2025
Vidare har Kina haft tid att förbereda sig på tullarna, då Trump alltså talade vitt och brett om dem under sin valkampanj. Man har också fler verktyg för en ekonomisk konflikt nu än då Trump sist var president.
Men Kinas ledning har sannolikt planerat för tullar på 60 procent, och inte 150 procent. Man räknade säkert också med att andra länder skulle uppvisa motstånd och kanske rentav göra gemensam med Kina, vilket man har försökt uppmuntra till i statliga medier och med sannolikhet även i diplomatiska kanaler.
Men istället har i det närmaste det motsatta skett, vilket Bloomberg citerade finansminister Scott Bessent sammanfatta på följande vis:
“We can probably reach a deal with our allies” at the end of the day, Bessent said when asked questions after a speech at the American Bankers Association in Washington Wednesday. “They’ve been good military allies, not perfect economic allies. And then we can approach China as a group.”
Bessent also warned the European Union against seeking to pivot instead toward China and away from the US, singling out an apparent endorsement of that tack in Spain. “That would be cutting your own throat,” he said.
Bessent understryker vidare att många länder söker förhandlingar med USA medan Kina är enda land att ”eskalera”. Vi har under dagen även sett hur världens finansmarknader återhämtat sig på ett imponerande vis, trots de höjda tullarna mellan Kina och USA.
Men trots att Trump har pausat tullarna mot övriga länder och trots Kina befinner sig i en mycket dålig sits, så är det osannolikt att vi snart kommer få se en lösning på handelskonflikten mellan världens två största ekonomier, vilket jag förklarade närmare i Expressens Trump-podd i går:
Det handlar nämligen om två stycken ledare som under inga omständigheter vill visa sig svaga. Detta gäller i synnerhet Xi Jinping och kommunistpartiet, om baserar sin maktställning på att ha gjort Kina starkt och stå upp emot de västnationer som historiskt har utnyttjar landet på olika vis.
Just som utrikesministeriets talman Mao Ning framförde i inlägget med videon av Mao Zedong ovan, så är det inget alternativ för Kina att backa i en konflikt USA – särskilt inte efter alla öppna fördömanden av den amerikanska handelspolitiken som ett slags hegemoniskt mobbande.
Tuff retorik kan förvisso vara effektiv för att samla folket och betvinga svagare aktörer i bilaterala förhandlingar. Men denna slags retorik medför även risken att måla in sig själv i ett hörn, samtidigt som den sannolikt är kontraproduktivt inför en annan ”tuff” ledare som Donald Trump.
En betydande skillnad är att tidigare konflikter mellan Kina och USA har kunnat lösas under bordet eller bakom stängda dörrar, som var fallet med de många och långa hemliga samtal som hölls mellan Joe Bidens nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan och Kina toppdiplomat Wang Yi med början våren 2023.
Om Kina på något vis skulle vilja kompromissa utan att offentligt framstå som svag, så skulle detta sannolikt ändå framhållas som en triumferande seger av Donald Trump på ett vis som Joe Biden inte hade samma behov av att göra, vilket redan har hintats genom följande citat:
Speaking to reporters after the announcement, Trump said that leading up to the pause in his so-called “reciprocal” tariffs, some 75 countries had been entreating him to make a deal – and he predicted that China under President Xi Jinping would follow suit soon enough.
“China wants to make a deal. They just don’t know how quite to go about it. You know, it’s one of those things, quite proud people,” he said. “President Xi is a proud man. I know him very well. They don’t know quite how to go about it, but they’ll figure it out. They’re in the process of figuring it out.”
Överlag undviker Xi Jinping att samtala med andra ledare eller närvara i offentliga sammanhang om form och innehåll inte är regisserat och förutbestämt, eftersom detta medför risken att tappa ansiktet.
Donald Trumps okonventionella oberäknelighet gör det därför svårt för de båda ledarna att utarbeta en överenskommelse. Ingen vill vara den kinesiska tjänsteman som ansvarar för att arrangera ett möte mellan de två ledarna, där Trump överrumplar Xi med oväntade krav eller kommentarer.
Kort sagt så handlar den pågående handelskonflikten mellan de två populistiska ledarna som styr världens två största länder inte om ekonomisk logik, utan om psykologi. Vi har två stycken aktörer som båda inte kan visa sig svaga, i en konflikt där båda anser att de har överhanden. Alltså inte direkt de bästa förutsättningarna för en smidig lösning.
Snarare är en upptrappning att vänta, vilket jag förklarade närmare i mitten av mars i artikeln ”Handelskonflikten mellan USA och Kina har bara börjat” för Affärsvärlden. USA förbereder en rad andra åtgärder, som höga avgifter på kinesiska fartyg i amerikanska hamnar för att bryta de kinesiska skeppsvarvens dominans.
Vilket förklarades närmare i det senaste avsnittet av Sharp China med Bill Bishop (utanför betalvägg), så har inte Kina lika många ekonomiska alternativ att ge igen med:
Och det är det ekonomiska samarbetet som utgör själva grundbulten i den bilaterala relationen. Om handeln och investeringarna länderna emellan kollapsar, finns risken att konflikten sprider sig till andra områden och blir otäck på riktigt.
