Magnus FiskesjöThailand har nu hållit ett fyrtiotal uiguriska flyktingar fångna i över tio år. De flydde från Kina just innan den kinesiska regimen lanserade sitt pågående folkmord mot uigurerna år 2017. De greps sedan av thailändsk polis nära gränsen till Malaysia, ett muslimskt land som de försökt nå.
Under tiden de väntat i fängelse har fem av flyktingarna dött, inklusive två barn. Frågan om överlevande flyktingarnas öde har nu kommit på sin spets, eftersom Kina kräver att de utelämnas.
Den thailändska regeringen har tidigare skickat tillbaka över hundra uiguriska flyktingar till Kina – bland annat 2015 – som mödosamt tagit sig till Thailand via djungelstigar och liknande.
Den dåvarande premiärministern, kuppgeneralen Prayut Chan-o-cha, som ofta kritiserats för att underkasta sig Kina, fick den gången kritik för återsändandet. Inte minst eftersom de kinesiska garantierna att flyktingarna skulle behandlas väl snabbt visade sig vara lögn — Kina vägrar som vanligt tillträde till alla återsända, som försvinner i ett svart hål.
Då exploderade Prayut i en rasistiskt nedsättande tirad om flyktingarna, som han jämförde med hundar: ”Ska vi mata dem tills de får tre kullar avkommor?”
Frågan är brännbar trots att Thailand vägrat skriva under FN:s flyktingkonvention. Landet har ju faktiskt ratifierat FN:s konvention mot tortyr, och det är uppenbart att alla uigurer som skickas ”hem” riskerar att torteras, fängslas, och eventuellt dödas. Något som den thailändska regeringens inhemska kritiker nu påpekar, med stöd från bland annat FN:s oberoende experter.
Kritikerna på hemmaplan inkluderar den stridbara kvinnliga senatorn Angkhana Neelapaijit, ordförande i en senatskommitté i Bangkok. Hon säger sig dela människorättsexperters oro för att uigurerna riskerar behandlas illa om de sänds till Kina.
Thai Senate Committee on Human Rights, chaired by Senator Angkhana Neelapaijit, is seeking a meeting with Defence Minister Phumtham Wechayachai to discuss the fate of 48 Uyghur refugees detained since 2013. pic.twitter.com/TNvwX6pNOP
— Campaign For Uyghurs (@CUyghurs) January 29, 2025
Hon påminner vidare om skandalen med de flyktingar som hennes regering återsände och om vars öde det saknas information. Alltsammans påminner förstås om hennes makes öde: Han är en av de thailändare som mystiskt ”försvunnit” under landets juntastyre.
Senatorerna har krävt att få besöka de uiguriska flyktingar som nu sitter fängslade. Polisen vägrar, och upprepar bara att ”de är OK!”, som om det vore i sin ordning att fängsla någon i tio år utan rättegång.
Samma brist på logik plågar den försäkran som gavs av vice premiärminister Phumtham Wechayachai, om att Thailand minsann respekterar mänskliga rättigheter. Inget löfte att låta bli att deportera flyktingarna; ingenting om att de redan suttit fängslade i tio år (!).
En annan ljuspunkt är det krav som Chuchart Kanpai, en thailändsk advokat nu lämnat in till en domstol, om att uigurerna måste släppas: Även om de skulle ha begått något brott genom att smyga sig in över gränsen, är det uppenbart överspelat efter tio års fångenskap, och nu måste de få gå fria.
Domstolsförhandlingen blir den 17 februari. Men dessförinnan reser premiärministern till Kina den 5 februari, och kommer då sannolikt återigen att pressas att lämna över flyktingarna. Huvudfrågan för hennes besök är inte alls de fångna uigurerna utan att ytterligare göra reklam för Thailand som turistmål för lydiga kineser.
Antalet penningstinna kinesiska turister har ökat, och Thailand vill se fler. Man har infört visumfrihet, som lett till att kinesiska och andra kriminella också reser fritt. En incident nyligen med en kinesisk kändis som uppenbarligen kidnappats av kriminella kineser som driver så kallade ”scam-center” (där offer låses in och tvingas att lura folk online) skadade de kinesiska turisternas bild av Thailand så pass att många avbokade resor.
The fate of actor Wang Xing prompted outrage in China after he traveled to Thailand and disappeared, only to be saved from a Myanmar scam center.
But could Beijing have ulterior motives for its anti-scamming crackdown? https://t.co/UZ5f3MUZ9W
— DW News (@dwnews) January 30, 2025
Premiärministern lät då klona sig själv som en kinesisktalande avatar, som försäkrade att allt är frid och fröjd för alla lydiga och betalande turister.
Kinesiska myndigheter låtsas vara med på att man ska haffa de kriminella, men har samtidigt instruerat sin ambassad i Bangkok att gå ut med anklagelser mot de som varnar för Kina. Alltsammans är förstås en del av Kinas gigantiska kampanj att påverka eller helst ta över lokala media, för att få både politiker, affärsmän och andra att dansa efter Kinas pipa.
Detta gör man jorden runt, och Thailand är inget undantag – tvärtom lägger Kina stora resurser på att ta över problemformuleringsprivilegiet också där.
När premiärminister Paetongtarn Shinawatra nu besöker Kina under fyra dagar den 4-8 februari kommer hon högst sannolikt att utsättas för samma mix av smicker och hot, som kommunistpartiet brukar använda för att framtvinga underkastelse.
Hon vågar sannolikt inte ta upp uigurernas situation, utan tvingas niga och bocka, och försöka förhala frågan. Hon vet att Thailands globala anseende står på spel, men det ställs nu mot kinesisk övermakt – och kinesiska pengar.
“I guarantee that it’s gonna be very safe for Chinese people as well. We very welcome you to Thailand,” Thai Prime Minister Paetongtarn Shinawatra told the media on Thursday during her visit in China, according to https://t.co/T8IpETShak. She said that Thailand already took a… pic.twitter.com/bc5T0QM4GV
— Global Times (@globaltimesnews) February 7, 2025
Vi kan för övrigt inte heller hoppas på att hon förhör sig om den svenske medborgaren Gui Minhai, som ju också kidnappades från Thailand, i fullt dagsljus, av kinesiska agenter år 2015. Thailands regering eller polismyndighet har aldrig svarat på frågor om hur det gick till. Agerade de kinesiska agenterna med den thailändska polisens vetskap och medgivande?
Fast i sanningens namn brukar ju inte ens svenska journalister ställa frågor om det. Man utelämnar helt enkelt de jobbiga frågorna. Sveriges Radios korrespondent, till exempel, gjorde nyligen ett inslag om de stackars kineser som kidnappas till scam-centren i Thailand och Sydostasien — men utan att nämna vare sig Gui Minhai, svensken som kidnappades från Thailand till Kina, eller de uiguriska flyktingar som nu står inför att skickas till tortyr och död i diktaturens Kina.
Thailand gör i så fall en ytterligare en ny ”Baltutlämning.” Parallellerna är slående med hur Sverige fogade sig mot Stalin efter 1945, och skickade ester och letter till den Sovjetunion som just ockuperat deras nationer. Till och med hungerstrejkandet är en parallel: Både uigurerna i Thailand idag, liksom esterna och letterna den gången i Sverige, har försökt med det som ett sista vapen.
Men trots allt detta har uigurernas öde inte rönt mycket uppmärksamhet i Sverige eller Europa, vars invånare istället obekymrat fortsätter se på det auktoritära Thailand främst som ett drömresemål.
