Donald Trump under sitt besök till Kina och möte med landets president Xi Jinping i november 2017. (Bild: Trump White House Archived, Public Domain Mark 1.0 Universal via Flickr)

Vad betyder Trumps valseger för Kina och Taiwan?

7 november, 2024

En intressant observation som amerikansk underrättelsetjänst gjorde inför landets presidentval var hur Ryssland verkade bedriva påverkan till fördel för Donald Trump, medan Iran istället arbetade för att Kamala Harris skulle segra och Kina inte hade någon tydligt preferens gällande utgången.

Gemensamt för de tre är dock en önskan om att framhålla USA:s demokratiska system som kaotiskt, varför den bästa utgången vore ett oklart valresultat följt av inrikespolitisk konflikt. Därför måste valet – oavsett vad man tycker om vinnaren – i just det hänseendet framhållas som en framgång för USA, med tanke på den relativt smidiga processen och tydliga resultatet.

Oförmöget att skapa kaos kring de demokratiska processerna har Kina har därför bara att gilla läget. Landets utrikesministerium uppgav under gårdagen att man respekterar det amerikanska folkets val och gratulerade Trump till segern. Under dagen har även Xi Jinping ringt till Trump för att gratulera honom.

Men alldeles oavsett om Peking hade någon egentligen önskan om vem som ska sitta i vita huset de kommande fyra åren, så fanns det klara skillnader mellan den Kinapolitik som de båda presidenterna förväntades bedriva.

Som Kinamedia tidigare har skrivit närmare om och diskuterat i podden Kinamedia: Nya kalla kriget, så vore Harris att föredra för Kina på kort sikt eftersom hon är mer förutsägbar och mindre förtjust i höga tullar eller handelskrig.

På långt sikt vore Harris dock en större utmaning för säkerhetspolitiska Kinas ambitioner Östasien, då hon sannolikt just som Joe Biden skulle ha vårdat USA:s regionala säkerhetspolitiska allianser mer varsamt än Trump, vilka i sig fungerar avskräckande för Pekings planer att attackera Taiwan.

Likaledes framstår en mer oförutsägbar Trump som mer obekväm på kort sikt, men bättre för Kinas långsiktiga politiska ambitioner vilket vi enligt nedan talade närmare om i förra avsnittet av Kinamedia: Nya kalla kriget.

Med anledning av Trumps valseger är det relevant med ytterligare tillägg om vad hans utrikespolitik kan innebära för Kina och Taiwan.

Den mest troliga omedelbara förändringen i relationen till Kina är höjd importskatt. Under sin valkampanj har Donald Trump talat om att införa tullar på 60 procent eller ännu mer mot alla kinesiska varor.

Detta kan låta dramatiskt eller rentav orealistiskt. Men samtidigt finns ingen anledning att tro att så inte skulle ske. Det är värt att minnas hur de höga tullar som Trump 2018 införde mot varor värda tiotals miljarder dollar från Kina även de var så pass kontroversiella att kinesiska myndigheter inte trodde att han skulle agera efter sin retorik.

Med detta i backspegeln bör vi alltså inte underskatta Trumps vilja att vidta drastiska åtgärder för att rätta till vad han anser vara strukturella problem, eller för den delen helt enkelt skaffa sig politiska eller ekonomiska hävstänger över andra länder.

Men som forskaren Scott Kennedy skriver för Foreign Policy, så bör vi denna gång inte heller underskatta Kinas vilja att riskera negativa ekonomiska konsekvenser för att undvika ge USA ovanhanden i den bilaterala relationen.

Såväl maktbalansen mellan de två länderna som den internationella geopolitiska situationen ser annorlunda ut i dag än då Trump införde tullarna under sin första mandatperiod. Enligt Kennedy finns nu risken för att Kina denna gång anser starkt nog att svara på ett vis som kan utlösa en kedjereaktion och leda till ett större handelskrig:

The first time around, China responded with proportionate tariff increases and did not directly counter any of the U.S. technology restrictions. The next time, China may very well call Trump’s bluff in the belief that he is a paper tiger. That’s because it likely would interpret sky-high tariffs, which could be combined with a more comprehensive technology boycott, as equivalent to starting an outright economic war.

Chinese officials and analysts I’ve spoken to are tired of being the United States’ piñata. More confident about China’s economy than many international observers because of its progress in a range of technologies, and with significant fiscal and monetary space to provide support, they believe the country can weather any fallout if ties take a hit.

Räkna alltså med en ordentligt upptrappad konflikt på det handelspolitiska området, samt att just handelspolitiken blir det mest omedelbara trångmålet mellan de båda länderna på kort sikt. Särskilt som Trump nyligen i en intervju med Wall Street Journal beskrev tullar som ”det vackraste ordet” i ordboken.

En mer långsiktig fråga gäller Trumps hållning kring Taiwan, i takt med att Kina på senare tid har trappat upp sina militärövningar och andra påtryckningar mot landet. Trump har inte alls varit lika tydlig i sitt stöd för Taiwan som Joe Biden, som vid upprepade tillfällen sade att han kommer skicka trupp till Taiwan i händelse av en kinesisk attack.

Tvärtom så har Trump de senaste månaderna fällt flera kommentarer i stil med att Taiwan måste ”betala” för USA:s militära beskydd, samt beskyllt landet för att ”stjäla” arbeten och intäkter från USA genom sin dominans inom halvledare och mikrochip.

Trump har tidigare varit relativt populär i Taiwan jämfört med många andra länder. Men opinionsundersökningar just innan valet ger vid handen att dessa kommentarer kan ha skadat hans rykte:

Kommentarerna gav vidare nytt liv till diskussionen om risken att Trump ska ”sälja ut” Taiwan i någon slags överenskommelse med Kina. Detta var också en av frågorna som diskuterades under ett seminarium här i Taipei som jag besökte under gårdagen, på ämnet vad Trumps valseger betyder för Taiwan och regionen i stort.

En av panelisterna, Chen-En Sung, vice verkställande ordförande för tankesmedjan Prospect Foundation som är kopplad till regeringspartiet Taiwans regeringsparti DPP, anser detta vara fullständigt osannolikt.

Han framhöll istället hur Trump under sin första mandatperiod var en bra president från Taiwans perspektiv. Den bilaterala relationen stärktes på flera vis då han pratade direkt i telefon med president Tsai Ing-wen och slopade restriktioner som innebar att mer högt uppsatta tjänstemän än tidigare besökte Taiwan.

Vidare tvekade Trump inte att kalla Kina för en revisionistisk stormakt och sålde mer vapen än tidigare till Taiwan. Detta berodde enligt panelen på att Trump – särskilt under andra halvan av sin mandatperiod – hade kompetenta personer i sin regering som kände väl till och brydde sig om Taiwan.

Panelen – som anordnades av Taiwan Foreign Correspondents’ Club och även innehöll Chieh-Ting Yeh från US Taiwan Watch samt journalsiten Courtney Donovan Smith – var överens om att medan Trumps kommande presidentskap sannolikt kan bli negativ för Ukraina och Europa, så råder helt andra förutsättningar för Taiwan och Östasien.

Oavsett president så bedöms regionen Indo-Pacific ligga kvar som USA främsta prioritet och Kina behandlas som en rival. Med Trump vid makten förväntar sig panelen även att exportkontroller och tullar mot kinesiska varor ligger kvar eller skärps ytterligare.

Enligt Chen-En Sung så finns det två anledningar till att Trump inte kommer ”sälja ut” Taiwan i en slags uppgörelse med Kina. Dels vore detta inte lätt i praktiken eftersom Taiwan just som Ukraina är ett självständigt land med egen vilja, som inte skulle lägga sig platt för Kina även om USA så önskade.

Då jag efter panelen sökte upp Chen-En Sung med frågan om vad en sådan uppgörelse skulle ge Trump, så sade han mycket riktigt att Kina i princip saknar hävstång mot honom för att få till en sådan uppgörelse. Det skulle ju nämligen förutsätta att Kina kan ge Trump någonting som han verkligen vill ha och inte kan få på annat vis.

Chen-En Sung menade att Kina tvärtom har ännu mindre hävstång mot Trump än mot en demokratisk president, med anledning av Trumps handelspolitik. En uppgörelse som innefattade att Trump struntar i Taiwan skulle sannolikt innehålla ekonomiska incitament; men vad gäller ekonomiska avtal så kommer Kina först behöva fokusera på tullarna snarare än Taiwan.

Ingen i panelen var orolig för att Trump plötsligt skulle överge Taiwan, och det existerar här heller i övrigt inte alls någon utbredd oro för att så skulle vara fallet.

Förvisso har Trump i sin retorik talat om Xi Jinping som en vän och i det närmaste med beundran framhållit sin påstått goda relation med Xi som en ”vän”. Enligt panelen är detta främst ett slags retoriskt knep som Trump ofta använder för att ge sken av att han minsann kan tala med Xi på ett vis som andra amerikanska politiker inte kan, och därmed även få honom till allehanda eftergifter.

Panelen framhöll även att regeringspartiet DPP har ett bra samarbete med Trumps team, då man i helhet har en bra kontakt med både Republikaner och Demokrater, som består av tjänstemän på alla nivåer och dessutom förstärks av ökad handel och allt fler taiwanesiska investeringar i USA.

Som lokala magasinert Commonwealth Magazine framhåller i artikeln ”What Impact Will Trump’s Victory Have on Taiwan?” så investerar Taiwan nu mer i USA än i Kina, och exporterar dessutom mer varor till USA än man gör till sin tidigare största marknad Kina:

Taiwans direktinvesteringar i USA har ökat betydligt på senare år, och domineras av halvledare och mikrochip som är viktiga för att stärka USA:s egna leveranskedjor.
Taiwan exporterar nu mer till USA än till Kina, en export som även den domineras av viktig högteknologi.

Detta ekonomiska samarbete utgörs främst av halvledare och mikrochip; mycket viktiga industrier som Trump lika lite som någon annan president vill bli skyldig till att USA förlorar.

Något som i sin tur går att härleda till att Trump har ett ego som är tillräckligt stort för att han inte ska vilja gå till historien som den president som ”förlorar Taiwan”.

Gårdagens panel var övertygad om att relationen mellan USA och Taiwan är i ”säkra händer” även med Trump vid makten, även om man underströk vikten av vilka tjänstemän som kommer utnämnas till viktiga positioner som utrikesminister och nationell säkerhetsrådgivare.

Trump själv är av allt att döma främst intresserad av inrikespolitiska frågor som ekonomi, invandring och kulturkrig. Har de personerna som under honom kommer hantera utrikespolitiken kunskap och genuin omsorg som Taiwan?

Detta går i nuläget bara att gissa sig till då få ledtrådar finns kring dessa utnämningar. Men panelen gav flera exempel på att Trump låter utrikespolitiken formas av sina rådgivare i långt större utsträckning än vad som är fallet med inrikespolitiken.

Med detta sagt så varnades även för att det är långt ifrån garanterat att relationen mellan USA och Taiwan kommer förbättras ytterligare under Trumps andra mandatperiod. Panelen noterade hur Trump och många runt honom i ökad utsträckning börjat ställa frågan: ”Vad kan Taiwan göra för oss?”

Då Trump inte ser samma egenvärde i Taiwan som en demokratisk samarbetspartner i regionen, så har detta främst börjat översättas till ökade krav på att landet ska spendera ännu mer pengar på militären, trots att försvarsbudgeten redan överstiger 2,5 procent av BNP.

Detta är inte helt okomplicerat, då Taiwan under regeringspartiet DPP de senaste åren ökat sina militära utgifter så snabbt att det är oklart vilka faktiska fördelar det skulle innebära med ytterligare drastiska höjningar. Kraven ringer även ihåligt då USA ännu inte har klarat av att leverera vapen för flera miljarder dollar som Taiwan redan har betalat för.

Vid ett annat liknande seminarium för en dryg månad sedan så framhölls det vidare att Taiwan har en relativt liten statsbudget sett till sin ekonomi, då skattetrycket är relativt litet på såväl löntagare som företag.

En höjning av försvarsbudgeten till fem procent av BNP skulle sluka 40 procent av statsbudgeten. Dessutom vore detta i nuläget omöjligt i praktiken, eftersom det mer Kinavänliga oppositionspartiet KMT är största parti i den lagstiftande församling som måste godkänna försvarsbudgeten.

Tvärtom varnar panelen för att KMT kan använda sådana krav som politisk ammunition mot DPP, genom att argumentera för att så stora utgifter minsann inte behövs om KMT styrde landet och istället samarbetade med Kina.

Det är alltså lätt att se på Trumps krav om ökade taiwanesiska försvarsutgifter som ett tveeggat svärd, vilket kan bli kontraproduktivt och istället göda den del av väljarkåren som vill se en slags politisk uppgörelse med Kina.

Som bland andra Nikkei Asia tidigare har rapporterat så svänger sid redan oppositionspartiet KMT med sådan retorik:

Taiwan’s defense budget reached 3% of gross domestic product in 2008 but then decreased over the eight years of Ma’s Kuomintang (KMT) administrations to 2.1% in 2016. Under the following Democratic Progressive Party administrations of President Tsai Ing-wen (2016-2024), it rose to 2.5%. But measured in terms of New Taiwan dollars, the budget increased by 66% over the past eight years from NT$365.8 billion ($11.2 billion) to NT$606.8 billion. So it is not as if Taiwan isn’t making an effort.

(…)

If the next U.S. administration actually tries to force Taiwan to increase the military budget to 5% of GDP, it could trigger a domestic political uproar, possibly leading to a more Beijing-friendly president after the next election in 2028. A KMT administration would be more susceptible to pressure from China — disadvantageous to Washington’s Indo-Pacific strategy.

Samma effekt skulle det få om Trumps regering överger eller kraftigt minskar stödet till Ukraina. Oppositionen i Taiwan kan då peka på USA som en otillförlitlig allierad, och få större tyngd bakom sina argument om att Taiwan måste närma sig Kina för sin egen säkerhets skull.

En annan viktig poäng från panelen var att när relationen mellan USA och Taiwan förbättrades under Trumps första tid vid makten, så var detta från en väldigt låg nivå. Att blott etablera kontaktytor och besöka varandra var en förstärkning. Nu måste man för att gå framåt istället ingå överenskommelser eller ”close the deals” kring allt från handel till säkerhetspolitiskt samarbete.

I texter och poddar har Kinamedia tidigare även nämnt hur viktiga de regionala allianser och samarbeten med länder som Japan, Sydkorea och Filippinerna som stärkts under Joe Bidens tid vid makten är för Taiwans säkerhet. Det är en fråga som jag med största sannolikhet återkommer till här framöver.

Tills dess är det viktigt att förstår hur Trumps presidentskap inte utgör samma omedelbara säkerhetsrisk för Taiwan som för Ukraina och Europa.

Det finns förvisso en risk i att Trumps utrikespolitik gradvis sätter Taiwan i en alltmer obekväm sits med begäran om ökade försvarsutgifter och andra ekonomiska krav. Samtidigt är det fullständigt osannolikt att han skulle överge Taiwan i någon slags uppgörelse med ett Kina som av allt att döma blir främsta måltavla för Trumps utlovat kontroversiella handelspolitik.

UPPDATERING:

Torsdag kväll lokal tid utfärdade Taiwans president William Lai följande gratulation till Trump via X:

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 768 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article