Jojje OlssonI veckans upplaga av Kinamedia nyhetsbrev uppmärksammades hur utländska företag i år har fört ut mer pengar än man investerat i Kina.
Under andra kvartalet uppgick skillnaden till femton miljarder dollar, och om trenden fortsätter blir 2024 första gången sedan statistiken började föras på 1990-talet med nettominus i utländska direktinvesteringar.
Detta sker trots att Kina på flera vis uppmuntrat utländska investeringar och ses därför som ett tecken på utländska företags minskade förtroende för den kinesiska marknaden. Ett land står dock tydligt ut i motsatt riktning, nämligen Tyskland, vars investeringar i Kina första halvåret tvärtom nådde nya rekordnivåer.
I veckan publicerade Financial Times nya uppgifter om hur tyska företags investeringar i Kina under årets andra kvartal ökade till 4,8 miljarder euro efter att första kvartalet ha uppgått till 2,5 miljarder euro.
Detta var betydligt mer än 6,5 miljarder euro under första halvåret 2023, vilket i sin tur var ett historiskt rekordår för tyska investeringar i Kina med 11,9 miljarder euro.
Intervjuade analytiker uppger att en ny högstanivå sannolikt kommer uppnås i år, samt att Tyskland de senaste fem åren har stått för över hälften av alla EU-länders sammantagna direktinvesteringar i Kina.
Financial Times noterar vidare hur de rekordstora investeringarna sker trots varningar från bland annat förbundskansler Olaf Scholz och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen om såväl ekonomiska som politiska risker:
The investment, much of it driven by big German carmakers, comes despite warnings from Olaf Scholz’s government about the growing geopolitical risks associated with the Chinese market.
Ursula von der Leyen, European Commission president, has called on businesses across the EU to “de-risk” from Asia’s largest economy.
Many in Europe worry that Germany’s business leaders have not learnt the lessons of the Ukraine war, which exposed its dangerous entanglement with Russia and its over-reliance on Russian gas.
Som framgår i citatet ovan så är det tyska biltillverkare som leder utvecklingen. Bara de senaste månaderna har Volkswagen och BMW meddelat nyinvesteringar på 2,5 miljarder euro vardera i sina fabriker i Hefei respektive Shenyang.
Företagen rättfärdigar i sin tur investeringarna med de stora vinsterna från den kinesiska marknaden. I fjol tjänade tyska företag 19 miljarder i Kina, varav alltså drygt hälften återinvesterades i landet som en del av en strategi som fått namnet ”i Kina, för Kina”.
Men detta är inte nödvändigtvis en positiv trend för Tysklands ekonomi. De stora investeringarna innebär att en växande andel av tillverkningen sker i Kina, och den tyska exporten till landet minskar som följd.
Vid sidan av den ekonomiska risken – som dessutom förvärras av stagnerande konsumtion och ökad konkurrens av kinesiska biltillverkare – så tillkommer en betydande politisk risk, vilket exemplifieras av jämförelsen med rysk gas i citatet från Financial Times ovan.
Det framhålls hur investeringarna kan påverkas negativt i händelse av väpnad konflikt om Taiwan. The Spectator går ännu längre och menar att tyska företags fortsatt ökade exponering mot Kina i själva verket skapar ekonomiska och politiska risker för hela Europa.
Investeringarna är förståeliga på kort sikt, menar tidningen, särskilt givet Kinas ökade protektionism vilket gör det svårare att sälja bilar som tillverkas i utlandet på den kinesiska marknaden.
Men om tyska företags investeringar i Kina misslyckas blir det den europeiska centralbanken som får ta delar av notan, samtidigt som beroendet av den kinesiska marknaden enligt The Spectator inte bara påverkar Tysklands utan hela EU:s utrikespolitik:
If China were to invade Taiwan, and there was a complete economic blockade between China and the West, most of that capital would disappear overnight, just as the far smaller investments in Russia were worth nothing after it invaded Ukraine. The German state would be on the hook for those losses, and ultimately so would the European Central Bank.
Next, it makes it impossible for Germany, and by extension the rest of the EU, to operate a meaningful foreign policy, or to stand with its allies in Europe and the United States. It has too much money at stake.
Tidningen noterar vidare hur konsultbolaget Eurointelligence jämför den växande exponeringen mot Kinas ekonomi med de subprime-lån på den amerikanska fastighetsmarknaden som föregick den globala finanskrisen 2008-2009.
Man beskriver förra årets satsningar på den kinesiska marknaden som logiska, då landets ekonomi växte snabbt och Kina var på väg att bli en del av det globala handelssystemet.
Men då landet nu samarbetar med Ryssland och hotar Taiwan, beskrivs det som ”galet” att investera så pass mycket i Kina. Följt av en varning om att det i slutändan kan bli mycket dyrt för oss alla.
