Palestina och Kinas flaggor i samband med president Mahmoud Abbas besök i Kina tidigare denna sommar. Pekings ambition som fredsmäklare i Mellanöstern saboteras nu av Hamas attack mot Israel, som Kina av geopolitiska anledningar heller inte kan avfärda som terrorhandlingar. (Bild: CGTN)

Så agerar Kina efter Hamas attack mot Israel

11 oktober, 2023

Terroristorganisationen Hamas attack mot Israel denna helg kom lika oväntat för Kina som majoriteten av omvärlden. Situationen har vidare försatt Kina i en mycket obekväm sits, vilket visas av såväl Pekings ambitiösa diplomatiska planer för Mellanöstern innan attacken och dess uttalanden därefter.

Kinas stöd för Palestinas sak går ett par generationer tillbaka, då Peking under Mao Zedongs tid vid makten inte bara stöttade utan även beväpnade PLO och andra frihetsrörelser vilka kopplades samman med ideologier som Marxism och Maoism.

Efter Kinas politiska reformer under Deng Xiaoping påbörjades så avtog detta stöd, inte minst som ett steg i det utökade ekonomiska och teknologiska samarbetet med USA och Israel.

Dock definierar Peking än i dag Hamas som en ”motståndsrörelse” snarare än en terroristorganisation. Något som tydligt märktes av kinesiska myndigheters uttalanden efter attacken mot Israel, som inte innefattade något fördömande utan istället uttryckte allmän oro och manade alla sidor till lugn och återhållsamhet.

Dessutom återupprepade Kina sin position om att en tvåstatslösning är den enda möjliga lösningen på situationen; ett uttalande som enligt bland andra Reuters fick den israeliska ambassaden i Peking att i helgen att öppet visa missnöje:

Israel expected to see a ”stronger condemnation” of Hamas from China, a country it views as its friend, Yuval Waks, a senior official at the Israeli embassy in Beijing, said on Sunday.

”When people are being murdered, slaughtered in the streets, this is not the time to call for a two-state solution,” Waks told reporters.

Efter att den amerikanska senatens majoritetsledare Chuck Schumer i måndags besökte Peking så gjorde det kinesiska utrikesministeriets talesperson Mao Ning ett något annorlunda uttalande som även fördömde attacker mot civila.

Men man specificerade inte vilka civila detta syftade på och använde vidare uttrycket att ”alla parters legitima oro” måste beaktas, som känns igen från Pekings hållning kring den ryska invasionen av Ukraina. Kinesiska myndigheter har heller ännu inte nämnt Hamas vid man i sina uttalanden om attacken mot Israel.

Detta beror främst på att Kinas handlingsutrymme begränsas av det faktum att Hamas får stöd av länder som är Kinas samarbetspartners i ambitionen att skapa en nya världsordning. Detta gäller framför allt Iran och Ryssland; två länder som den kinesiska militären i år har genomfört gemensamma militärövningar i regionen tillsammans med.

Om Kina fördömde Hamas agerande med kraft, så vore man i det närmaste tvungen att agera inte bara mot Hamas utan även mot sina egna partners om det visar sig att Teheran och Moskva har ett finger med i spelet.

Kinas stöd för Palestinas sak är även ett viktigt verktyg för Peking att öka sitt inflytande i arabvärlden med på USA:s bekostnad. Då Israel är en nära allierad med USA så skulle den kinesiska ambitionen att öka inflytandet i regionen snarare skadas av att sympatisera med Jerusalem.

Hamas attack skjuter även Pekings högtflygande diplomatiska ambitioner i Mellanöstern i sank. I mars i år deltog Kina i att förhandla fram ett fredsavtal mellan Iran och Saudiarabien, vilket Kinamedia skrev närmare om när det begav sig.

I samband med den framgången uppgav landets toppdiplomat Wang Yi att Kina ville fortsätta spela en viktig diplomatisk roll i världens konflikthärdar.

Avtalet mellan de båda ärkefienderna framhölls dels som ett bevis på att Kina – i bjärt kontrast till USA – spelade en konstruktiv roll i regionen. Dels användes avtalet som argument för att Kinas roll i en så kallad fredlig lösning på kriget i Ukraina.

Peking hoppades kunna bygga på detta momentum genom att även förhandla fram någon form av lösning mellan Israel och Palestina.

I juni bjöds den palestinska presidenten Mahmoud Abbas in till Peking, varpå de båda länderna ingick ett strategisk partnerskap enligt vilket Peking lovade finansiering av Abbas regering samtidigt som denne omfamnade Kinas förtryck av uigurer och andra muslimska minoriteter i regionen Xinjiang.

Månaden därpå mottog Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ett signerat exemplar av Xi Jinpings bok ”The Governance of China”, under ett hjärtligt besök vid Kinas ambassad där Netanyahu även bjöds in för att besöka Kina senare i år.

All denna diplomatiska aktivitet i Mellanöstern har även varit en metod för Kina att dra uppmärksamheten från sin egen brist på handling i konflikten i Ukraina. En möjlighet som även den försvinner i och med attacken mot Israel.

The Diplomats redaktör Shannon Tiezzi understryker hur det vore fullt möjligt för Kina att – i likhet med exempelvis FN:s generalsekreterare – uttrycka kritik för båda sidornas brott mot internationell lag.

Hon menar att Kinas reflex att inte öppet kritisera någon sida vid namn snarare försvårar dess diplomatiska ambitioner och givet nuvarande händelseförlopp ger bilden av att man i själva verkat tar Hamas sida:

What we are seeing here is China attempting to remain entirely neutral, but being seen as taking Hamas’ side as a result. Certainly in Israel, China’s calls for a ceasefire while refusing to condemn Hamas’ assault on Israeli civilians is interpreted as an attempt to shield the Palestinian militants from any consequences.

Detta gör det i sin tur alltså svårare för Kina att utnyttja sitt inflytande i regionen på det vis man har planerat:

James Palmer, en av redaktörerna vid Foreign Policy, noterar även han hur Kinas tidigare strategi att framstå som en fredsskapande kraft i Mellanöstern med hjälp av ”optimistisk neutralitet” inte längre är en hållbar linje när öppen konflikt bryter ut.

Han menar vidare att Kinas bild av Israel möjligen inte kommer förändras särskilt mycket på grund av konflikten – dock det riskerar Israels bild av Kina att förändras betydligt.

Även det är en förlust i sig, då Kina och Israel har flera likheter. Båda är högteknologiska övervakningsstater som upplever muslimska minoriteter som ett säkerhetshot. Kina har till och med rådfrågat israeliska säkerhetsexperter i för att utveckla metoder att kontrollera av dessa minoriteter i Xinjiang.

Foreign Policy påpekar även mycket riktigt hur den kinesiska allmänhetens sympatier i frågan är delad. I början av 2000-talet fanns en utbredd sympati för den förtryckta arabvärlden i form av offer för amerikansk hegemonism.

Men i takt med det senaste årtiondets våldsamma förtryck av uigurer och andra muslimska minoriteter i Xinjiang så har även den kinesiska befolkningens förakt mot islam ökat betydligt, vilket lett till avsky mot båda sidor på Kinas sociala medier:

Konspirationsteorin om att judar styr världen slog också viss rot i Kina i samband med den globala finanskrisen.

Och eftersom den nuvarande världsordningen främst sägs tjäna USA:s syften har judarna fått bära delar av hundhuvudet för den geopolitiska rivaliteten med Washington, vilket även visat sig i statliga kinesiska medier:

Som flera medier och analytiker påpekar och belägger, så märks i kinesiska tv-kanaler en tydlig övervikt i rapporteringen mot israeliska bombningar av Gazaremsan som implicit möjliggörs av USA.

Den välbekanta modellen av att skylla konflikter på USA märks även genom att rubriker i stil med ”US, West urged to end neglect of Palestine issue as tension simmers” dominerar i Global Times och andra statliga tidningar.

Och just som i fallet med Ukraina, så är Kinas partikontrollerade medier en mycket bättre temperaturmätare om vart Pekings hjärta ligger i konflikten än de standardiserade uttalandena från landets diplomater.

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 768 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article