Fredrik ÖqvistUSA:s president Joe Biden skrev under ett presidentdekret som satte nya gränser för amerikanska investeringar i kinesiska företag. Ordern använder termen “countries of concern”, en term som för närvarande kan likställas med Kina.
Ordern rör investeringar i känslig teknologi – framför allt halvledare, mikroelektronik, kvantteknik, och artificiell intelligens (AI).
De nya begränsningarna syftar till att stoppa riskkapitalbolag, fondbolag och andra privata aktörer att investera i dessa sektorer då de ses som potentiella framtida hot mot USA:s nationella säkerhet genom sin förmåga att förbättra Kinas militära kapacitet.
Två kategorier av investeringar omfattas av ordern; en som blir anmälningspliktig och en som blir begränsad eller förbjuden. Exakt hur och var dessa linjer ska dras täcks inte i ordern utan kommer lämnas till berörda ministerier att avgöra.
Det är således svårt att i nuläget dra alltför långtgående slutsatser. Men överlag är de nya reglerna mer snävt formulerade än många företag och investerare hade fruktat under de månader som ordern utformats.
Peking har protesterat mot de nya restriktionerna som de menar missbrukar konceptet nationell säkerhet, förvrider fria marknadsmekanismer och motverkar globalism.
Man har dock inte vidtagit några konkreta motåtgärder ännu men förbehåller sig rätten att så göra, rapporterar bland andra Wall Street Journal:
After the order’s unveiling, China’s foreign ministry on Thursday deplored the move and said Biden was backtracking on past statements that the U.S. isn’t looking to decouple economically.
“This is deglobalization and a move to phase China out,” a foreign ministry statement said. It urged the U.S. to “stop politicizing, instrumentalizing and weaponizing tech and trade issues, immediately cancel the wrong decisions, remove the restrictions on investments in China” and improve the environment for business cooperation.
Det är dock inte säkert att Peking har särskilt mycket emot restriktioner angående investeringar i just dessa sektorer, då man länge oroat sig över utländskt inflytande i nyckelområden, vilket var en anledning till att myndigheterna för många år sedan utvecklade VIE-strukturer för utländska investerare i Kina vilket jag tidigare skrivit närmare om för The Wire China. Så här skulle man kunna säga att de två rivalerna har en viss samsyn.
Men om implementeringen av presidentordern skulle få bredare konsekvenser kring inhemska företags möjlighet att rekrytera utländska talanger eller etablera sig globalt så finns det större risk för konkreta åtgärder från kinesiskt håll.
Nu rör det sig förvisso om sektorer där Kina sedan några år tillbaks har fokuserat på snabb tillväxt, vilket brukar vara ett gott tecken för investerare på att relativ stabilitet från myndighetshåll är att vänta gällande deras investeringar.
Men samma sektorer ses även som allt viktigare för Kinas egna ekonomiska och nationella säkerhet, vilket de senaste åren har inneburit svårigheter för utländska investerare bland annat i form av nya restriktioner kring insamling och delning av information.
Just detta kan också göra att de nya förbuden och begränsningarna får en bredare effekt i realiteten än vad som är fallet vid en första läsning av ordern. Hur ska amerikanska aktörer exempelvis kunna bevisa att deras nya investering i ett AI-företag inte möjliggör militära tillämpningar, eller att detta företag inte säljer lösningar till blockerade delar av den kinesiska ekonomin?
Med de nya, svepande lagarna kring information och nationell säkerhet i Kina är det sannolikt att mycket av informationen i AI-företag kan vara känslig och därav inte tillåts lämna landet, vilket amerikanska myndigheter rimligen kommer kräva.
En ytterligare farhåga är att de nya reglerna är ett avstamp istället för en slutstation, och att fler områden kommer begränsas på liknande vis. Det finns rentav utrymme för detta inom presidentordern där det uttryckligen står att områdena ska ses över, samt att myndigheterna som ansvarar för att definiera vad som faller inom dem ska få ett visst manöverutrymme.
De politiska vindarna i USA blåser för närvarande ganska enhetligt i en riktning gällande Kina; mot fler och mer omfattande restriktioner för investeringar och export. Den nya presidentordern föregicks av Biden-administrationens sanktioner mot Kina gällande avancerade halvledare och själva utrustningen som krävs för att tillverka desamma.
Redan nu märks mycket riktigt kritik om att den nya ordern inte går långt nog, och kongressens exekutiva kommission om Kina har tidigare diskuterat andra möjliga restriktioner tillsammans med problematiken kring kinesiska företags tillgång till den amerikanska kapitalmarknaden.
Med det sagt så är handlar just dessa restriktioner inte främst om kapitaltillgång. Alla dessa sektorer har starkt statligt stöd i Kina med stadig tillgång till kapital, både från den inhemska kapitalmarknaden och i form av subventioner.
Det egentliga syftet är snarare att förhindra kompetens och överföringar av intellektuella rättigheter till kinesiska företag i dessa sektorer, då ordern – som träder i kraft 2024 – även försvårar förvärv och samarbetsprojekt som kan påskynda utvecklingen av dessa känsliga teknologier i Kina.
Man vill sannolikt hindra framväxten av en bas av stora inhemska institutionella investerare som agerar lobby åt de kinesiska företagen i Washington.
Klart står i alla fall att USA har flyttat fram sin position kring hur man ska agera mot Kina och landets tillgång till amerikanska resurser överlag. Även om den nya presidentordern inte var lika omfångsrik som många befarat så är trendriktningen klar, och tvingar kinesiska företag att se över hur de ska förhålla sig till ett nytt normalläge.
