Det är nu mindre än ett halvår kvar till Taiwans presidentval, som i dagens spända geopolitiska omgivning är viktigare än på länge för landets framtid. Landet, ja. Taiwans internationella status är omdebatterad och kommer sannolikt spela en stor roll även i detta val.
Det finns inget självständigt land som heter Taiwan. Däremot finns det ett land med det formella namnet Republiken Kina, som utövar ett de facto självständigt styre över den ö som länge varit känd som Taiwan.
En taiwanesisk självständighetsförklaring skulle ytterligare minska möjligheterna för regimen i Peking att bringa Taiwan under sitt styre. Därför har Kina vid upprepade tillfällen förklarat att man kommer attackera Taiwan om regeringen i Taipei utropar självständighet; något man även lagstiftade om redan 2005.
Medier, organisationer och analytiker går ofta vilse bland begrepp som självständighet, ett Kina-politik och ett Kina-principen. Då många inte orkar sätta sig in i terminologin så nöjer man sig med att slappt konstatera hur regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) förespråkar taiwanesisk självständighet, medan oppositionspartiet Kuomintang (KMT) motsätter sig dito.
Exempelvis ger en snabb googling vid handen hur såväl SVT som TV4 – i faktarutor med hänvisning med TT – påstår att: ”DPP förespråkar formell självständighet, medan Kuomintang säger nej både till självständighet och ett enande med Kina”.
Detta är i bästa fall okunnigt, i värsta fall missledande på ett vis som den kinesiska propagandan eftersträvar.
Till att börja med är Taiwan en plats som styrs av lagar och maktdelning. Det finns ingen möjlighet för presidenten att plötsligt utropa taiwanesisk självständighet genom kringgå Republiken Kinas konstitution, som dessutom i ett sådant scenario måste överges och ersättas med en taiwanesisk konstitution.
Konstitutionella ändringar kräver i Taiwan stöd av tre fjärdedelar av ledamöterna i landets lagstiftande församling, samt därefter stöd av en majoritet av väljarna i en folkomröstning. Det räcker inte heller att en majoritet av de som röstar stödjer förslaget; majoriteten avser hela väljarkåren och de som avstår från att rösta räknas därmed per automatik till ”nej-sidan”.
Vid sidan av att denna extremt osannolika process skulle äga rum, så uppger vare sig nuvarande president Tsai Ing-wen eller DPP:s presidentkandidat William Lai att de vill utropa taiwanesisk självständighet. Tvärtom är de båda tydliga förespråkare av status quo i denna fråga.
William Lai har vid upprepade tillfällen understrukit att det inte finns något behov för en taiwanesisk självständighetsförklaring eftersom Taiwan redan är självständigt under namnen Republiken Kina. Detta är precis samma linje som Tsai Ing-wen bedrivit under sitt snart åtta år långa presidentskap.
Dessutom, som bland andra den japanska akademikern Yoshiyuki Ogasawara i veckan beskrev i en upplysande text med rubriken ”What does ’Taiwan independence’ mean?”, så skulle en taiwanesisk självständighetsförklaring i dagsläget inte innebära några som helst fördelar för Taiwan:
Let’s assume the Republic of Taiwan is established. However, the governments of Japan and the US will continue their “one China” policy, so they will not grant diplomatic recognition. It would be impossible to join the United Nations as well due to China’s opposition. In the end, nothing would change from the current situation. Moreover, China would certainly resort to the use of force.
In sum, even if Taiwan were to achieve independence, it would not gain anything and there is a possibility of losing the democratic system. This is the reality. Politicians from the DPP support maintaining the status quo because they understand this. From both domestic and international perspectives, Taiwanese independence is impossible.
Det fanns en tid då DPP flörtade med tanken på taiwanesisk självständighet, nämligen de avslutande åren av president Chen Shui-bians tid vid makten (2000-2008). Detta skapade dock missnöje i såväl Kina som USA, vilket i sin tur ledde till en näsbränna som gör att partiet i dag intar en mer pragmatisk hållning i frågan.
Det var svaret på ”okunnigt”, vilket leder oss till ”missledande” på ett vis som gynnar Kinas kommunistparti. Peking vill i sin propaganda framställa DPP som en samling bråkstakar vars främsta drivkraft är att skapa kaos i regionen genom att förklara Taiwan självständigt.
Propagandan tjänar Pekings syften dels genom att avskräcka taiwanesiska väljare att rösta på DPP och andra länder att samarbeta med DPP. Dels kan stämpeln på DPP som självständighetsivrare tjäna Kina väl den dag man vidtar militära åtgärder mot Taiwan; det var ju DPP:s fel eftersom de vill förklara Taiwan självständigt.
Det är därför extremt viktigt att inför det taiwanesiska presidentvalet inte falla i de retoriska fällor och den desinformation som Peking och dess samarbetspartners på Taiwan försöker kabla ut för att framställa den nuvarande regeringen i Taipei som vårdslös och krigshetsande.
Ja – det finns en väsentlig skillnad i hur DPP och oppositionen ser på relationen till Kina. Men samtidigt: Nej – DPP förespråkar inte formell taiwanesisk självständighet, som ledande svenska medier vill ha de till.
För ytterligare djupdykningar kring detta viktiga val, överväg att följa serien ”Taiwan går till val” som är en del av Kinamedia nyhetsbrev på Substack.
