Jojje OlssonFå europeiska länder har fått så mycket kritik för sin eftergivenhet till Kina som Tyskland, och ingen tysk stad har förlitat sig lika mycket på kinesiska pengar för sin utveckling som Duisburg.
I ett försök att ställa om sin ekonomi tog den gamla industristaden i det västtyska Rehnlandet redan 2014 emot Kinas ledare Xi Jinping, som under besöket inspekterade ett tåg som anlänt via en nybyggd järnväg från Chongqing i centrala Kina, med hopp om att 80 procent av all tågtrafik mellan Kina och Europa skulle anlända till Duisburg.
Vidare köpte den statliga kinesiska rederijätten Cosco andelar i Duisburgs hamn, och spelade en central roll i planerna att göra den till Europas största inlandshamn.
Som grädde på moset undertecknade Duisburg 2018 ett memorandum med Huawei om att ansvara för allt från logistiken i hamnen till nya serviceportaler för myndigheterna och ett ”nervsystem” i staden i form av ett internet of things drivet med företagets 5G.
Allt detta kunde ske dels för att tyska myndigheter – i likhet med svenska – utövar relativt stort självbestämmande i beslut gällande investeringar. Dels fanns inte heller samma skepsis mot Kina i Angela Merkels Tyskland, som i många andra länder där Huawei förbjöds samtidigt som Duisburg gav företaget kontroll över stadens tekniska infrastruktur.
Duisburgs stagnerande ekonomi och höga arbetslöshet skulle helt enkelt komma på rätt köl tack vare Pekings pengapåsar, och Huaweis teknologi ombesörja förvandlingen till en ”serviceinriktad smart stad”.
I veckan har det dock uppmärksammats hur Duisburgs myndigheter nu avbryter samarbetet med Huawei och omvärderar relationen med Kina.
Samarbetsavtalet med Huawei från 2018 har just löpt ut, och sedan tagits bort från myndigheternas hemsida. Enligt uppgifter från lokala politiker till South China Morning Post så kommer man i nuläget inte att förnya avtalet, delvis på grund av Kinas nära relation med Ryssland.
Duisburg är den enda tyska staden som har en ”Kina-kommissionär”. Denne uppger nu för Washington Post att ”allmän opinion och politisk opinion har förändrats”. Duisburg inte längre vill använda ”Tysklands kinesiska stad” som sin slogan.
Sanktioner mot Huawei och sanktioner mot Moskva komplicerar på olika vis samarbetet med Huawei och Kina. Dessutom uppges Duisburg tveka med tanke på att den nya regeringen i Berlin efter Merkel håller på att författa en Kinastrategi att förhålla sig till, samtidigt som även EU är i färd med att utarbeta ett nytt förhållningssätt i relationen till Kina.
Men förutom politiska tvivel så handlar Duisburgs tvivel även om svikna förväntningar.
Exempelvis säger stadens tidigare Kina-kommissionär Johannes Pflug, som nu ansvarar för ett affärsnätverk mellan Duisburg och Kina, till Washington Post att tågen från Kina endast kom att utgöra en bråkdel av aktiviteten i stadens hamn, trots flådig invigning och upprepade löften om stora volymer.
Antonia Hmaidi, analytiker vid tyska tankesmedjan Merics som själv är från Duisburg, menar att hajpen kring Kina i Duisburg varit överdriven och att de kinesiska aktörerna inte har levererat i enlighet med sina löften. Majoriteten av tågen som kom till stadens hamn återvände enligt henne tillbaka till Kina tomma.
Vid sidan av löften som inte infriats så verkar det utbredda samarbetet med Kina även har bringat en hel del obehagligheter för Duisburg. Lokala politiker vittnar om hur möten mellan ”påstådda kinesiska diplomater” och stadens säkerhetstjänstemän fick ställas in på grund av rädsla för spionverksamhet.
Vad gäller Duisburgs hamn så har Cosco i tystnad nyligen avyttrat sin 30 procent stora ägarandel i en av terminalerna där. Kommentarer från hamnens vd ger i en intervju med Washington Post vid handen att detta beror på kontraktsbrott:
Markus Bangen, the chief executive of the Duisburg port, said contractual terms prevented him from commenting on the specifics, but he implied that Cosco was asked to leave. “There are rules in our contracts, and you have to follow these rules,” he said. “If you don’t do so, it’s like in soccer, there’s a yellow card. Sometimes the second yellow card, but then follows the red card: You’re kicked out.”
Johannes Pflug säger å sin sida rakt av att Duisburgs hamn begick ett misstag, och att staden nu är mer klarsynt.
Att Tysklands ”kinesiska stad” nu gör en helomvändning i sitt samarbete med kinesiska aktörer tjänar som en tydlig temperaturmätare på Europas omvärdering av relationen till Kina, som enligt analytiker tidigare präglats av naivitet inför de fördelar som landets stora marknad kan föra med sig.
Duisburg skulle också kunna tjäna som ett varnande exempel – eller i alla fall ett exempel värt att studera – för lokala myndigheter i Sverige och andra europeiska länder som utan vidare eftertanke kastar sig in i omfattande samarbeten med aktörer som står under Pekings kontroll.
