Jakob Ranglin GrisslerI går avslutade Yoon Suk-yeol var som var det första statsbesöket av en sydkoreansk president i Japan på tolv år. Under två dagar förde han samtal med framför allt den japanska premiärministern Kishida Fumio, som var så avslappnade att de båda ledarna enligt uppgift drack öl och soju tillsammans utan vare sig kavaj eller slips.
Vid den presskonferens som avslutade mötet sade Kishida att de båda länderna ska påbörja ingående diskussioner om nationell säkerhet och även etablera en ramverk för att samtala om ekonomisk säkerhet, med fokus på halvledare som är viktiga för de båda ländernas ekonomier.
Vidare meddelades att de båda länderna nu ska återuppta en så kallad ”skytteldiplomati” med regelbundna besök deras ledare emellan, samtidigt som även utrikes- och försvarsministerierna i respektive land ska fortsätta de nära dialoger som avbröts för fem år sedan.
"They shared glasses of beer to begin with…Yoon then suggested they add soju…the two leaders later tasted a Japanese sweet potato liquor."
Sounds fun! https://t.co/E5VqHrUvOD
— William Gallo (@GalloVOA) March 17, 2023
Besöket sker i ljuset av ett alltmer spänt regionalt säkerhetsläge, och markerar en viktig upptining mellan de två östasiatiska demokratierna vars relation på senare år har varit sämre än någon gång sedan normaliseringen av diplomatiska förbindelser år 1965.
Det sydkoreanska presidentkansliet benämnde på förhand det stundande mötet som ”en viktig milstolpe i förbättringen och utvecklingen av förbindelserna mellan Sydkorea och Japan”.
Japans kabinettsekreterare Hirokazu Matsuno kallade inför resan likaledes Sydkorea för en viktig granne som Japan behöver samarbeta med i regionala frågor. Han uttryckte förhoppningen att det banbrytande besöket kan leda till att förbindelserna mellan Japan och Korea ”utvecklas ytterligare baserat på den vänskapliga och samarbetsvilliga relation som har existerat sedan normaliseringen av de diplomatiska förbindelserna.”
Normaliseringen som han refererar till här avtalades 1965. Tokyo har återkommande hävdat att fördraget ”fullständigt och slutgiltigt” har befriat Japan från dess skuld över koloniala grymheter genom det skadestånd på flera hundra miljoner dollar som då betalades ut tillsammans med en rad billiga lån.
Men i dagens Sydkorea råder delade meningar om detta. De senaste årens kyliga relationer triggades av att Sydkoreas högsta domstol enligt Japan bröt mot fördraget 2018, då den dömde två japanska företag – Mitsubishi Heavy Industries och Nippon Steel – att betala kompensation till de överlevande koreanska medborgarna som företagen under Japans kolonisering av Korea (1910-1945) använde som tvångsarbetare.
Japan svarade på domslutet med att ett år senare införa exportkontroller mot Sydkorea på bland annat halvledarkomponenter, och tog bort Sydkorea från sin ”vita lista” över länder som behandlas förmånligt gällande handel.
Inför veckans möte skrotades dessa sanktioner som svar på Yoons välvilliga gest om att Sydkorea är redo till eftergifter för att lösa den historiska konflikten gällande tvångsarbete under kolonialtiden.
Eftergifterna som Yoon meddelade innebär att den sydkoreanska staten på egen hand ska upprätta en fond för tidigare tvångsarbetare, där japanska och koreanska företag ska kunna bidra på eget initiativ. Nippon Steel och Mitsubishi kommer därmed att bli juridiskt befriade, låt vara att de än så länge inte har indikerat att de kommer bidra till fonden.
Överenskommelsen är till stor del en framgång för Japan, som vid sidan av potentiell ökad export tack vare sanktionslättnader nu kan komma undan med att hänvisa till sin ursäkt som dåvarande premiärminister Keizo Obuchi utfärdade 1998, snarare än att behöva utfärda nya ursäkter för att lösa konflikten.
Åtgärden har förvisso rört upp känslor och skapat motstånd i Sydkorea, men samtidigt är många internationella aktörer lättade över eftergifterna. Inte minst Japan och USA, då utvecklingen öppnar upp för viktiga och angelägna säkerhetspolitiska samarbeten.
Säkerhetspolitiskt samarbete att vänta
Redan veckan innan president Yoon Suk-yeol meddelade sin plan att besöka Japan tillsammans med de potentiella eftergifterna i tvångsarbetsfrågan, krattade han manegen genom ett tal där han menade att Japan ”har förvandlats från en tidigare militaristisk angripare till en samarbetspartner”.
Dagen Yoons förslag på en lösning av konflikten kring tvångsarbetarna så meddelade Sydkoreas försvarsministerium att man ska undersöka olika åtgärder för att stärka säkerhetssamarbetet med Japan och USA.
Yoon har uttryckligen pekat ut Nordkoreas kärnvapen- och robotarsenal som anledning till behovet av att förbättra relationen med Japan. Förra året avfyrade Nordkorea ett rekordstort antal robotar, som även landade i Japans särskilda ekonomiska zon till havs.
Problemet med Nordkorea fungerar därmed sannolikt som en enande faktor. Exempelvis menar Japans försvarsminister Yasukazu Hamada att frågan om Nordkorea är viktigare än de territoriella dispyter som Japan och Sydkorea har med varandra, och understryker vikten av när kommunikation mellan de båda ländernas militärer för att koordinera reaktionerna mot nordkoreanska provokationer.
I samband med mötet underströk Yoon likaledes vikten ”att arbeta tillsammans och i solidaritet” för att bemöta hotet från Nordkorea, som gjorde sig påmint genom att en nordkoreansk långdistansrobot landade bara 250 kilometer utanför den japanska ön Hokkaido under torsdagsmorgonen, just innan samtalen mellan de båda ledarna inleddes.
Framförallt Washington har länge uppmanat de två USA-allierade grannländerna att lägga gammal osämja åt sidan, med tanke på såväl Nordkoreas framfart som ökade spänningar med Kina på grund av landets anspråk på Taiwan.
I februari höll USA, Japan och Sydkorea en gemensam amfibisk militärövning bara några dagar efter att en nordkoreansk robot även då avfyrats just utanför den japanska kusten.
Redan innan dess, i november i fjol, visades prov på enighet då de tre utfärdade gemensamma uttalanden gällande fokus för framtida säkerhetspolitiska samarbete.
Joe Biden tog bland annat upp säkerställandet av leveranskedjor, bevarandet av fred i Taiwansundet, samt hur de tre länderna kan arbeta tillsammans mot sin gemensamma målsättningar om ett fritt och öppet Indo-Pacific.
Förra veckan kom så nya uppgifter om att USA överväger utöka dagens bilaterala samarbeten med Japan och Sydkorea kring kärnvapenavskräckning, till att istället utgöra ett samarbete mellan samtliga tre nationer.
Samma dag meddelades även att man skulle diskutera delningen av information gällande nordkoreanska provskjutningar. På samma sätt som med kärnvapenavskräckningen har USA här separata samarbeten med Japan och Sydkorea, som nu istället kan komma att integreras till ett gemensamt samarbete.
Sydkorea får därmed i och med eftergifterna man gjort välbehövlig uppbackning i sitt försvar mot Nordkorea. Men försoningen sker inte bara på grund av det ökade hotet från norr. Sedan den nya konservativa regeringen tillträdde i Seoul i maj i fjol har även Kina spelat en stor roll i den säkerhetspolitiska ekvationen.
Ny president, ny utrikespolitik
President Yoons Suk-yeols närmande med Japan kommer inte som en överraskning. Inbjudan till Japan är ett resultat av förhandlingar har pågått sedan Yoon tillträdde i maj förra året, enligt den japanska försvarsministern Hirokazu Matsuno.
Under sin presidentvalskampanj var det inte bara hotet från Nordkorea som lyftes. Även Kina hade i det närmaste en nyckelroll, då Yoon anklagade den sittande presidenten Moon Jae-in för att på bekostnad av koreanska säkerhetsintressen ha böjt sig inför kinesiska ekonomiska repressalier.
Under sitt presidentskap 2017-2022 utgick Moon och hans liberala regering från principen om ”tre nej”: inga fler THAAD, inget försvarsnätverk för robotar tillsammans med USA och inga trilaterala militärövningar med USA och Japan.
Särskilt THAAD (”Terminal Altitude Area Defense”, ett amerikanskt försvarssystem mot robotar) retade upp Kina när Sydkoreas konservativa parti 2016 – året innan Moon fick makten – gav klartecken för att upprätta detta på koreansk mark. Från Pekings håll fanns bland annat misstankar om att USA och Sydkorea kunde spionera på Kina genom THAAD:s radarsystem.
Väl vid makten försökte sig Moon på en balansakt mellan Kina och USA, med tanke på risken att ett uppretat Kina kan ge militärt stöd till Nordkorea. När de konservativa på nytt tog makten i fjol gjorde Yoon som ny president istället en stor sak av att bryta med denna försiktighet, och istället tydligt ställa sig på USA och Japans sida genom att garantera en ytterligare utökning av THAAD.
Som Kinamedia förklarade när Yoon blev president förra våren, så var Moon ”lika misstrodd i Tokyo som [Japans tidigare premiärminister] Abe var avskydd i Seoul. Nu när de båda ledarna är borta ur ekvationen, så finns en öppning för de båda länderna att närma sig varandra.”
Men misstron mot Japan som existerar bland sydkoreaner i historiska frågor är svår att släta över.
Lång väg till försoning
The Economist intervjuade i veckans nummer en av de tidigare sydkoreanska tvångsarbetarnas advokat, som framhöll hur varje offer behöver avsäga sig rätten att begära kompensation från de japanska företagen för att den nya kompensationsfonden ska fungera.
Men alla verkar inte vara villiga att så göra. En av de målsägande frågade retoriskt hur de ska kunna acceptera en överenskommelse som vare sig innehåller en enda ursäkt eller en enda krona.
En liknande fond upprättades 2015 för de så kallade ”tröstekvinnor” som under det japanska kolonialväldet tvingades till att bli sexslavar åt Japans kejserliga armé.
Avtalet – som då det begav sig kallades för “slutgiltigt och oåterkalleligt” – slöts även det under Sydkoreas konservativa parti som Yoon tillhör, men under dåvarande president Park Geun-hye. Det motsattes dock av målsägandena själva, som menade att de ignorerats av regeringen.
Då liksom nu verkar många tycka att beslutet fattats över den sydkoreanska befolkningens huvuden. En opinionsundersökning som utfördes efter förslaget förra veckan visade att hela 59 procent var emot Yoons egenmäktiga beslut.
Koreakännaren Scott A. Snyder vid den amerikanska tankesmedjan Council on Foreign Relations anser att även Japan behöver göra vissa eftergifter i ömsesidighetens namn om den nyvunna grannsämjan ska hålla.
Även om Yoons åtgärder har lett till ett närmare säkerhetspolitiskt samarbete mellan de båda USA-allierade demokratierna, så varnar Snyder för att hållbarheten av dessa ansträngningar är i riskzonen på grund av avsaknaden av inrikes konsensus i respektive land:
[B]oth Japan and South Korea have a stake in stabilizing their relationship with each other more than ever before. But the sustainability of such efforts will be subject to future reversals in the absence of acts of statesmanship by both Yoon and Kishida to build a lasting consensus capable of insulating the relationship from domestic political influence in both countries.
Men trots att det främst är Yoons konservativa politiska läger som har förespråkat en mer pragmatisk hållning gentemot Japan, så är situationen en annan än vid tröstekvinnofondens upprättande 2015.
Nordkoreas upptrappade robottester, de ökade spänningarna med Kina samt Rysslands invasion av Ukraina har gjort det viktigare än på länge för Sydkorea att ha ett nära säkerhetspolitiskt samarbete med Japan och USA.
På plats i Tokyo framhöll Yoon även de båda ländernas gemensamma demokratiska värderingar, och sin förhoppning att mötet kan innebära en nystart av den relation som tidigare plågats svårt av historiska oförätter.
