Jojje OlssonTidigare i veckan skrev Kinamedia närmare om hur kinesiska myndigheter meddelade en rad lättnader av restriktionerna mot Covid-19 som i praktiken innebär slutet för nolltoleransen mot viruset.
Om detta skedde tack vare de protester som ägde rum över Kina vid månadsskiftet eller på grund av oro för den allt dystrare ekonomiska utvecklingen går att diskutera. Men oavsett anledning, så kommer Covid-19 nu sannolikt att sprida sig fort bland Kinas befolkning.
En anledning till detta är tidpunkten. Dels sprider sig viruset snabbare vintertid då folk tenderar att hålla sig inne, och dels kommer tiotals eller hundratals miljoner kineser att resa kors och tvärs över landet i samband med det kinesiska nyåret nästa månad.
Dessutom kom beslutet att överge nolltoleransen väldigt plötsligt, och till synes även utan de förberedelser som många andra länder vidtog i samband med liknande lättnader av restriktioner, skriver bland andra The Economist:
The spread of Omicron meant that an increasing number of people had become ensnared in official controls. The economy was suffering. But countries which abandoned similar zero-covid strategies prepared a heck of a lot first—administering vaccines, stockpiling anti-viral drugs, improving hospitals and drawing up guidelines on which patients to treat and where. China has done a bit of this, but not nearly enough for a safe opening. Consider, for example, that only 40% of people over 80 have received the three doses of locally-made vaccine required to significantly reduce the risk of severe disease or death.
Som jag nämnde här på Kinamedia i veckan, så ger The Economists egna beräkningar vid handen att upp till 45 miljoner kineser riskera få Covid-19 varje dag om viruset tillåts härja fritt, och minst 680 000 att mista livet även om alla patienter erbjuds vaccin och sjukvård.
Även de inhemska uppskattningarna ser dystra ut, i alla fall vad gäller det potentiella antalet smittofall. Enligt Feng Zijian, tidigare vice ordförande vid Kinas nationella centrum för kontroll och hantering av smittsamma sjukdomar, kommer upp till 90 procent av den kinesiska befolkningen så småningom att få Covid-19.
I en intervju med partitidningen China Youth Daily, sade Feng att omkring 60 procent av hela befolkningen sannolikt kommer vara smittade samtidigt när den första stora vågen når sin peak på grund av de plötsliga lättnaderna. Kurvan beräknas sedan plana ut, och sammantaget 80-90 procent att få viruset innan det försvinner helt.
90 procent av Kinas befolkning är lika med 1,26 miljarder människor. De 60 procent som enligt Feng riskerar få viruset samtidigt uppgår i så fall till 840 miljoner.
Detta är bekymmersamt med tanke på den låga vaccinationsgraden av framför allt äldre kineser, särskilt i kombination med att de inhemska vaccinen är mindre effektiva än de ledande utländska som Kina fortfarande vägrar att importera.
Vidare har flera bedömare den senaste veckan pekat på det olyckliga i att kinesiska myndigheter haft tre år på att förbereda sig för detta tillfälle, men ändå inte vidtagit de åtgärder som skulle ha varit mest effektiva för att överge nolltoleransen med så små konsekvenser för befolkningens hälsa som möjligt.
Bland annat noterar Wall Street Journal i en kartläggning hur så mycket resurser gått till att implementera nolltoleransen med hjälpa av masstestning och faciliteter för karantän, att investeringarna i den kinesiska sjukvården de facto minskat under pandemin, torts att sjukvårdssystemet redan dessförinnan var bristfälligt:
Investment in expanding medical resources, such as hospital beds, actually slowed during the pandemic, government data shows.
While authorities were busy conducting mass tests and building quarantine centers, China’s vaccine drive also stalled. Fewer than 60% of Chinese have had a booster shot, government data shows, including 40% of those age 80 and older.
(…)
According to a 2020 study published in the journal Critical Care Medicine, the country had 3.6 critical-care beds per thousand people, compared with 7.1 in Hong Kong and 11.4 in Singapore.
With the pandemic, China did set out to improve the picture. One goal of the current government five-year plan is for each province to have at least one medical center able to handle major epidemic emergencies, with 100 or more ventilators and 10% to 15% of beds dedicated to intensive care.
However, some physicians and public-health experts familiar with the matter said the drive’s momentum slowed this year as resources went toward stamping out outbreaks.
(…)
Overall, gains in medical resources at China’s hospitals have been slowing from prepandemic levels. In 2021, according to official data, the number of hospital beds was up 3.8% from a year earlier, as was the total number of medical workers, compared with 2019 growth of 4.8% in beds and 5.1% in workers. Growth in the number of critical-care beds slowed to 5.8% from nearly 9%.
Som exempel nämns hur ett distrikt i provinsen Hebei i fjol spenderade över 50 miljoner kronor på att testa invånarna, bygga faciliteter för karantän och desinfektera allmänna platser. Det var mer än man lade på samma utgifter förra året, och 13 procent mer än man spenderat på ett nytt sjukhus där smittade patienter nu skulle kunna få vård.
Underinvesteringen i sjukvårdssystemet mitt under brinnande pandemi framstår som särskilt märkligt med tanke på den omtalat centraliserade allokeringen av landets resurser, som de senaste åren möjliggjort byggnationen av såväl flera hangarfartyg som en kinesisk rymdstation.
Som ett steg för att undvika överbelastning inom sjukvården uppmanas nu istället smittade personer utan allvarliga symtom att genomgå karantän i hemmet. För bara en dryg vecka sedan togs både de som testat positivt och alla som varit i kontakt med någon smittad till centrala faciliteter för karantän.
Förvisso innebär omicron-varianten av Covid-19 för den stora majoriteten av alla smittade nu inte mer än en förkylning. Men givet de ovanstående faktorerna så är det många som drar varnande likhetstecken till Hongkong, som tidigare i år upplevde de högsta dödstalen i världen från Covid-19 i samband med att man lättade på restriktionerna.
Liksom Kina i dag så brottades Hongkong då med en befolkning som inte utsatts för viruset tidigare, i kombination med en låg grad av vaccinering bland äldre och ett relativt litet antal sjukhusplatser för akutvård.
Under dessa omständigheter ledde omicron-varianten till ett par hundra dödsfall om dagen och alltså ett av världens högsta relativa dödstal, som i Kina skulle bli enormt högt även i absoluta tal.
Men som The Economists korrespondent på plats i Peking noterar, så kommer vi aldrig veta hur många som smittas eller dör i Covid-19 i Kina. Dels har man ju nu upphört med den tidigare omfattande masstestningen, och dels har det styrande kommunistpartiet en mörk historia av att spela ner dödsfall av politiskt känsliga anledningar:
Statistics hold little fear for China’s leaders. To burnish its ideological legacy, the party has erased tens of millions of dead from history. It under-counts Chinese casualties in the Korean war, and denies the suffering of many killed by purges, man-made famines and mobs during the Mao era. Other deaths are too inconvenient to mention.
(…)
China generally under-counts deaths from all manner of infectious diseases. In part, weak hospitals simply fail to test sick people for some diseases. In part, infectious diseases that threaten social stability are viewed in China as a question of national security, says Mai He, a pathologist at Washington University in St Louis. Methodological quirks play a role. Patients often die of several things at once and Chinese doctors typically put chronic conditions, such as heart disease, on death certificates. China routinely reports just a few dozen fatal cases of seasonal influenza each year. Reputable studies put China’s annual flu toll at perhaps 100,000.
Som en fingervisning om pålitligheten av Kinas Covid-statistik även innan man minskade testerna, så uppgav myndigheterna att bara två kineser dog i viruset under hela 2021. Mellan slutet av maj och mitten av november i år dog enligt den officiella statistiken inte en enda kines i Covid-19.
I nästa upplaga av Kinamedia nyhetsbrev kommer jag bland annat skriva närmare om vad den plötsliga uppluckringen av restriktionerna mot Covid-19 kan betyda för Kinas ekonomi.
