"President" är blott den tredje viktigaste titeln som Xi Jinping styr Kina genom. Men det är samtidigt den som kinesiska myndigheter vill att vi använder. (Bild: UN Geneva, CC BY-NC-ND 2.0 via Flickr)

Därför borde vi inte kalla Xi Jinping för Kinas president

Inför den 20:e partikongressen som inleds i Kina på söndag, där landets ledning för de kommande fem åren ska utses, så har en debatt ägt rum på vissa håll bland Kinaanalytiker om huruvida man alls bör kalla Xi Jinping för Kinas president.

Denna uppstod sedan magasinet Foreign Affairs publicerade en artikel av Cai Xia, tidigare högt uppsatt tjänstekvinna i Kinas kommunistparti, som hoppade av och flydde landet efter att Xi 2018 skrotat tidsbegränsningen på två mandatperioder för presidentämbetet.

I artikeln stod att Xi Jinping under partikongressen som börjar denna helg kan utses till president för en tredje femårig mandatperiod. Uppgiften var felaktig och berodde på en felöversättning från Cai Xias kinesiska originaltext.

Xi förväntas under partikongressen utses till kommunistpartiets generalsekreterare för en tredje mandatperiod; en position som i Kina är mycket viktigare än president. Kina är nämligen fortfarande en partistat; det är partiet och inte regeringen som styr landet.

Detta kan framstå som tekniska petitesser, men är i själva verket fundamental information för att förstå hur Kinas politiska system fungerar. En mycket viktig sådan detalj är att Xi Jinping har tre stycken positioner som han styr landet via:

* Han är det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare
* Han är ordförande i det kinesiska kommunistpartiets centrala militärkommission
* Han är Kinas president

Av dessa tre poster så är generalsekreterare den viktigaste och president den minst viktiga. Detta eftersom kommunistpartiet och regeringen existerar parallellt, och partiet alltid har sista ordet över regeringen.

Den allra främsta anledningen till att partiet styr Kina är i sin tur att det har sin egen armé. Den kinesiska militären, även känd som Folkets befrielsearmé, tillhör inte den kinesiska staten utan Kinas kommunistparti.

Som ett tankeexperiment om hur annorlunda detta är från vad vi är vana vid föreställ er att Sveriges militär skulle tillhöra Socialdemokraterna snarare än staten, och ha som konstitutionell uppgift att ombesörja så att Socialdemokraterna kan fortsätta styra landet.

Folkets befrielsearmé ska alltså inte främst skydda Kina, utan det kinesiska kommunistpartiet – låt vara att detta i den kinesiska propagandan är en och samma sak.

Givet att det är kommunistpartiet som styr Kina via militären, så använder vi alltså Xi Jinpings tredje mest viktiga titel när vi beskriver honom som president.

Detta är att göra Peking en tjänst, menar bland annat Donald Clarke, professor i juridik vid George Washington University Law School, som framhåller att kinesiska myndigheter gärna vill att omvärlden ignorerar det faktum att Kina fortfarande i dag är något så ovanligt som en leninistisk partistat:

It’s clear why China does this: they want China to appear to be a normal country where the person at the top of the state apparatus is the boss, and that’s why they’re the boss. They would like people to forget that it’s still an old-style Leninist party-state, where even the military—not just in substance but even formally—belongs to and serves the Communist Party, not the state.

Clarke tilläger att alla som rapporterar om Kina känner till denna terminologi – icke desto mindre beskrivs Xi Jinping som president i nästan alla världens medier.

Detta kan bero att ordet president är kortare och vanligare än “generalsekretare”, samt att bekväma redaktörer inte vill behöva förklara ordet generalsekreterare för sina läsare – om de nu själva är bekanta med terminologin, vill säga.

Under den veckolånga partikongress som påbörjas på söndag kommer Xi Jinping alltså – med största sannolikhet – utses till kommunistpartiets generalsekreterare samt ordförande för partiets centrala militärkommission i ytterligare fem år.

Dessa positioner har aldrig varit belagda med konstitutionella tidsbegränsningar. Det har däremot presidentämbetet varit, fram till att Xi Jinping 2018 såg till att avskaffa denna regel genom en “omröstning” i landets lydparlament som med siffrorna 2 928-2 bestämde att Kinas president nu kan sitta kvar hur många mandatperioder som helst.

Detta var i sin tur viktigt därför att kommunistpartiets generalsekreterare och Kinas president de senaste årtiondena varit en och samma person. På så vis kan Xi alltså fortsätta inneha samtliga tre positioner och inte dela med sig av eller begränsa sin egen makt på något vis.

Presidenten utses nominellt när den nationella folkkongressen – Kinas i det närmaste helt symboliska parlament – sammanträder under våren. Men besluten om vem som under detta parlamentssammanträde utses till president, premiärminister eller någon av de andra titeln i Kinas regering har då redan avgjorts på förhand inom kommunistpartiet.

Kinamedia har för övrigt vid flera tillfällen använt epitetet “Kinas president” om Xi Jinping. Men detta är något som jag gör endast när Xi Jinping agerar i denna roll. När Xi talar FN är han exempelvis där i egenskap som Kinas president och inte partiets generalsekreterare, eftersom det är Kina och inte kommunistpartiet som är medlem i FN.

I andra fall är termen “Kinas ledare” en så kallad säker väg ut, eftersom denna titel ju på en och samma gång kan innefattat alla de tre (samt alla de övriga) främsta positionerna som Xi styr landet genom.

Men att alltid hänvisa till Xi Jinping som Kinas president är alltså inte bara felaktigt, utan även att göra en diktator i en världens få kvarvarande leninistiska partistater en tjänst. Kom ihåg att ord har betydelse.

Kinamedia kommer i samband med den 20:e partikongressen i Kina publicera ett antal artiklar som fokuserar på dessa byråkratiska men ytterst viktiga detaljer kring hur Kina styrs och vad som egentligen sker under denna kongress som alltså bara äger rum vart femte år.

För den som redan nu vill ha mer av samma vara, så går det utmärkt att nedan lyssna på en intervju med mig i podden Amerikanska nyhetsanalyser tidigare i dag där flera av dessa titlar och och maktstrukturer behandlas.