Liz Truss är känd som en av de mest uttalade kritikerna mot Kinas regim inom brittisk politik. (Foto: UK Government, CC BY-NC-ND 2.0 via Flickr)

Storbritanniens nya premiärminister en riktig “Kinahök”

Under gårdagen stod det klart att tidigare utrikesministern Liz Truss blir Storbritanniens nya premiärminister, efter att med betryggande marginal ha besegrat Rishi Sunak i en omröstning som hölls inom det konservativa regeringspartiet.

Truss har redan på förhand väckt irritation i Peking, där utrikesministeriet förra veckan avfärdade hennes planer att benämna Kina som ett hot mot Storbritanniens nationella säkerhet som “oansvariga“.

Om Truss nu gör verklighet av sina löften att benämna Kina som hotfullt så innebär det att Kina får samma etikett av brittiska myndigheter som Ryssland redan har, vilket i sin tur skulle öppna för en omfattande omvärdering av brittisk diplomatisk och försvarspolitisk strategi.

Att Truss under sin kampanj gått hårt åt Kina är ingen överraskning i sig. Hon är sedan tidigare känd som en av de mest framträdande “Kinahökarna” inom brittisk politik.

Redan i april framhöll Liz Truss att Kinas framfart och uppgång inte alls är “oundvikligt” om landet inte spelar efter internationella regler, och menade samtidigt att de som för sig med en sådan retorik utför Pekings arbete åt regimen.

Under sommaren har hon återigen högljutt kritiserat den nationella säkerhetslagen i Hongkong, och kallat upp den kinesiska ambassadören till sitt kontor för att ge sina synpunker på den “aggressiva och omfattande eskalering” som Peking ägnade sig åt efter att Nancy Pelosi besökt Taiwan.

Och så sent som i torsdags – i samband med en rapport från FN som Kinamedia uppmärksammade – fördömde Truss övergreppen mot mänskliga rättigheter i Xinjiang, och har även benämnt dessa övergrepp som folkmord.

Brittiska analytiker säger till South China Morning Post att att en regering som leds av Truss kan komma att resultera i en politik gentemot Kina där mänskliga rättigheter prioriteras över ekonomiskt samarbete, vilket exempelvis kan leda till mer hjälp för invånare i Hongkong som vill flytta till Storbritannien samt mer sanktioner mot kinesiska tjänstemän:

The departure of Johnson could lead to a “coordinated and more realistic” approach to Britain’s China policy, according to Sam Goodman, director of policy from the advocacy group Hong Kong Watch.

“With his removal and Liz Truss likely to succeed him, if her rhetoric on China as foreign secretary is matched with action as prime minister, we will likely see a tougher UK-China policy, which places human rights and values above increased economic and trade ties,” he added.

That could include honouring the British government’s commitment this year to expand the British National (Overseas) visa programme and potentially consider sanctions against Hong Kong and Chinese officials over the national security law, as proposed by a cross-party group of British lawmakers this year, Goodman said.

Det tilläggs att Truss dock knappast planerar att i detta avseende agera på egen hand. Tvärtom har hon som utrikesminister flera gånger pratat om vikten av att demokratiska länder går samman för att bemöta auktoritära staters framfart.

Att detta även inkluderar Kina tydliggörs av att Liz Truss som utrikesminister även fäst stor vikt vid Storbritanniens intressen och närvaro i regionen Indo-Pacific.

En analytiker från amerikanska tankesmedjan Atlantic Council säger till Nikkei Asia att det förvisso inte innebär någonting konkret att märka Kina som en hot mot Storbritanniens nationella säkerhet; särskilt som landet redan i fjol av brittiska myndigheter benämndes som en “systematisk rival”

Dock kan den nya etiketten exempelvis föra med sig ännu striktare regleringar gällande investeringar som inkluderar kinesiska företag.

Nikkei Asia noterar samtidigt att detta är i linje med den brittiska väljarkårens uppfattning om Kina, som försämrats betydligt sedan den nationella säkerhetslagen infördes i Hongkong.

Enligt en årlig undersökning som genomfördes av den brittiska tankesmedjan British Foreign Policy Group just innan den upptrappade ryska invasionen av Ukraina tidigare i år, ansågs Kinas uppgång och framfart vara det tredje största säkerhetshotet mot Storbritannien näst efter klimatförändringar och terrorism.

Närmare hälften av de svarande såg Kina och Ryssland som lika farliga rivaler mot Storbritannien.

Det är ytterst få länder där såväl regeringen som invånarnas inställning till Kina har förändrats lika snabbt som i Storbritannien. Så sent som 2015 meddelade den brittiska regeringen under David Cameron starten på ett “gyllene årtionde” i relationen med Kina.

Målsättningen var att bli “Kinas främsta partner i väst” samt att de båda länderna ska “hålla samman i vått och torrt”.