Tidigare säkerhetschefen John Lee svär eden som Hongkongs nya regeringschef, på 25-årsdagen av stadens överlämnande från Storbritannien till Kina. (Bild: Xinhua faksimil via Twitter)

Lästips: 25 år sedan överlämningen av Hongkong till Kina

I dag har det på sina håll firats i Hongkong, då det var exakt 25 år sedan som staden överlämnades till Kina från Storbritannien. Ögonblicket är så viktigt att Xi Jinping för första gången på 893 dagar har lämnat fastlandskina, vilket han alltså inte tidigare gjort efter pandemins utbrott.

Besöket i Hongkong är Xi Jinpings första sedan 2017. Han anlände redan i går till tågstationen i Kowloon väst som vaktas av kinesisk polis och omgärdades av tusentals poliser från Hongkongs kår. Vägar, broar och trafik hade spärrats av i de områden där Xi rörde sig, vilket är svårt att förena med bilden av honom som en folkets man.

Trots säkerhetspådragen så åkte Xi Jinping i går tillbaka till den sydkinesiska staden Shenzhen för att övernatta där, innan han i dag återvände till Hongkong för att hålla tal och delta vid festligheterna. Det är oklart varför han åkte fram och tillbaka, men uppenbarligen känner sig Xi inte särskilt hemma i Hongkong.

I dag har också Hongkongs nya regeringschef John Lee svurits in. Han ersätter den omåttligt impopuläre Carrie Lam, som vid sidan av en fullständigt misslyckad pandemihantering även villigt har agerat nickedocka för Pekingregimens ambition att stärka kontrollen över Hongkong.

Sammantaget har utvecklingen i Hongkong lett till en ökad polarisering där framför allt stadens yngre invånare känner en allt större distans från Kina. I förra upplagan av Kinamedia nyhetsbrev återgav jag en undersökning som visar att endast två procent av invånarna i åldersgruppen 18-29 år identifierar sig som ”kines”, vilket är den lägsta andelen någonsin. (76 procent anser sig vara ”hongkongbo”, och resterande andel en kombination av de båda.)

Dagens händelser är kulmen på Kinas kontroll över Hongkong. Demokratirörelsen är utslagen, de fria medierna har krossats och en tidigare säkerhetschef ökänd för sin hårdhänta hantering av stadens protester installeras som regeringschef.

Det kan därför vara på sin plats att erinra sig hur detta egentligen har skett. Vad som utspelat sig i Hongkong de senaste 25 åren kan tjäna som en modell för hur kinesiska myndigheter agerar på platser som fallit under Pekings kontroll eller där Pekings inflytande växer. Det är utan tvekan nyttigt att förstå dessa mekanismer för en eventuell likande framtida utveckling på Taiwan, eller i länder som hamnat i skuldsättning till Kina genom projekt som de nya sidenvägarna.

The Economist publicerade i dag en längre artikel med rubriken ”An anatomy of erasure: How a free and open Hong Kong became a police state” där den process som – i strid med internationella avtal om självstyre i Hongkong fram till åtminstone 2047 – lett till Pekings totala kontroll över staden beskrivs närmare.

För den som inte kommer runt tidningens betalvägg, så sammanfattas artikeln i nedanstående Twittertråd av en av journalisterna som jobbat med den:

Artikeln innehåller också många likheter med texten ”How Hong Kong was lost” som Didi Kirsten Tatlow skrev för Sinopsis i augusti 2020, alltså just efter införandet av stadens nationella säkerhetslag. (Ingen betalvägg.)

De båda texterna är utmärkta lästips för att förstå de metoder med vilka Peking ökar sitt inflytande på platser där regimen redan har fått fotfäste.