Det har ofta diskuterats vilka lärdomar Kina kan tänkas dra från den ryska invasionen av Ukraina, eller huruvida Peking rentav kommer använda detta tillfälle för att attackera Taiwan.
Medan det inte går att hitta några tydliga tecken på en sådan växelverkan, så förbises en annan viktig del i denna ekvation som det faktiskt finns belägg för. Nämligen hur Taiwan har inspirerats av Ukrainas framgång med att slå tillbaka de ryska trupperna, och redan nu påbörjat en diskussion om hur öns egna militära strategi kan omformas för att åstadkomma samma resultat.
För drygt två årtionden sedan krävdes två års militärtjänstgöring av alla taiwanesiska män. Det senaste årtiondet har en process att helt fasa ut landets värnpliktsarmé pågått, och 2018 kortades den grundläggande obligatoriska tjänstgöringen ner från ett år till fyra månader.
Detta har fått till följd att Taiwans stående styrkor nu har minskat till 160 000 – en knapp tiondel av Kinas manskap.
Men samtidigt har försvarsutgifterna nått nya höjder. De rekordhöga anslagen – som förklaras i detalj och jämförs med Sveriges i slutet av denna text – har gått till att utrusta den nya yrkesarmén med avancerad och påkostad amerikansk militär hårdvara, som stridsflygplan av modell F-16 och nya stridsvagnar av modell M1A2T Abrams som ska börja levereras i sommar.
Trots att dessa vapen köps in från USA, så sker utvecklingen stick i stäv med rekommendationer från amerikanska militära rådgivare. Dessa har varnat för att tung utrustning snabbt kan förstöras av en större och mer slagkraftig invasionsstyrka.
Från amerikanskt håll uppmanar man istället Taiwan att acceptera den kinesiska arméns överlägsenhet i styrka och omfattning. Snarare än att kapprusta till havs eller i luftrummet, så har rådgivningen länge förespråkat att en kinesisk attack bäst avskräcks och bekämpas med ett så kallad ”asymmetrisk krigföring”.
Detta koncept innebär att ett mindre land försöker hålla tillbaka en större invasionsarmé genom utrustning som luftvärn, sjömålsrobotar och avancerade minor.
Med ögonen på händelseutvecklingen i Ukraina, så har nu Taiwans politiska och militära ledning börjat omvärdera sina strategiska prioriteringar i denna riktning.
Förra veckan meddelade Taiwans försvarsminister Chiu Kuo-cheng att regeringen nu överväger öka den ovannämnda obligatoriska militärtjänstgöringen från fyra månader till ett år. Ett beslut om detta förväntas fattas redan senare i år.
Många av de som genomför denna grundläggande utbildning väljer sedan att bli en del av Taiwans reservstyrkor, som i dagsläget uppgår till omkring en miljon.
I mitten av mars sade president Tsai Ing-wen att dessa reservister har en viktig roll att spela vid en kinesisk invasion, och drog direkta paralleller till Ukraina:
”The recent situation in Ukraine proves that, in addition to international support and assistance, it boils down to the unity of our people to safeguard our country,” Tsai said during a training inspection Saturday.
”This training mission implements the spirit of all-out defense,” she added. ”Every reservist … has to assume that war could happen in their hometowns.”
Den anda som ovanför översätts till ”totalförsvar” (all-out defense), beskrivs som enförbättring av militära kunskaper och färdigheter bland hela den taiwanesiska befolkningen, för att underlätta en mobilisering av allmänheten när behov uppstår.
Detta märks även på nyligen genomförda förändringar i reservstyrkornas utbildning och träning. I början av mars meddelade Taiwans militär att varje reservist nu kommer utbildas kallas in till övningar som pågår i fjorton dagar, snarare än mellan fem och sju dagar som tidigare.
Enligt den officiella nyhetsbyrån Central News Agency, kommer denna utbildning ske utan vilodagar och med fokus på vapenhantering.
Today I went to support our reservists & see our new military reserve training for myself. Facing a growing authoritarian threat, the people of #Taiwan are committed to defending our nation & way of life. pic.twitter.com/eZgQggukXk
— 蔡英文 Tsai Ing-wen (@iingwen) March 12, 2022
Sedan det ryska invasionsförsöket av Ukraina, har en ny utformning av Taiwans militära strategi varit ett dominerande ämne i såväl parlamentet som tv-debatter. Enligt Wall Street Journal har fokus legat på nödvändigheten att utveckla samma slags ”gerillakrigföring” som hittills tjänat Ukraina så väl.
Parlamentets försvarsutskott godkände tidigare denna månad en motion om att effektivisera landets luftvärn, med möjlig inkludering av handhållna vapen som Javelin och Stinger vilka har varit vanligt förekommande på det ukrainska slagfältet.
Wang Ting-yu, en parlamentariker som varit med och utformat motionen, påpekar hur dessa vapensystem mot militärflyg och stridsvagnar även i enskilda soldaters händer haft en stor avskräckande effekt på de ryska trupperna.
Han uppmanade även till snabbare inköp och leverans av de fyra drönare av modell MQ-9 Reaper, som USA 2020 godkände för försäljning till Taiwan.
Attackdrönare framstår överlag som en ny prioritet. En inhemsk tillverkare ska senare i år påbörjar produktionen av drönare som exploderar när de når sina mål.
Vid sidan av att bygga upp lager av drönare, så har nödvändigheten av att tillverka och lagra även andra vapenslag understrukits. I händelse av en kinesisk invasion, kan det av geografiska anledningar nämligen bli problematiskt för utomstående att förse den taiwanesiska militären med vapen som samma vis som varit fallet i Ukraina.
Därför, rapporterar Wall Street Journal, har militärens institut för forskning och utveckling enligt rapporter i februari som målsättning att fördubbla sin årliga tillverkning av en rad robotar, kryssningsroboten Hsiung Sheng och supersoniska roboten Hsiung Feng III.
Analytiker pekar även på nödvändigheten för Taiwan att slå vakt om leveranskedjor och säkra den egna tillgången på energi och livsmedel.
Men enligt många krävs mer ändå för att öka Taiwans beredskap. I en uppmärksammad artikel i mitten av mars efterlyste Lee Hsi-min, pensionerad stabschef för landets armé, tillsammans med en amerikanska analytiker införandet av en civilstyrka modellerad efter Ukrainas ”Territorial Defense Force”, ett slags hemvärn som agerar på lokal nivå och vars motsvarigheter även går att hitta i länder som Polen och Estland.
Tillsammans med en amerikansk analytiker, argumenterar den tidigare taiwanesiska stabschefen för att en sådan styrka vore en ännu tydligare signal än dyra vapenaffärer på att landets befolkning är redo att till varje pris försvara sig mot yttre angrepp.
Detta skulle i sig medföra en betydande avskräckande effekt på samma vis som i Ukraina, i form av en varning om att det inte ens efter en lyckad invasion skulle vara möjligt att behålla kontrollen av ön, menar Lee i sin text på plattformen War on the Rocks:
As Russian forces are likely to discover if they do manage to overwhelm Ukraine’s military defenses, a foreign invader cannot attain its ultimate goal — political control — until it pacifies the population. A properly organized, trained, and equipped territorial defense force, employed to wage a prolonged insurgency, makes establishing and exercising population control vastly harder. Hopefully, the prospect of waging a prolonged war for hearts and minds will convince a potential aggressor that an invasion is unlikely to work at a price it is willing to pay. And if deterrence fails, a territorial defense campaign can rally international support as well as buy time for outside forces to intervene.
En sådan fristående styrka, som opererar tillsammans med Taiwans försvarsministerium, skulle enligt textförfattarna i sig tjäna till att starka befolkningens moral och delaktighet i att försvara landet.
Detta vore särskilt effektivt nu, då många taiwaneser sägs notera och inspireras av den skillnad som relativt enkelt utrustade ukrainska förband som står utanför militärens reguljära styrkor har gjort för att stoppa Rysslands armé.
Det understryks samtidigt att ledarskap och resurser krävs för att ta vara på detta momentum då vare sig vapen, ammunition eller kunskap om hur vapen används finns bland befolkningen på Taiwan i samma utsträckning som exempelvis i USA.
Då Taiwan länge var en militärdiktatur – ett närmare fyra årtionden långt undantagstillstånd lyftes först 1987 – så finns förvisso en inbyggd skepsis mot att ge militären stort inflytande och makt över samhället.
Detta skapar i sin tur en risk för politiker och partier som fattar försvarspolitiska beslut. Att gå för fort fram kan resultera i bakslag, följt av minskat stöd från en missnöjd väljarkår.
Men samtidigt tyder alla tillgängliga undersökningar på en hög försvarsvilja i Taiwan, som dessutom har vuxit betydligt sedan den ryska invasionen av Ukraina.
Enligt den lokala tankesmedjan Taiwan International Strategic Study Society uppger 70,2 procent av befolkningen nu att de är villiga att försvara landet mot kinesisk militär aktion, jämfört med 40,3 procent i slutet av december i fjol.
Böcker om överlevnad och krigföring märks nu i toppen av försäljningslistorna i Taiwan.
Hsiao Bi-khim, Taiwans de facto ambassadör i USA, förklarade nyligen i en artikel i Washington Post hur situationen i Ukraina lett till en större vilja än någonsin tidigare bland taiwaneser att försvara hemlandet och sitt demokratiska levnadssätt.
My views shared here. https://t.co/7BcLL1s8v2
— Bi-khim Hsiao 蕭美琴 (@bikhim) March 25, 2022
Som nämndes i inledningen, så avvecklades den taiwanesiska värnplikten ungefär samtidigt som den svenska. Men till skillnad från Sverige så har Taiwan, på grund av det växande hotet från Kina, ökat sina försvarsutgifter betydligt på senare år.
Taiwan spenderar nu 2,1 procent av BNP på militärbudgeten. Tsai Ing-wen har lovat att denna andel ska öka till tre procent, vilket dock beräknas ta några år på grund av allehanda byråkratiska köttkvarnar och långbänkar.
För ett årtionde sedan var Sveriges ekonomi betydligt större än den taiwanesiska. Men tack vare en fortsatt god tillväxt även under pandemin, så är Taiwans ekonomi i dag drygt 10 procent större än den svenska.
I rena tal budgeterade Taiwan drygt 17 miljarder dollar för militära utgifter i år, vilket är mer än någonsin tidigare.
Vid sidan av det godkändes i januari extra försvarsutgifter på 8,6 miljarder dollar under en period om fem år, som ska gå till olika vapenslag och för att öka den asymmetriska förmågan. Detta inkluderar satsningar på långdistansrobotar som kan slå mot militära mål i Kina.
Sveriges militärbudget ligger i dagsläget på 1,3 procent av BNP, vilket som en jämförelse i samma valuta utgör drygt sju miljarder dollar.
Taiwans försvarsutgifter är alltså 2,6 gånger större än Sveriges. Lägg därtill justering för köpkraft – framför allt de betydligt lägre lönenivåerna – och det blir tydligt att den taiwanesiska militären har mycket stora resurser.
Men dessa utgifter och satsningar är inga nyheter. Alla som följer regional säkerhetspolitik vet att Taiwan tar denna fråga på allvar.
Det riktigt intressanta är hur kriget i Ukraina förändrar den mycket mer välfinansierade taiwanesiska arméns utformning och strategi, samt vad detta kan betyda för riskaptiten i Peking.
