Folkets dagblad om Ryssland och Ukraina
Förstasida på Folkets dagblad online, lunchtid svensk tid, nästan tio timmar efter Rysslands attack mot Ukraina. Huvudnyheten är Xi Jinpings uppmaningar att främja kinesiska vintersport; korta notis om "observerade explosioner i Ukraina" finns att hitta först längre ner på sidan.

Så reagerar Kina på den ryska attacken mot Ukraina

24 februari, 2022

Som allt fler börjat frukta, så tog sig rysk trupp in i Ukraina på bred front denna morgon. Attacken föregås av ett närmande mellan Ryssland och Kina, som av allt att döma har varit en förutsättning för president Vladimir Putins vågspel.

I början av februari skrev Kinamedia närmare om Putins möte med Kinas president Xi Jinping i samband med invigningen av vinter-OS. Där ställde Xi bakom delar av de orimliga krav som Putin utfärdat till väst, bland annat ett stop på NATO:s utvidgning i form av ytterligare medlemsländer.

Förra veckan skrev jag mer ingående om andra beståndsdelar av närmandet de två staterna emellan. Vid sidan av diplomatiskt stöd, tecknades i februari även en rad ekonomiska samarbetsavtal som innefattade rysk export av olja och gas till Kina värda över 1 000 miljarder kronor.

Dessa avtal har varit ett viktigt steg i ledet att förbereda den ryska ekonomin från de sanktioner som oundvikligen följer på en attack mot Ukraina.

Men som jag noterade i denna veckas upplaga av Kinamedia nyhetsbrev, så började Kina sväva på målet när det blev tydligare att en omfattande rysk invasion var i görningen.

Nu i helgen sade utrikesminister Wang Yi vid säkerhetskonferensen i Munchen att varje lands självständighet och territoriella integritet måste respekteras och skyddas, samt att detta även omfattar Ukraina.

Kommentaren var det tydligaste tecknet dittills på att Kina vill undvika väpnad konflikt. Men bara några dagar innan hade även Xi Jinping gett uttryck för samma hållning i ett telefonsamtal med Frankrikes president Emanuel Macron, där Xi efterlyste dialog och en diplomatisk lösning på krisen.

Kina har nämligen föga att tjäna på en rysk attack mot Ukraina. En sådan innebär nämligen att Peking, i mer eller mindre utsträckning, måste välja sida mellan Ryssland och väst.

Och detta är man inte intresserad av. Snarare vill det kinesiska ledarskapet behålla nuvarande merkantilistiska relation till alla inblandade parter, och fortsätta bedriva den strategiska tvetydighet som hittills tjänat Kina under Xi Jinping så väl.

Jude Blanchette och Bonny Lin förklarade nyligen denna svåra balansgång väl i artikeln ”China’s Ukraine Crisis” i Foreign Affairs:

The Ukraine crisis is primarily a standoff between Russia and the West, but off to the side, another player stands awkwardly: China. Beijing has tried to walk a fine line on Ukraine. On one hand, it has taken Russia’s side, blaming NATO expansion for causing the crisis and alleging that U.S. predictions of an imminent invasion are aggravating it. On the other hand, especially as the risk of military conflict has grown, it has called for diplomacy over war.

If Beijing had its way, it would maintain strong ties with Moscow, safeguard its trade relationship with Ukraine, keep the EU in its economic orbit, and avoid the spillover from U.S. and EU sanctions on Moscow—all while preventing relations with the United States from significantly deteriorating. Securing any one of these objectives may well be possible. Achieving all of them is not.

Artikeln framhåller även att Kina riskerar relationen med Europa samt faktiska påföljder från USA, om man kommer till Rysslands räddning för att stävja effekterna av västerländska sanktioner.

Samtidigt riskerar man sitt viktigaste strategiska partnerskap – nämligen det med Ryssland – om man backar bort från sin tidigare uppbackning av Moskva.

Det är fullt möjligt att Putin i själva verket har utnyttjat och överraskat Xi. Han lär knappast så tidigt som i början av februari ha avslöjat sina invasionsplaner – men samtidigt fått det diplomatiska och ekonomiska stöd från Kina som behövs för att genomföra dem.

Oavsett vilket, så är det intressant att titta närmare på hur Kina reagerar nu när attacken väl är i full gång. I kinesiska medier är det relativt tyst om händelsen. Flera timmar efter att ryska trupper gått över Ukrainas gräns så gick det fortfarande inte att läsa om attacken i flera av landet största statliga medier.

Detta har sannolikt två anledningar. Dels så var man helt enkelt inte förberedd på att en attack skulle ske, vilket ger ytterligare vatten på kvarnen till argumentet att Moskva inte avslöjat planerna till Peking i förväg, eller i alla fall inte särskilt lång tid i förväg.

Dels så har man från kinesiska myndigheters håll ännu inte bestämt sig för vilken sida man ska ta i konflikten, eller åtminstone inte hur man ska framställa saken i landets medier.

På tal om sociala medier – som ovanstående twittrare mycket riktigt påpekar är den främsta nyhetskällan för Kinas invånare i dag – så har man även där infört mycket strikta linjer om vad som får skrivas, tyckas och tänkas.

Instruktionerna, som utfärdades för ett par dagar sedan, uppmanar att ingen tydlig ställning för någon av parterna som är i konflikt med varandra ska tas på sociala medier. Detta gäller alltså statliga medier och tjänstemäns aktivitet på sociala medier, men fungerar samtidigt som riktmärke för censuren.

Men hur ser det då ut i diplomatiska sammanhang, där det helt enkelt inte går att hålla tyst? Jo, även där undviker Kina att tydligt välja sida, även om de kinesiska tjänstemännen i sina uttalanden helt klart lutar åt ena hållet.

Peking har förvisso inte omfamnat den ryska attacken, eller tagit efter Moskvas erkännanden av utbrytarrepublikerna i östra Ukraina. Man efterlyser dessutom fortfarande en diplomatisk lösning på konflikten.

Men samtidigt gör man sitt bästa för att framställa NATO i allmänhet och USA i synnerhet som de verkliga orsakerna till det pågående kriget. Detta genom koordinerade budskap i FN och från utrikesministeriet på hemmaplan.

Genom att undvika att tydligt välja sida, hoppas alltså Kina kunna behålla en god relation med väst samtidigt som man fortsätter utveckla dito med Ryssland. Minns väl att Kina 2014 i FN:s säkerhetsråd lade ner sin röst angående en folkomröstning på Krim, snarare än att vare sig rösta för eller emot.

Ett liknande agreande kan alltså förväntas denna gång. Men som bland annat Deutsche Welles mycket duktiga korrespondent William Yang påpekar, så får detta i sig Kina att sticka ut.

Ovannämnda extrainkallade möte i FN:s säkerhetsråd nämns även i Deutsche Welle. Det framhålls hur övriga länders representanter nästan uteslutande fördömde attacken i hårda ordalag, medan Kinas FN-ambassadör Zhang Jun inte alls nämnde Ryssland agerande, utan istället uppmanade till lugn och fredliga lösningar i ”Ukraina-frågan”.

Detta ser givetvis inte särskilt bra ut i många andra aktörers ögon. Särskilt inte i kombination med den ekonomiska livlina som Kina de facto erbjuder Ryssland i form handelsavtal, finanssamarbeten samt lån och investeringar.

Financial Times understryker mycket riktigt hur Ryssland är världens i särklass allra största mottagaren av lån från statliga kinesiska finansinstitutioner, vilket hänger samman med den stora kinesiska olje- och gasimporten från landet:

Financial analysts and geopolitical experts believed China would probably help Russia weather those sanctions, mostly through resource deals and lending by several state-owned banks, while seeking to avoid damage to its own economic and financial interests.

“The level of Chinese support for Russian actions could be an influential factor in shaping an evolving crisis,” said Tom Rafferty, a Beijing-based analyst with the Economist Intelligence Unit.

(…)

Russia is by far Beijing’s biggest recipient of loans from official sector institutions, totalling as much as $151bn between 2000 and 2017, according to AidData, an international research lab at the College of William & Mary in Virginia.

Those included $86bn of non-concessional and semi-concessional debt from China’s state-owned policy banks and commercial banks — mostly loans collateralised against future receipts from oil exports.

Dessutom har Kina varit tydliga i sitt motstånd mot alla former av sanktioner mot Ryssland. Argumentet för denna hållning är att sanktionerna ändå inte löser några problem.

Peking menar att ett årtionde av sanktioner mot Ryssland inte har gjort något för att sätta stopp för det lågintensiva krig som under tiden pågått i Ukraina. Man bortser därmed från det egentliga syftet med sanktioner, som ofta inte är att få till en omedelbar lösning, utan att med tydlighet markera vad som är rätt eller fel.

Det verkliga syftet med Kinas önskan om uteblivna sanktioner är givetvis att dessa sanktioner även kan spilla över på kinesiska ekonomiska intressen. Detta dels med tanke på Kina och Rysslands närmande, dels på grund av att även kinesiska aktörer måste följa sanktionerna för att inte bli avskurna från det internationella bank- och finanssystemet.

Räkna med att Kina kommer fortsätta undvika att tydligt välja sida offentligt, samtidigt som man kommer hålla Ryssland under armarna ekonomiskt och politiskt, inte minst genom att avleda en så stor del som möjligt av skulden på USA och NATO.

Räkna även med att Kina granskar omvärldens reaktion på den ryska attacken mycket noga. Den ger nämligen en fingervisning av vad man själv kan vänta sig, om Peking en dag beslutar sig för att agera militärt mot Taiwan.

Senaste på Kinamedia

Kinamedias nya artiklar direkt till din inkorg

Gör som 768 andra, prenumerera du med.

Lyssna på Kinamedia: Nya kalla kriget

App Icon Apple Podcasts

Translate article