Jojje OlssonI skrivande stund ligger Kina i topp av medaljligan i vinter-OS i Peking. Detta efter att freestyleåkaren Gu Ailing, även känd som Eileen Gu, tog sin första guldmedalj i hopp.
Även om Kina sannolikt inte kommer ligga först i medaljligan när spelen är över, så har man redan tagit tre guldmedaljer jämfört med bara en under förra vinterolympiaden i Pyeongchang 2018. En del av förklaringen till detta är att man har värvat flera utländska vinteridrottare att representera Kina.
Gu Ailing är en av dessa, även om hon delvis har kinesisk bakgrund. Gu föddes och växte upp i USA, med en amerikansk far och en kinesisk mor samt en kinesisk mormor som var mycket närvarande under hennes tidiga år.
I regel spenderade Gu sina somrar i Peking, och talar därför såväl kinesiska som engelska flytande med dialekt. Under vintrarna var hon dock i USA, främst i Colorado där familjen var bosatt. Det innebär alltså att hon hade tillgång till utrustning, faciliteter, tränare och andra möjligheter som inte är särskilt vanligt för kvinnliga idrottare i Kina, i alla fall inte för ett årtionde sedan.
Som född och uppvuxen i USA så var Gu Ailing amerikansk medborgare. Eftersom Kina inte erkänner dubbla medborgarskap, så fanns det ingen möjlighet för Gu att få ett kinesiskt pass utan att överge sitt amerikanska.
Men när det stod klart att Gu som 15-åring var världsledande i sin sport, så verkade kinesiska myndigheter villiga att göra ett undantag. The Economist publicerade förra veckan en lång profil på Gu och omständigheterna kring hennes beslut att tävla för Kina istället för USA, i en tid av växande geopolitisk rivalitet mellan de två stormakterna.
Där framkommer bland annat hur hon 2019 – bara en vecka efter att hon vunnit en tävling för USA – träffade president Xi Jinping i Peking, och fick veta att hon hade möjlighet att bidra till Kinas så kallade nationella återfödelse genom att tävla för landet i OS på hemmaplan:
On February 1st 2019, less than a week after singing the “Star-Spangled Banner”, Gu reappeared in Beijing at an audience with Xi Jinping, China’s leader. The American teenager was now wearing a red-and-white Team China uniform, her bleached-blonde hair falling over the red five-star flag stitched on its front. Among the assembled athletes at the national winter-sports training centre, Gu stood in the front row, just a few feet from Xi, listening intently as he urged them to win honour for the motherland when it hosted its first Winter Olympics. “This is a once-in-a-century opportunity,” Xi told them. Their success, he said, was vital to “the nation’s great rejuvenation”.
Detta framstår vid en första anblick kanske inte som särskilt märkligt. Att idrottare tävlar för andra nationer är där de föds är ju inget unikt. Vem minns väl inte Ludmilla Engqvist, eller för den delen Armand Duplantis, som ju likt Gu Ailing föddes i USA men numera representerar Sverige?
Det finns dock ett par anmärkningsvärda skillnader här. Exempelvis noterar The Economist hur statliga kinesiska medier triumferat basunerade ut Gu Ailings ”konvertering” från amerikanskt till kinesisk medborgarskap, som en del av kinesiska idrottstjänstemäns ”naturaliseringsprojekt” för att skapa en stark OS-trupp.
Tjänstemännens uppgift har helt enkelt varit att inför vinter-OS identifiera och försöka locka över idrottare av kinesisk härkomst.
Detta är i sin tur intressant av två orsaker. Till att börja med så är kinesiska myndigheter annars extremt konservativa vad gäller att ge medborgarskap till utlänningar. Enligt The Economist så fanns det 2010 – det senaste året med officiell statistik – endast 1 448 naturaliserade kinesiska medborgare bland en befolkning på 1,3 miljarder.
Vice News publicerar statistik som gör gällande att det i fjol fanns 17 000 så kallade ”naturaliserade utländska invånare” i Kina.
Oavsett vilket så har USA som en jämförelse under det senaste årtiondet beviljat nya medborgarskap till 720 000 personer varje år.
Vidare så erkänner Kina som sagt inte dubbla medborgarskap. Och enligt de olympiska stadgarna så måste en idrottare ha medborgarskap i de länder de representerar.
Dock har Gu Ailing undvikit svara på frågor om huruvida hon har övergett sitt amerikanska medborgarskap. Är det så att kinesiska myndigheter har gett henne ett pass stick i stäv med sina egna lagar, eller bortser Internationella olympiska kommittén helt enkelt från sina egna regler?
Det senare är i alla fall fallet vad gäller Kinas hockeylag, på både herr- och damsidan. I det herrlag som representerar Kina i ishockey, är 15 av 25 spelare födda utomlands. Av dessa har dessutom en handfull ingen kinesisk påbrå över huvudtaget.
The first 15 in the 🇨🇳 men’s ice hockey team member list are all foreign-born but now ‘naturalized’.
Have 🇺🇸 Jeremy Smith, 🇺🇸 Jake Chelios, etc given up their original passports?
The 15th one, Enlai Zheng, was originally Canadian Ty Schultz, whose sis Nina Schultz had
2/n pic.twitter.com/flSPwh7182
— Byron Wan (@Byron_Wan) January 30, 2022
Mest uppmärksamhet i denna trupp har den amerikanska spelaren Jake Chelios dragit. Detta delvis då han är son till Chris Chelios, en av världens genom tidernas bästa hockeyspelare som spelat 1 651 matcher i NHL och har vunnit flera Stanley Cup.
Chris Chelios har vunnit VM-guld och OS-silver för USA; nu representerar hans son alltså Kina.
Den enda koppling Jake Chelios har till Kina, är att han bott där i tre år och spelat hockey på klubbnivå i Kunlun Red Star, som de flesta spelarna i det kinesiska OS-laget kommer från.
Till Reuters säger Jake Chelios att han aldrig trodde han skulle representera Kina eller något annat lag i de olympiska spelen, men vill vinna för landet bland annat eftersom han gillar kinesisk mat:
”No I didn’t,” laughed Chelios, when asked if he ever thought he would be playing at an Olympics wearing a China jersey. ”Since we’ve been over here for three years you start to feel a closeness to China.
”We’ve been eating Chinese food, living the Chinese culture so there’s a certain closeness you feel with China and you start to feel you want to win for them.”
All the foreign born players have been given Chinese names and wear red and yellow uniforms.
Det ser likadant ut i Kinas kvinnliga lag. Vice noterar att bland de 48 spelare som representerar de båda kinesiska ishockeylagen, så är 28 stycken födda utomlands och sex stycken har inga som helst familjeband till Kina.
Liksom Gu Ailing, så avstår även merparten från hockeyspelarna att svara på frågor huruvida de har gett upp sina tidigare medborgarskap.
The Diplomat spekulerar djupare i huruvida IOK i själva verket har gjort ett undantag som innebär att icke-medborgare får tävla för Kina:
Both the Olympic Charter and the IIHF regulations state that athletes competing for a country at the Olympics must be nationals of that country. However, Chinese citizenship laws are notoriously strict, and explicitly do not recognize dual citizens. Being naturalized as a Chinese citizen is exceedingly rare, and usually requires an applicant either to have immediate family with Chinese nationality or to possess permanent residency in Chinese territory, qualifications that a majority of the hockey players in question do not have. Alternatively, foreigners can naturalize for “legitimate reasons,” an exclusive window just wide enough to potentially let some otherwise ineligible athletes through.
In order for the announced Chinese roster to be accurate, one of these facts has to yield. One possibility is that foreign-born players were required to renounce their citizenships and be naturalized as Chinese citizens, for “legitimate reasons.” Alternatively, it is possible that the International Olympic Committee (IOC) and the IIHF have made an exception, permitting non-nationals to compete for China. The last possibility is that China is the one making an exception, granting foreign Olympic athletes some form of dual citizenship to be eligible for the Games. Regardless of what the reality is, athletes and officials alike are remaining tight-lipped about the situation.
Givetvis finns det flera personliga incitament för idrottarna som gör att de av fri vilja väljer att representera Kina. Jake Chelios och flera av hans lagkamrater hade aldrig fått uppleva en olympiad från insidan om det inte vore för denna möjlighet.
Gu Ailing har vidare blivit en kinesisk superstjärna, och landets i särklass mest kända och populäraste vinteridrottare. Hon har 2,6 miljoner hängivna följare på mikrobloggen Sina Weibo, vilket är långt mer än på Instagram.
Själv har Gu också sagt att hon hoppas kunna inspirera en ny generation unga kinesiska vinteridrottare. Ett ädelt motiv, som det sannolikt ligger en hel del i, även om sponsorkontrakt och kändisskap säkert också gör sitt till.
Men vid sidan av uniform och flagga så är det andra saker som förändras för de idrottare som väljer att representera Kina. Gu Ailing har tidigare varit väldigt frispråkig om sociala orättvisor kring Black Lives Matter eller feminism.
Dock har hon inte sagt ett ord kring politiska eller sociala förhållanden i Kina, inklusive det folkmord som just nu pågår mot etniska minoriteter i Xinjiang.
Hon och hennes familj är medvetna om denna balansgång, varför de nu inte längre heller låter sig intervjuas av utländska medier förutom under vissa villkor.
The Economist noterar att Gu Ailing inte vill ge en intervju till deras långa profil, då hennes mor Gu Yan framhåller att dotterns karriär vore ”förstörd” om det framstod i medier som att Gu Ailing är kritisk till tillståndet för mänskliga rättigheter i Kina:
Gu and her mother declined requests for an interview for this story. Through Gu’s American agent, Tom Yaps, Gu Yan said the family would not take part unless they could review the entire article before publication – to guarantee that no criticism of China appeared in the text. “I understand how unconventional a request that is,” Yaps said, but political sensitivities were making them “very cautious”. Gu Yan, he told me, feared that “if [Eileen] participates in an article that has two paragraphs critical of China and human rights, that would put her in jeopardy over there. One thing and a career is ruined.”
Detta är givetvis något som ingår i paketet. Att göra sig beroende av Kina, oavsett om det är ekonomiskt eller idrottsligt, kommer alltid med en rad politiska villkor.
