Danmarks utrikesminister Jeppe Kofod meddelade under gårdagen att landet inför en diplomatisk bojkott av vinter-OS i Peking. I samma andetag som han offentliggjorde att den danska regeringen inte kommer skicka några representanter till olympiaden, så framhöll han också hur det inte är någon hemlighet att man i Danmark är oroade över situationen för mänskliga rättigheter i Kina.
Beslutet kommer efter att EU under ett möte i franska Brest denna vecka inte kunnat komma överens om ett gemensam diplomatisk bojkott. Jeppe Kofod underströk samtidigt hur den danska regeringen aktivt har jobbat för att försöka få till stånd just en sådan gemensam bojkott mot vinter-OS inom unionen.
Ett land som sannolikt har motsatt sig detta danska försök är Sverige. Då svenska myndigheter i början av denna vecka meddelade att man inte kommer skicka någon representant till Peking, så underströk idrottsminister Anders Ygeman samtidigt tydligt att beslutet beror på den pågående pandemin och att det inte på något vis handlar om en diplomatisk bojkott.
Nu kommer detta visserligen inte som någon överraskning. Redan på julafton sade utrikesminister Ann Linde i en intervju med Svenska dagbladet att hon inte kommer åka till Peking i samband med olympiaden, och svarade på en rak fråga att andra regeringsföreträdare ”knappast” så heller kommer att göra.
Linde sade också att det inte går att få någon enighet inom EU angående en bojkott av spelen. Ändå är det intressant att titta närmare på hur pass annorlunda Sverige och Danmark har hanterat frågan, samt hur detta placerar de båda länderna i två distinkt olika läger.
Den danska positionen behövs knappast förklaras närmare. Regeringen motsätter sig de övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Kina, och kommer därför inte åka till Peking för att närvara vid olympiaden.
Det svenska tillvägagångssättet kan i jämförelse beskrivas som att vilja ha kvar kakan och äta den, eller i alla fall slippa ta ställning på ett vis som riskerar reta upp den kinesiska regimen. Därför stannar man hemma från olympiaden, men uppger specifikt att detta endast beror på Covid-19.
Beslutet har lett till kritik från oppositionen. Kritiken har sammanfattas i debattartiklar, men går på ett ännu mer förtjänstfullt vis att ta del av via den interpellationsdebatt som under gårdagen hölls i riksdagen angående detta.
Där ställer ledamöterna David Josefsson (M) och Hampus Hagman (KD) idrottsminister Anders Ygeman mot väggen. Debatten är förutom informativ även mycket underhållande, och kan ses i spelaren nedan eller via Riksdagens hemsida med komplett transkribering.
För att sammanfatta den 25 minuter långa debatten mycket kort, så börjar Anders Ygeman med att framhålla hur beslutet att inte åka till vinter-OS i Peking är att jämställa med beslutet att inte heller åka till olympiaden i Tokyo förra sommaren.
Hans främsta försvarspunkt mot de två debattörerna – som Ygeman återkommer till flera gånger – är att den svenska regeringen minsann åkte till OS i Peking 2008, när en koalition innehållandes såväl Moderaterna som Kristdemokraterna styrde Sverige.
Vidare ifrågasätter idrottsministern huruvida de båda motdebattörerna egentligen har stöd av sina partier i detta viktiga beslut.
Efter att David Josefsson och Hampus Hagman klargjort att deras respektive partier förespråkar en diplomatisk bojkott tillsammans med den grupp av demokratier som redan meddelat en sådan, och förklarat att den politiska situationen i Kina har förvärrats dramatiskt sedan 2008, så påpekar Hagman en viktig sak.
Nämligen att det svenska beslutet de facto tar ställning för att man inte tar ställning genom en diplomatisk bojkott.
Genom att explicit framhålla hur den uteblivna närvaron inte rör sig om en diplomatisk bojkott, så har regeringen aktivt förmedlat att övergreppen mot mänskliga rättigheter eller det politiska tillståndet i Kina inte spelar någon roll för beslutet.
Vidare framhåller Josefsson hur talande det är att utrikesministern har skickat fram idrottsministern för att i början av veckan framföra och under gårdagen debattera regeringens ställning i frågan. Som vi såg ovan så handlade det ju i Danmarks fall om utrikesministern.
Sannerligen verkar Ann Linde inte vara särskilt insatt i frågan alls. I intervjun med Svenska dagbladet på julafton så uppgav hon de häpnadsväckande uppgifterna att såväl Norges utrikesminister som Frankrikes president Emmanuel Macron kommer åka till OS i Peking.
I intervjun, som ligger bakom betalvägg, citeras Ann Linde på följande vis:
Men är inte det en svensk diplomatisk bojkott då?
– Vi pratar inte alls om bojkotter eller liknande. Jag konstaterar att min norska kollega åker. De har en annan syn på det och tycker att det är viktigt att stötta sina idrottare, men den norska utrikesministern har sagt att hon kommer att ha möten där hon tar upp svåra frågor. Samtidigt åker Frankrikes president Macron.
Om Linde har blivit felciterad, inte vet vad hon pratar om eller vet någon vi andra vet är svårt att bedöma.
Jag har i alla fall inte lyckats bekräfta att den norska utrikesministern planerar vara på plats i Peking, och Macrons närvaro vore ingenting mindre än en världsnyhet. Så långt har mig veterligen endast ledarna för Ryssland och Kazakstan uppget sin intention att åka dit.
Med detta sagt så är Sveriges agerande i frågan på intet vis unikt. Tvärtom så kommer sannolikt merparten av världens regeringar att göra likadant; inte skicka några representanter men heller inte gå ut med att det rör sig om någon diplomatisk bojkott.
Vid sidan av Danmark så innefattar de länder som officiellt meddelat att de inför diplomatisk bojkott mot vinter-OS vid sidan av USA även Storbritannien, Kanada, Australien, Belgien, Litauen och Nya Zeeland.
Sedan finns det flera länder vilka kan bedömas som gränsfall. Japan meddelade tidigt att man inte kommer skicka några regeringsföreträdare till olympiaden, eftersom man anser det viktigt att Kina garanterar politiska och civila rättigheter samt respekterar mänskliga rättigheter och lagstyre.
Alltså ett liknande uttalande som Danmark med skillnaden att den japanska kabinettsekreteraren tillade att man ”inte avser använda sig av den specifika frasen”, med hänvisning till olympisk bojkott.
Sedan har vi Hollands regering, som också under gårdagen bekräftade att man inte kommer närvara i Peking.
Även från holländskt håll uppgavs Covid-19 vara den främsta orsaken till beslutet, samtidigt som man även uttryckte missnöje över hur pandemirestriktionerna innebär att man inte kan genomföra möten om situationen kring mänskliga rättigheter som hade varit nödvändiga för att det skulle känna meningsfullt att skicka en regeringsdelegation.
Från den svenska regeringen hörs dock ingenting sådant. Här är istället praktiska skäl med tanke på den rådande situationen kring Covid-19 den enda anledning som uppges av idrottsministern.
Och i riksdagen försvarar idrottsministern agerandet med att Kina har varit en enpartistat sedan 1949, men att alliansregeringen ändå var på plats under sommar-OS i Peking för fjorton år sedan och därför inte har mandat att ifrågasätta hur saken hanteras i dagsläget.
