Jojje OlssonPresident Joe Biden meddelade nyligen att USA:s trupper ska vara ute från Afghanistan innan 31 augusti. Samtidigt har talibanernas stridshärdade styrkor skördat nya framgångar på slagfältet, och det framstår nu enbart som en tidsfråga innan de återtar kontrollen över hela landet.
Som jag skrev i artikeln ”Kina kan komma att skicka in trupper när USA lämnar Afghanistan” i maj, så råder det i Peking en viss nervositet inför denna utveckling.
Afghanistan har nämligen en 90 kilometer lång gräns mot regionen Xinjiang. Talibanernas laglösa och extremreligiösa styre riskerar inte bara ökad handel med vapen och droger över gränsen; det kan även skänka islamistiska krafter en ny bas för mobilisering mot Xinjiang.
När talibanerna styrde Afghanistan för ett par årtionden sedan, fanns en utbredd oro i Peking för att Kabul tog emot uigurer som flydde förtrycket i Xinjiang och utbildade dem militärt. Även efter att talibanerna 2001 förlorade makten, har rapporter kommit om hundratals uigurer som tränats av islamistiska extremister i Afghanistan och satts in i strider främst i Syrien.
I fjol uppskattade FN:s säkerhetsråd att omkring 500 militanta uigurer fortfarande finns kvar i Afghanistan.
Men just innan talibanerna förväntas återta makten så har rörelsens ledarfigurer utfärdat en rad försäkringar om sin vänliga inställning till Kina. Man säger sig nu vilja skydda kinesiska investeringar och förbjuda uigurer att verka i landet.
Talibanernas talesman Suhail Shaheen citerades i veckan på följande vis i South China Morning Post:
“We welcome them. If they have investments of course we ensure their safety. Their safety is very important for us,” he said by phone.
Suhail also said the Taliban would no longer allow China’s Uyghur separatist fighters, some of whom had previously sought refuge in Afghanistan, to enter the country.
(…)
Suhail said following the departure of US troops it was “necessary [to] hold talks” with China, the biggest investor in Afghanistan.
“We have been to China many times and we have good relations with them,” Suhail said. “China is a friendly country that we welcome for reconstruction and developing Afghanistan.”
Tidningen konstaterar vidare att Afghanistan sitter på ”världens största oexploaterade reserver” av koppar, kol, järn, gas kobolt, kvicksilver, guld, litium och torium till ett värde av över en biljon dollar.
Kinesiska företag har redan miljardkontrakt på oljeborrning i landet, samt rättigheter att verka i en viktig koppargruva just utanför Kabul.
Också Wall Street Journal citerar talesmannen Suhail Shaheen, som framhåller att talibanerna i början av fjolåret ingick ett avtal med USA i Doha om att inte låta Afghanistan användas som bas för fientliga aktiviteter mot andra länder, eller motta några flyktingar utanför ramarna för internationell lag.
Shaheen upprepade att dessa löften även innefattar sådana aktiviteter mot eller flyktingar från Kina.
Vad gäller förföljelsen mot uigurer i Xinjiang, så säger Shaheen att man avser hjälpa sina muslimska trosfränder genom ”politisk dialog med Peking”. Han sade vidare att talibanerna inte i detalj känner till vad som sker i regionen.
Uttalandet är helt i linje med ännu en talibansk tjänstemän som Wall Street Journal citerar i samma artikel. Denne menar att talibanerna visst bryr sig om förtryck mot muslimer runtom i världen, vare sig det handlar om Palestina, Myanmar eller Kina.
Dock, säger tjänstemannen, så planerar talibanerna inte att ”lägga sig i Kinas inre angelägenheter”.
Denna mening är en upprepning av Pekings retorik, och ger vid handen att rörelsen – i likhet med andra muslimska regeringar – för tillfället har bestämt sig för att ignorera förföljelserna i Xinjiang i utbyte mot potentiella kinesiska investeringar.
Samtidigt noterar Wall Street Journal den svåra balansgång som en fundamentalistisk rörelse likt talibanerna tvingas gå mellan att å ena sidan uppehålla sina globala islamistiska ambitioner, å andra sidan locka kinesiska investeringar och övertyga Peking om att man inte utgör ett hot när talibanerna väl installerat sig i Kabul igen.
Hur denna balansgång går kommer vi sannolikt bli varse om snart. USA:s underrättelsetjänst bedömer att Afghanistans nuvarande regering kommer kollapsa inom sex månader efter det amerikanska tillbakadragandet.
Kinesiska akademiker menar gärna att talibanerna denna verkligen vill skapa en god relation med Kina.
Andra bedömare menar istället att talibanernas ideologi inte har förändrats sedan de senast hade makten, och de därför sannolikt återigen kommer att husera såväl militanta uigurer som andra islamistiska grupper.
I Peking har man å sin sida alltid tvivlat på talibanernas vilja eller till och med förmåga att hålla sina löften i denna fråga.
Med USA ute ur bilden så kommer Kina – vare sig man vill eller inte – att bli mer aktivt på ”imperiernas kyrkogård”. Vad en utökad diplomati mellan talibanerna och kommunistpartiet får för följder är dock än så länge omöjligt att förutse.
