Karl StäringeKinas kommunistparti firar sin 100-årsdag 1 juli i år. Denna högtidsdag är den första av de två hundraårsjubileum (两个一百年) som utgör partiets kort- och långtidsvisioner för landets ställning i den internationella världsordningen.
Målsättningen inför kommunistpartiets hundraårsdag har varit att göra Kina till ett ”lagom välmående samhälle” (小康社会) – en målsättning man nu också säger sig ha lyckats med.
Ett ”lagom välmående samhälle” är ursprungligen ett begrepp med rötter i både konfucianism och socialism, som har använts av före detta ledare som Deng Xiaoping och Hu Jintao för att beskriva det samtida kinesiska samhället. Sedan Xi Jinping tillträtt som ledare för land och parti har begreppet även införlivats i den så kallade ”kinesiska drömmen” (中国梦), som är ett av Xis främsta ideologiska slogans.
Nästa hundraårsjubileum inträffar 1 oktober 2049, 100 år efter att Mao Zedong utropade grundandet av Folkrepubliken Kina från sitt podium på Himmelska fridens port i centrala Peking.
Med lite drygt 28 år kvar, så har Xi Jinping och det kinesiska ledarskapet lång tid på sig att realisera de ambitiösa målen man tillskrivit Folkrepublikens födelsedag: att ha fullbordat uppbyggnaden av ett ”rikt, starkt, demokratiskt, civiliserat, harmoniskt och modernt socialistiskt land”.
Utöver detta ska även målsättningen om en fullständig ”nationell återförening” (中国统一) ha uppnåtts. Denna så kallade ”återförening” är kopplad till uppfyllandet av den ”kinesiska drömmen”, och innebär därför en tidspress på Xi att lösa det man kallar för ”Taiwan-frågan”. Man ska då också ha uppnått målet om att ha en militär i världsklass, vilket är en vidareutveckling av målsättningen om att kring år 2035 ha en moderniserad armé och försvarsmakt.
I dagsläget råder inga tvivel om att Xi Jinping, som vid 68 års ålder redan uppnått den utsedda pensionsåldern för partimedlemmar, avser att fortsätta stå i kommunistpartiets centrum de kommande åren, liksom han har gjort sedan han utnämndes till partiets ”kärna” vid ett möte 2016.
Under den 13:e nationella folkkongressens första plenum 2018 så avskaffades begränsningarna på presidentämbetets mandatperioder, vilket ger Xi möjligheten att sitta kvar efter slutet på hans andra femårsperiod 2023. Han väntas därför bli den första kinesiska ledare sedan Mao Zedong som officiellt regerar på livstid.
Xi Jinping den viktigaste kinesiska ledaren sedan Mao Zedong
Den ”ideologi” som dominerar dagens politiska diskurs i Kina är ”Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska särdrag för en ny era” (习近平新时代中国特色社会主义思想). Benämningen av Xis personliga ideologi som ”tankar” snarare än ”teori” understryker dess vikt och befäster honom som mer inflytelserik än både Hu Jintao, Jiang Zemin och Deng Xiaoping. ”Xi Jinpings tankar” har sedermera skrivits in i både kommunistpartiets partistadga och Folkrepubliken Kinas grundlag.
Likartade metoder används flitigt inom kinesisk politik. En viss ledares personliga betydelse och inflytande återspeglas ofta i realiteten och offentligheten, bland annat genom hur mycket utrymme denne tillförordnas i relation till övriga ledare.
Exempelvis publicerade partitidningen Folkets dagblad tidigare i år en artikel där 100 politiska slogans från samtliga ledare från Mao Zedong till Xi Jinping presenterades: 30 citat av Mao och Xi vardera, 14 från Deng Xiaoping, tio av Jiang Zemin och tio från Hu Jintao. Detta illustrerar hur Xi anses, eller anser sig själv, vara lika viktig för partiet som Mao, men också hur tidigare ledare alltjämt hamnat i skymundan.
En utställning av partiets historia
Veckan innan midsommar invigdes ett nytt museum i centrala Peking – en utställningshall tillägnad det kinesiska kommunistpartiets historia.
”Hädanefter har vårt parti en permanent och omfattande utställningshall tillägnad partiets historia. Här fixeras Kinas Kommunistpartis hundraåriga historia av outtröttlig kamp, orädd uppoffring, utforskning av teori, betjäning av folket och självuppbyggnad, en byggnation i samtiden med proklamation för framtiden.”
Så lyder en del av den inledande beskrivningen i en nyligen publicerad artikel från statliga nyhetsbyrån Xinhua. Tillsammans med en kort videopresentation och bilder på liknande minneshallar i Kina, introduceras här kommunistpartiets historia och ”spirituella arv” samt vikten av att hålla fast vid partiets ursprungliga syfte.
Artikeln riktar nästan omedelbart fokus mot generalsekreterare Xi Jinping och dennes hängivenhet mot partiet, dess historia och uppdrag. Beslutet om museets byggnation sägs vara grundat i Xis ledarskap. Informationen följs upp av noga utvalda citat från ledaren:
Att bygga upp en utställningshall måste vara förenligt med det kinesiska kommunistpartiets själ, fullkomligt ge uttryck för partiets hundraåriga historia av kamp samt dess ackumulering av kämparanda, återspegla de umbäranden som partiet genomgått i sitt brytande av ny mark, sin envisa kamp och sin storslagna resa.
Xi beskriver hur museet ska besitta ett flertal syften – ”att visa upp, högtidlighålla, sprida information, utbilda och studera; målet ska vara att utbilda ungdomen och att omsorgsfullt förmedla berättelsen om Kinas kommunistparti.”
Xi Jinpings engagemang i museets byggnation beskrivs som personligt och genomgripande – han har ”lagt stor vikt i arbetet och själv deltagit i planeringen, under flera tillfällen lyssnat på arbetsrapporter, gett viktiga direktiv, understrukit minneshallens betydelse, position, funktion, inverkan, innehåll och utseende”.
I samma anda beskrivs byggarbetarnas patriotism och hängivelse till partiet som realiserad genom uppförandet av museet. Under ”brännheta sommardagar” och ”iskall vinter” har arbetarna kämpat med att slutföra konstruktionen i ”en kamp mot tiden”.
Wang Heng, projektledare för Beijing Urban Construction Group, företaget som ledde konstruktionen, sade:
Att stå emot bitter kyla, att bestrida stekande hetta, att bortse från vinst eller förlust och att inte vanära uppdraget, vi har tagit vår kärlek till partiet och omvandlat det till en formidabel arbetsstyrka.
Xi Jinping har också personligen tagit befäl över utformningen av museets innehåll. På ett möte tidigare i år beslöts det att utställningen ska ”tydligt förmedla den historiska bakgrunden till det kinesiska kommunistpartiets födelse, den historiska ofrånkomligheten i att det kinesiska folket valde Kinas kommunistparti att leda dem samt tydligt förklara hur partiet håller fast vid den rätta vägen, förnyar, samt håller jämna steg med tiden.”
Varje enskild aspekt av museets konstruktion sägs genomsyras av kommunistpartiet. Även i mindre delmoment, till exempel valet av marmor, har man utöver kontroll av kvaliteten på materialet också tagit hänsyn till partiets historia – stenen kommer från Jiajin-berget (夹金山) i Sichuanprovinsen, en plats förbi vilken kommunistpartiets gerillaarmé passerade under den Långa Marschen 1935 – användningen av just denna marmor syftar således till att ”föra vidare kommunistpartiets revolutionära anda”.
Historien ska gynna Xi
Xi Jinping, tillsammans med resten av politbyråns ständiga utskott – Kinas högsta beslutsfattande organ – och flera andra högt uppsatta politiker infann sig vid invigningen av museet 18 juni, där man tog del av en utställning med temat ”förbli det ursprungliga syftet trogen” (不忘初心，牢记使命). Väl på plats gick man kollektivt igenom avläggningen av kommunistpartiets ed:
It is my will to join the Communist Party of China, uphold the Party’s program, observe the provisions of the Party Constitution, fulfil a Party member’s duties, carry out the Party’s decisions, strictly observe Party discipline, guard Party secrets, be loyal to the Party, work hard, fight for communism throughout my life, be ready at all times to sacrifice my all for the Party and the people, and never betray the Party.
Lojalitet mot partiet har kommit att bli synonymt med lojalitet gentemot Xi. Någon meningsskiljaktighet eller splittring inom partiet tillåts inte, men bör dock samtidigt inte ses som icke-existerande.
Kristina Sandklef, kinakännare med bakgrund inom ekonomi- och säkerhetsanalys, belyser i en nyligen publicerad artikel för Utrikesmagasinet hur Kinas kommunistparti inte är en monolitisk enhet – men om fraktioner existerar inom partiet så är de säkerligen maktlösa och har inget annat val än att ligga lågt i väntan på nya tider.
Ett vis för Xi Jinping att ytterligare stärka sitt grepp om makten på är att omforma historien så att den passar det önskade narrativet. I en artikel från The Wall Street Journal noterar man hur Xi inför det kommande hundraårsjubileet förespråkat vad man anser vara en ”korrekt historiesyn”. I samband med detta så uppmuntras medlemmar av både partiet och allmänheten att ange yttranden av så kallad ”historisk nihilism” – kritik eller negativa uttalande om partiets ledare, politik eller den ”avancerade socialistiska kulturen”.
Glorifieringen av Mao Zedongs arv hjälper till att legitimera Xis auktoritära ledarskap, menar artikeln från Wall Street Journal. Den propaganda som specifikt rör Xi Jinping mångfaldigas och påminner idag på flera sätt om den personkult som rådde kring Mao under Kulturrevolutionen 1966–76.
Xi väntas nu i och med firandet av partiets hundraårsjubileum lägga ytterligare fundament för att bli Kinas nästa stora ledare, vilken framtida generationer blickar tillbaka mot för att dra lärdomar från.
Karl Stäringe är analytiker med en masterexamen i kinesiska vid Göteborgs Universitet.
