Japans nya nationalstadion, en av många dyra investeringar inför den kommande kaotiska olympiaden i Tokyo. (Bild: Arne Müseler / www.arne-mueseler.com, CC BY-SA 3.0 DE , via Wikimedia Commons)

Därför måste Tokyo hålla sommar-OS trots corona, brist på vaccin och folkligt motstånd

Sommar-OS i Tokyo, som ska invigas 23 juli, har blivit en problematisk förlustaffär för alla inblandade. Allra främst för japanska myndigheter och landets befolkning.

Japan har spenderat omkring 125 miljarder kronor – men i verkligheten sannolikt långt mer ändå – på olympiaden som egentligen skulle ha hållits förra sommaren. Förutom själva ekonomiska kostnaden, så har man rivit allt från välbesökta fiskmarknader till populära parker för att ge plats åt faciliteter för de besökare som väntades i samband med evenemanget.

Att utländska åskådare inte tillåts närvara vid olympiaden beslutades redan i mars. På grund av den senaste tidens ökning av antalet coronafall förväntas inte heller särskilt många japaner kunna titta på tävlingarna. I bland annat Tokyo har den senaste tidens nödläge just förlängts till 20 juni, alltså bara en månad innan spelen ska invigas.

Ett OS utan åskådare beräknas innebära cirka sju miljarder kronor i uteblivna biljettintäkter. Och givetvis ännu mer uteblivna intäkter för hotell, restaurang, detaljhandel och andra aktörer med potential att tjäna pengar på de tio miljoner besökare som olympiaden förväntades dra.

Även om åskådarna uteblir helt så kommer tiotusentals utövare, tränare och allehanda funktionärer att behöva vistas i landet under flera veckor. Detta trots tusentals nya fall av COVID-19 dagligen de senaste veckorna, och trots faktumet att landet har en av regionens allra lägsta utbredning av vaccinering.

I skrivande stund har omkring 2,5 procent av landets 126 miljoner invånare vaccinerats, vilket förvärrar risken för smittspridning i samban med spelen.

Sammantaget har dessa faktorer skapat ett starkt motstånd mot olympiaden. Namninsamlingar för att ställa in OS har fått hundratusentals underskrifter, och enligt nya undersökningar vill över 80 procent av Japans befolkning att spelen inte ska bli av.

Till och med tidningen Asahi Shimbun, som är officiell sponsor av Tokyo-OS, uppmanade i en ledarartikel förra veckan premiärminister Suga Yoshihide att ställa in spelen.

Icke desto mindre har premiärministern vid upprepade tillfällen låtit veta att spelen blir av alldeles oavsett. Han har lovat att snabba på vaccineringen, samt vidta de åtgärder som krävs för att tävlingarna ska kunna gå av stapeln säkert.

Den krassa sanningen är att vare sig Suga eller myndigheterna i Tokyo kan ställa in OS även om de skulle vilja. I alla fall inte utan ännu mer astronomiska kostnader på utgiftskontot.

För som Nikkei Asia påpekar, så är det inte japanska myndigheter utan Internationella olympiska kommittén (IOK) som tar det slutgiltiga beslutet om spelens vara eller icke vara:

A close reading of the contract signed by the IOC, the Tokyo Metropolitan Government and the Japanese Olympic Committee suggests a lopsided arrangement that puts the host city at a distinct disadvantage.

For starters, only the IOC has the authority to cancel the games — including in cases where “the safety of participants in the games would be seriously threatened or jeopardized.”

Tokyo, the JOC and the Tokyo organizing committee cannot claim any “indemnity, damages or other compensation” for a cancellation, the contract says.

And if the IOC does call off the games at Japan’s request, the latter has financial obligations toward such parties as the IOC and broadcasters.

Tidningen noterar Tokyo inte kan undvika att stå värd för spelen utan risk att krävas på hundratals miljoner dollar i skadestånd av IOK.

En japansk advokat som specialiserar sig på internationella idrottskontrakt kallar villkoren i IOK:s kontrakt för “ett undantag bland undantag”. Vanligtvis finns det i liknande kontrakt en klausul där båda sidorna kan dra sig ur vid förhållanden som inte kan förutses eller kontrolleras.

Vidare offentliggjordes kontraktet först mellan IOK och Japan först 2017. Advokaten misstänker att de för IOK väldigt fördelaktiga villkoren beror på organisationens makt när värdnationer för olympiska spelen ska utses.

För IOK finns framför allt ett stort incitament för att spelen ska hållas ändå: sändningsinkomster. Ungefär tre fjärdedelar av IOK:s intäkter från evenemanget kommer från sändningstillstånd. Det handlar om tiotals miljarder kronor vid varje olympiad.

En arg opinionsartikel i Nikkei Asia påpekar det bisarra i situationen, när IOK:s ledning nyligen svarade “absolut ja” på huruvida spelen ska hållas även i nödläge, med tillägget att Tokyo måste vara beredda till “uppoffringar”.

Enligt texten ska över 80 000 personer från 200 länder flygas in till Tokyo för att delta i spelen. Dessutom kräver IOK att varje deltagare ska skriva under ett dokument som innebär att organisationen inte har något ansvar i händelse av sjukdom.

Tydligen är det numera svårt att anordna internationella idrottsevenemang utan kontrovers. Efter corona-OS i Tokyo väntar folkmords-OS i Peking i februari, följt av slav-VM i fotboll i Qatar senare nästa år.