Taiwan - inte en del av Kina enligt den kinesiska ambassadens senaste mail till mig. (Bild via Google Maps)

Kinesiska ambassaden erkänner att Taiwan inte är en del av Kina

Hotfulla mail från Kinas ambassad har blivit ett allt vanligare inslag i min och andra journalister eller forskares vardag. Ett av de senaste av dessa mail publicerades i Expressen tidigare i år.

Det vore inte önskvärt vare sig för mig eller er läsare att publicera varje mail som den ambassaden skickar. Förutom att det vore att ge kinesiska myndigheters hot ännu ett plattform, så riskerar de repetitiva formuleringarna sannolikt att tråka ut er.

Men ibland ser mailen annorlunda ut. Denna veckas påhopp från den kinesiska ambassaden är dels mer hotfullt än tidigare, dels medger mailets författare att Taiwan inte tillhör Kina.

En av formuleringarna i mailet lyder som följer: ”We ask you to immediately stop the wrongful actions, otherwise you eventually will face the consequences of your own actions.”

Ett rent och skärt hot alltså.

Men ett stycke innan denna hjärtliga avslutning, så pekade ambassaden ut att jag omöjligen kan vara någon form av expert på Kina, eftersom jag inte satt min fot i landet på fem år:

You have not been in China for more than five years, and you never lived in Beijing for an extended period of time, yet you put up a sign “InBeijing” and claim to be a “China expert” though you are completely the opposite, which proves the falsity of your comments.

Kinesiska myndigheter är givetvis medvetna om att jag sedan 2016 är bosatt i Taiwan. Ändå menar de alltså att jag inte har varit i Kina sedan dess.

Freudiansk felsägning – eller olycklig formulering som kan leda till repressalier för mailets författare, om formuleringen får tillräckligt stor spridning?

Oavsett vilket, så är ovanstående ett roande exempel på hur den kinesiska propagandan ofta slår knut på sig själv i syfte att attackera meningsmotståndare. Man vill både äta kakan och ha den kvar.

Skämt åsido så bör hotfulla mail likt detta sättas i kontexten att Kina för bara ett par veckor sedan införde sanktioner mot den svenska forskaren Björn Jerdén.

Motiveringen var att Jerdén – tillsammans med nio andra europeiska politiker och akademiker – spridit desinformation och ”elaka lögner” om Kina.

Samma formuleringar används i mailen som skickas till mig och andra svenska journalister. Det är viktigt att förstå hur detta utgör en viktig del av den kinesiska regimens målmedvetna försök att styra debatten och förhindra all form av kritik – även i Sverige.