Bild av kärnkraftverket i Fukushima, från Wikipedia. Av Joe Moross - CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=75940838

Tio år efter Fukushima: Situationen för kärnkraft i Kina och Japan

/

Denna vecka var det exakt tio år sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima, då en tsunamivåg som triggades av jordbävningen 11 mars 2011 förstört anläggningens mekanismer för nedkylning och fick flera reaktorer att börja smälta.

I vårt medvetande och vår västligt centrerade nyhetsbevakning har såväl själva jordbävningen som den efterföljande kärnkraftsolyckan i princip redan glömts bort. Detta trots att händelseförloppet på många vis påminde om vad som ägde rum i Chernobyl 1986, och fick långt större effekter för kärnkraftens status.

The Economist påminde lagom till tioårsdagen av jordbävningskatastrofen om dess ofattbara omfattning:

The tsunami and the undersea earthquake which triggered it, the largest ever recorded in the region, killed nearly 20,000 people, destroyed over 100,000 homes and threw the lives of tens of millions into turmoil. The direct economic cost, estimated at over $200bn, was larger than that of any other natural disaster the world has seen.

De höga dödstalen och den stora förödelsen till trots, så minns de flesta främst kaoset som uppstod efter att elektriciteten till kärnkraftverket i Fukushima försvann.

Själva anläggningen stod förvisso pall för de omkring 40 meter höga vågorna som slog emot den japanska kusten efter jordbävningen. Men som många varnade för när kärnkraftverket byggdes så nära havet, så översvämmades reservgeneratorerna vilket fick tre av dem att börja smälta och efter några dagar läcka radioaktivt avfall.

The Economist påminner även om hur världen följde händelseförloppet med skräck, och hur flera länder efter olyckan ändrade uppfattning och politik gällande kärnkraft.

Som ett typexempel nämns Angel Merkel, Tysklands förbundskansler som länge stått vid tyska företagsledares sida mot landets stora anti-kärnkraftrörelse. Efter olyckan gav Merkel dock instruktioner om att fasa ut kärnkraften till år 2022.

Vid tiden för haveriet i Fukushima var 54 japanska kärnkraftsreaktorer i bruk, som tillsammans stod för en tredjedel av landets elförsörjning. Över två tredjedelar av alla japaner var innan katastrofen för tio år sedan positivt inställda till kärnkraft; de ville bevara eller till och med bygga ut den.

Men omedelbart efter olyckan stängdes samtliga dessa reaktorer ner. En majoritet av japanerna är fortfarande motståndare till kärnkraft i dag.

Till och med kinesiska myndigheter, som var mitt uppe i världens genom tidernas största expansion av kärnkraft, slutade godkänna byggstart av nya kärnkraftverk efter vad som skedde i Fukishima. Något som resulterade i att målsättningen angående andelen energi som kärnkraften var menad att stå för inte uppfylldes i vare sig den tolfte (2011-2015) eller trettonde (2016-2020) femårsplanen.

Fukushima var därmed dödsstöten för vad The Economist kallar en ”renässans för kärnkraften i syfte att bekämpa klimatförändringarna”.

Utfasningen av den tyska kärnkraften – som stod för närmare en fjärdedel av landets energiförsörjning just innan Fukushima – går enligt planerna och beräknas slutföras nästa år. Tyskland använder även sitt inflytande inom EU för att arbeta för en kärnkraftsfri union.

I Japan har bara nio av landets 54 kärnkraftsreaktorer startat på nytt; de stod i fjol för blott 6 procent av landets elektricitetsförsörjning. Av de resterande reaktorerna ska närmare hälften stängas ner, medan de resterande befinner sig i ett ”administrativt limbo”.

Även om såväl tidigare premiärminister Abe Shinzo som hans efterföljare Suga Yoshihide visat sig positivt till kärnkraft, så har de alltså enligt ovan opinionen emot sig. Detta särskilt som delar kring det havererade kärnkraftverket i Fukushima fortfarande är obeboeliga.

Sammantaget visar siffror från International Energy Agency att världens utvecklade ekonomier kommer förlora omkring två tredjedelar av kärnkraftens kapacitet till år 2040, då fungerande kärnkraftverk stängs på flera håll världen över i dag.

I Kina har man dock nu lagt om kurs, och börjat bygga ut kärnkraften på nytt. The Economist påpekar att den kinesiska kärnkraften nu genererar fyra gånger så mycket energi jämfört med 2011, vilket alltså var året för olyckan i Fukushima. Man har i skrivande stund sexton reaktorer under byggnation och ytterligare 39 stycken planerade.

South China Morning Post uppmärksammar vidare hur Kinas premiärminister Li Keqiang för en vecka sedan offentliggjorde målsättningarna i landets fjortonde femårsplan (2021-2025), från dagens drygt 50 till 70 gigawatt:

But, under its latest five-year plan, nuclear power has been reinstated in China’s energy plans, with Beijing aiming to raise nuclear generation capacity to 70 gigawatts by 2025.

In delivering his government work report last Friday to the country’s legislators, Premier Li Keqiang said China would again embrace nuclear power, while promising that new projects would be safe and employ advanced third-generation technology.

The China Nuclear Energy Association has predicted that China’s nuclear power capacity will reach 130GW by 2030, and 340GW by 2050. Atomic fuel is expected to generate about one-fifth of the country’s electricity by mid-century.

Enligt ovan så planerar Kina alltså att mångdubbla kapaciteten för kärnkraft under de kommande årtiondena. South China Morning Post citerar exempelvis en forskarrapport från Tsinghua University som gör gällande att kapaciteten kommer öka med sju gånger fram till år 2050.

Många kinesiska experter ser denna expansion som fullständigt nödvändig om Kina ska uppnå de målsättningar man på senare tid avgett vad gäller klimatet, bland annat president Xi Jinpings nya löfte om att landet ska bli klimatneutralt senast år 2060.

Det är nämligen mycket svårt att minska utsläppen samtidigt som man avvecklar kärnkraften. The Economist visar exempelvis med grafik hur Japans användning av kol – även som andel av energiframställningen – ökat sedan 2011, även fast förnyelsebara energikällor samtidigt också ökat betydligt.

The Economist påminner om att förnyelsebar energi i dagsläget inte kan ersätta kärnkraft. Man är vidare av uppfattningen att kärnkraft är en säker och ren energikälla, med små miljökonsekvenser jämfört med de klimatförändringar som ökat utsläpp av koldioxid innebär:

Against all that, though, two things must be remembered. One is that well-regulated nuclear power is safe. With the terrible Soviet-era exception of Chernobyl, nuclear disasters come without large death tolls. It was the tsunami, not radiation, that claimed nearly all those lives in Fukushima. The other is that the climate is in crisis, and nuclear plants can supply some of the vast amounts of emissions-free electricity the world needs if it is to cope. Solar and wind power are now much cheaper, but they are intermittent. Providing a reliable grid is a lot easier if some of its generating capacity can be assumed to be available all the time. Nuclear provides such capacity with no ongoing emissions, and it is doing so safely and at scale around the world.

Tidningen framhåller också det ironiska i att det främst är gröna politiker som trycker på för att stänga ner fult fungerande och säker kärnkraft, vilket i sin tur leder till en ökning av koldioxidutsläpp och därmed påskyndar klimatförändringarna.

Oavsett vilket så har västvärldens avveckling av kärnkraft i kombination med den kinesiska expansionen också geopolitiska effekter. South China Morning Post understryker att länder världen över som i framtiden vill bygga nya kärnkraftverk, kommer vända sig främst till Kina och Ryssland för utrustning och expertis.

Detta gäller särskilt Kina, som enligt tidningen på senare år gjort mycket stora investeringar för att skapa en egen infrastruktur för byggnationen av kärnkraft:

One of the drivers for China’s renewed commitment to nuclear power was the large infrastructure investments it had already made, with third-generation EPR and AP1000 pressurised water reactors already up and running, Schneider said.

“You can build an EPR or an AP1000 in China from A to Z, but you can’t build an AP1000 in the US and you can’t build an EPR in Europe because the qualified facilities simply don’t exist,” he said.

“China has invested enormously but that also means industry captains are now interested in using those facilities. It’s very hard to say, ‘we built up all this industrial infrastructure, sorry, it was not the right choice, so let’s do something else’.”

För att knyta ihop denna text så är såväl fördelarna som nackdelarna med kärnkraft vid det här laget ganska uppenbara. Vad som är uppenbart är också att olyckan i Fukushima för exakt tio år sedan haft en enorm påverkan på kärnkraftens status i framför allt världens demokratiska länder.

I Kina – där den politiska ledningen inte behöver ta samma hänsyn till den allmänna opinionen – kan dock expansionen av kärnkraft nu efter kort paus återigen fortsätta ostört.

Utan att lägga någon värdering i huruvida detta är bra eller dåligt, så är det bara konstatera att ett Kina som blir ledande inom kärnkraft i en tid då allt högre krav ställs på att minska utsläpp världen över, även kommer kunna dra stora geopolitiska fördelar av detta.